Abraham B. Yehoshua: Kvinnan i Jerusalem

Även om chefen för personalavdelningen inte hade längtat efter ett sådant uppdrag insåg han nu denna stilla glänsande morgon hur oväntat betydelsefullt det var. I samma ögonblick som man översatte och förklarade den märkliga begäran som kom från den gamla kvinnan i munkkpa vid den falnande elden, kände han livsandarna vakna och Jerusalem, den sjabbiga, lidande staden som han lämnat för bara en vecka sedan, badade än en gång i en meningsfull glöd, så som den gjort under hans barndom.

Yehoshua, Abraham B: Kvinnan i Jerusalem**** Yehoshua, Abraham B: Kvinnan i Jerusalem**** Vilken bok! Mästerligt skriven, spännande, kändes både gammalmodig och helt aktuell!
Tre delar finns det Chefen, Uppdraget, Resan.
I första delen väcks genast nyfikenheten, vem är hon kvinnan? vad är det här för bok egentligen? Vem är HR-chefen?
I andra delen växer intresset, Är det en vanlig thriller det här? Kommer HR chefen att bli blåst? Var kvinnan kanske själv terrorist?
I tredje delen blir jag besatt. Jag måste bara läsa läsa läsa. Jag måste veta vad som kommer att hända med den döda. Och sen vet jag det. Och jag blev inte besviken.........

Genom boken känner jag en stilistisk närhet till Ismail Kadaris Den döda arméns general och jag får även vibbar till Kafkas Processen. Jag väntar bara att blodshämnd ska utkrävas eller att alla ska slita av sig kläderna framför HR chefen, eller emissarien snarare, och blotta sina likadana uniformer. Och att allt ska gå åt skogen. Men i stället ordnar sig liksom allt och den heliga staden öppnar sin famn. För alla.

Det som gör den här boken så intressant är nog främst att Konflikten inte nämns mer än i några enstaka rader, som t.ex när HR-chefen kör bil i Jerusalem:
När han korsade den osynliga gräns som var omöjlig att utplåna mellan de båda halvorna av staden, satte han på radion.........

Eller i början när ägarens reaktion på tidningsartikeln beskrivs:
Vad var det som hade gjort den gamle så upprörd? Varifrån kom den nästan religiösa impuls som drev honom? Kunde den vara inspirerad av de bistra tider som landet och framförallt Jerusalem just nu genomgick och som han klarat sig igenom utan problem?

Eller: ...vid en tidpunkt då det blivit rutin att fotgängare sprängdes i stycken på gatorna,.....

Inte mycket mer än så kommer konflikten fram. Däremot kan man känna på slutet att Jerusalem tillhör alla människor, och där är tolkningen öppen.

I sydsvenskan finns en recension som hävdar att boken kunde ha utspelats sig var som helst, men att den iofs också kan läsas som att den handlar om Jerusalem. Och om Jerusalem varit lika anonymt i boken som det land dit kvinnan fraktas (visserligen nånting ryskt eftersom krylliska bokstäver och tatarliknande drag förekommer frekvent i texten, det senare lite väl frekvent kan jag tycka, är det nån form av rasbiologi som skymtar fram eller vad?) skulle jag då ha tänkt Konflikt och Heliga staden osv? Ja, jag skulle nog knappast ha tänkt Sverige i alla fall, med tanke på det jag citerade ovan. Så allmängiltig är den inte alls enligt mitt förmenande.

Däremot är den mycket mer än ett inlägg i en infekterad debatt (som den också faktiskt är om man läser noga) vilket de första raderna ovan, tillika bokens första meningar, antyder. Boken visar också på hur ett medelålders aningen misslyckat liv (skillsmässa, tråkigt enahanda jobb, återflyttande till mamma, sökande av kärlek på stadens barar osv) återfår sin mening. En slags utvecklingsroman för 40+ are. Där kan man kanske se matförgiftningen (som inom parantes sagt åstadkoms på ett mycket märkligt sätt, jag kunde inte låta bli att tänka på folkdanslaget i Fröken Julie av någon underlig anledning) som ett slags reningsbad.

Boken är fylld av så väl genomtänkta meningar att jag faktiskt även tänker på Dostojevskijs Brott och straff, en bok där varje mening liksom är unik. Här flöt texten fram och jag njöt av att läsa varenda mening, villket jag som regel alltid gör i böcker. Måste jag börja hoppa och skumma är boken inte läsvärd resonerar jag. Med det inte sagt att alla meningar är läsvärda vilket de faktiskt var i den här boken. (T.o.m drömmarna läste jag vilket brukar vara de enda ställen där jag ibland skummar texten, då jag inte tycker att drömmar tillför läsningen nånting överhuvudtaget, även om de inom parantes sagt envisas med att finnas med i stort sett alla böcker till min stora förtrytelse.)

Kort sagt en mycket bra bok som jag tror innehåller mycket mer symbolism än man vid första intrycket kan tro. Precis som Hjärtdjur. Dessutom är Kvinnan i Jerusalem en riktigt bra historia, annorlunda, med ett visst mått av humor och innehållande egendomliga miljöer som ändå trots allt passerar utan att man tänker men hallå, visst är det här konstruerat?

Det enda jag inte riktigt kan förlika mig med är de kursiva delarna, varför finns de egentligen???? Det skulle jag gärna vilja ha svar på....som engagerad läsare visste jag redan det som står där kändes det som.