Direktlänk till inlägg 1 januari 2010

Böcker 2009 S-Z

Av violen - 1 januari 2010 09:15

Salih, Tayeb: Utvandringens tid ** Jag hade ingen aning om varken författaren eller om den här boken innan den dök upp i Jorden runt på åtta böcker utmaningen. Och jag kan genast säga att jag inte kommer att lyda Sigrid Kahle när hon i efterordet ger rådet att lära sig arabiska (!) för att kunna läsa alla avhandlingar som skrivits om honom på detta språk. Det blir knappast nån mer bok av Tayeb Salih för min del.
Så bra var nämligen inte den här boken. Ett försonande drag är naturligtvis att den skrevs 1966 men att den ändå berättar om en verklighet som fortfarande är aktuell. Fortfarande omskärs kvinnor (i den här boken även män), män har flera hustrur och våldtäkter är inget att snacka om. En kvinna har inte rätt att försvara sig.
Boken påminner om Färden genom mangroven. Mystisk man återvänder och dör. Men symboliken är lättare att förstå i den här boken. Särskilt om man läser efterordet.
Fast jag orkar liksom inte fundera på det. Att bilkaravaner påminner om kamelkaravaner, att Nilen spelar nån slags roll, att hämnden för kolonialismen tas ut på ett antal oskyldiga kvinnor som inte kan motstå en mans enorma behag (har vi hört det förut?) ett behag som dessutom nämns vid sitt vanligaste namn, vilket säkert var en sensation i Sudan 1966, Att mrs Robinson, hon som väcker mandomen till liv (ovanligt tidigt också såklart), heter just mrs Robinson, allt känns bara ointressant. Precis såhär upplevde jag tidigare att nobelpristagare var när jag försökte läsa dem, jag kände mig dum efteråt.


Men jag gillade slutets meningar;


Under hela mitt liv har jag undvikit att välja eller fatta beslut. Nu fattar jag ett beslut. Jag väljer livet, Jag skall leva, därför att det finns några människor som jag vill stanna hos så länge som möjligt och därför att jag har plikter att utföra. Det intresserar mig inte om livet har någon mening eller inte. Om jag inte kan förlåta ska jag försöka glömma. Jag ska leva på styrka och list.......(sid 170)


Boken var värd att läsa enbart för dessa livsbejakande tankar......

Schenkel, Andrea Maria: Fallet Kalteis *** Usch en otäck bok, otrevligare än Mordbyn. Den bygger ju också på ett riktigt fall och det gör den så vidrig. Visst, man får veta en del om hur en våldtäktsman och mördare tänker men ville jag veta det? Nu vet jag att svaret är nej. Men spännande var den efter den lite tröga inledningen. Schenkel har nog kommit för att stanna på min läsa lista verkar det som.

Schenkel, Anna Maria: Mordbyn **** Den här lilla boken, deckaren (?) var riktigt bra. Annorlunda, spännande, märklig, sann. Ja den bygger på en verklig händelse och det gör den ju ännu otäckare faktiskt. Greppet att låta olika personer komma till tals var lysande i sin enkelhet och jag anade inte alls vem mördaren var. Det märkliga bestod i de kursiva kyrkliga styckena, ur litanian (?) böner osv. Kanske att det fanns religiösa bakomliggande strömningar som inte riktigt kom fram utan bara kunde anas, kritik mot kyrkans agerande, kritik mot krigets medlöpare bara några år efteråt, kritik mot dubbelmoral och ondska och vidskepelse och kvinnoförakt.
Själv uppväxt i en liten by på en avsides belägen gård kan jag känna känslan av kuslighet i tomma tysta gårdar och hur det skulle ha varit att besöka en sån gård med döden bakom knuten. Och att leva med det sen......Rättvisan segrar här och allt kan lösas upp och det borde ge lättnad men det ger ändå bara ännu mer svårigheter att svälja. Riktigt thrillerartat skulle jag vilja påstå.

Schultze, Anna: Ge mig en människa **** Som omväxling till alla betydligt svårare och faktiskt stilistiskt bättre böcker (flera i nobelprisklass) som jag läst sista tiden, slukade jag den här boken.
En riktigt rejäl syskonhistoria med psykologisk ton. Intressant! Samtiden för ett antal år sen (?) och så återblickar till Då. En dåtid fylld av drömmar, men krossas de av fadern, utvecklingen eller helt enkelt av vuxenlivet? Vad ska man skylla på? Och kan verkligen julen försona alla?
Trots allt kunde mer ha hänt och en djupare analys gjorts. Jag vet inte riktigt hur men nånting fattades. Men den får fyra stjärnor för att jag behövde den verkligen just nu.......

Sjödin, Agneta: En kvinnas resa *** Jag tyckte riktigt bra om den här boken. Jag gillade andemeningen och att den inte gav några direkta svar. Den liksom bara var en beskrivning av att gå 80 mil. Och att gurun eller mästaren som skickat iväg henne inte visade sig kunna ge några svar heller......vilket jag själv ofta tror är fallet. Svaret finns inom oss själva. De små tankekorn eller verser som öppnade varje kapitel gav också mycket, något jag aldrig varit med om i någon annan bok jag läst.
Någon stor stilist är väl inte Sjödin direkt, men just här kändes det befriande, meningarna var inte vägda på guldvåg utan flödade fritt.
Historien som sådan gav väl lite att önska, jag menar, ensamma kvinnor som läser den här boken kan ju tro att det genast finns många män som står beredda att hjälpa till på alla sätt och vis vid denna pilgrimsvandring. . Lite konstigt att ge sig ut på en ensam vandring och nästan hela tiden ha sällskap men men.

Skytte, Göran: Omvänd ***
 
Göran Skytte har, allt sedan de tv program som han hade på 90-talet, gjort mig nyfiken. Vem är han egentligen, mannen som intervjuade folk helt utan pekpinnar? Han verkade helt enkelt ha ett genuint intresse för alla han mötte i programmen.
Nu har jag läst hans uppriktiga (nåja ingen biografi är uppriktig till 100% men den här kommer väldigt nära) bok om hur det var under de där åren när han blev journalist, programledare och slutligen omvänd till den kristna tron. Mycket intressant och fascinerande läsning. Och att han levererar intressanta sanningar om hur det var och är inom media och kyrkan gör boken bara ännu bättre.
Som jag sagt tidigare, varför ska man inte kunna läsa en bok om en som blir kristen likväl som en bok om en som blir muslim, buddhist eller hindu?
Jag kommer raskt att läsa även hans senaste bok, vad den nu heter......Blev nyfiken igen måste jag säga......

Sten, Viveca: I de lugnaste vatten *** En välskriven deckare som satte Sandhamn och diabetes på kartan. Jag trodde att diabetesen bara inplanterades för kommande böcker men författaren brände det kortet redan i debuten, lite väl förutsägbart kanske.
Faktiskt förstod jag eller anade vem mördaren var tidigt i historien, men som vanligt var det miljön och övriga personers konflikter som var det intressanta. Så pass intressant att jag kommer att ge även nästa deckare av Sten en chans.

Swärd, Anne: Kvicksand *** Det är med tvekan den här boken når upp till tre stjärnor. Den började bra, historien, den dystopiska stämningen, gåtan, personerna, allt fanns där. Lite smak av Oryx och Crake, men bara lite.
Men som i Polarsommar dyker personerna upp och verkar så levande men ändå.....Dessutom fanns det oklarheter här och var i historien.
Slutet var märkligt tyvärr, trots att det var glasklart..... och det hade gått att göra mer av alltihop för Swärd skapar en kuslig stämning med små medel.
Det som skulle ha varit vagt var klart och det som var klart skulle ha varit vagt om du förstår vad jag menar......kanske om du läser boken.
Trots det ska jag nog läsa nästa bok av Swärd för nånstans tror jag att den finns där tillsammans med språket, historien som förenar språket med människorna.

Söderberg, Hjalmar : Doktor Glas **** Skam till sägandes har läsningen av Hjalmar Söderberg tills nu inskränkt sig till boken Historietter år 2000!
Då skrev jag såhär: Hjalmar Söderberg: Historietter***(*)Den här boken är full av noveller som är precis som noveller ska vara, korta, underfundiga och med spets på slutet. Kanske att jag börjar tycka om noveller ändå? vem vet.....
(Det var på den tiden då jag gav halva stjärnor, idag hade den säkert fått en fyra. Och faktum är att just den boken fick mig att börja läsa noveller, vilket jag inte gjort tidigare. Andra novellsamlingar med höga betyg är Virdborg, Jerker: Landhöjning två centimeter per natt: ***(*) och Karlsson Jonas: Det andra målet **** )
Doktor Glas är ju faktiskt nästan en deckare,(påminner lite om Rennie Arths Mörkrets flod där man också får följa mördaren.) Kanske därför även dagens unga kan läsa den med behållning. (Den påminner även mycket om Therese Raquin som jag minns berörde mig väldigt när jag läste den i gymnasiet. Och såklart Brott och Straff)
Men den är ju så mycket mer. Att läsa en 100 år gammal bok och tycka att den känns modern är ju ett enormt betyg till språket. Boken är som sagt spännande och innehåller så mycket, samtidshistoria, samtidsvärderingar, en känsla för samtiden helt enkelt. Och vi kan känna igen oss i mycket idag. Fantastiskt!
Men:
Jag tror att jag behöver läsa mer av Söderberg för att verkligen förstå vad han vill med sina böcker och då även med den här boken.
Mitt egna läsprojekt:
Jag ska läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Mordets praktik av Kerstin Ekman, Viljans frihet och mordets frestelse av Nils O Sjöstrand och slutligen Gregorius av Augustprisvinnaren Bengt Ohlson
Redan nu har jag hittat så mycket intressant i doktor Glas, dödshjälp, människoförakt, hat (kanske mot religionen, kanske mot dess utövare?), självhat. och jag har ändå kvar halva boken. Ska bli intressant att se vad de andra böckerna säger. allt har sin upprinnelse i Kerstin Ekmans bok som jag just lånat på biblioteket. Och det är ju ändå på tiden att jag läser Doktor Glas i alla fall........
Var även in på Hjalmar Söderberg sällskapets hemsida och hittade länkar till många oväntade sidor.
För oss som varit i sjukvårdssvängen i många år är ämnet intressant. Får man mörda för att göra en annan människa en tjänst eller kanske t.o.m samhället en tjänst? Var går gränsen? Läste nånstans att Söderberg är antinasist (obs stavar fel medvetet, vet inte om ordet är under luppen så sidan kan stoppas, vem vet?) och i så fall kan ju doktor Glas vara en ironisk roman vilket jag tycker det verkar som att många missat. Jag har ju en förmåga att upptäcka saker i böcker som inte många andra ser, ibland är det helt åt skogen det medges :-), men ibland har jag rätt. Och i det här fallet har jag inte kollat upp tillräckligt för att veta säkert men det är som sagt mitt eget lilla läsprojekt just nu.
Något speciellt är det ju med doktor Glas eftersom länkar finns både till läkartidningen och nihilistiska sällskapet!?

Toscana, David: Den sista läsaren ****
Bibliotekarien Lucios läsprojekt/utmaning är av lite allvarligare slag än de vi bloggare hänger oss åt, de böcker han sågar blir bokstavligt talat mat till ohyran.....
Jag tycker att Toscana visar prov på stor fantasi när han skriver sin bok och för en bok och biblioteksälskande läsekrets är det ju bara så njutbar. Samtidigt som det finns en känsla av uppgivenhet inför människors förtryck, törst och övergrepp, har Lucio skapat sig en oas och en struktur för att överleva. Men var priset för högt?
Jag vet inte om boken är ett sätt att rangordna litteraturen eller ett sätt att rangordna läsarna. Jag menar, när Lucios bestämmer att alla paranteser och tankestreck ska bort och stryker honung på dem och sen kackerlackorna inte bryr sig säger han:
"Hur skulle kackerlackorna kunnat urskilja det som de flesta läsare inte kan urskilja?"
Då visar Toscana liksom omgående hur Lucio ser på sig själv som den stora kanonvetaren.....
Och Toscana lägger ju själv ut krokar för att se hur uppmärksam läsaren är, att t.ex stava ett ord fel på en sida och rätt på nästa sida....hur vanligt är det? Jag upptäckte det faktiskt, kan säga att det finns på sid 84 och 85. Jag blev fundersam och tänkte, jaja, korrekturfel är det ju hela tiden nu för tiden "suck". (Jag kanske har vissa likheter med Lucio där, perfekt ska det vara! Fast vi alla vet att ingen är perfekt.)
Men sen kommer felstavningen igen i burken med breven och får stor uppmärksamhet, då förstod jag, aha Toscana prövar sina läsare!
.......Har någon annan gjort denna upptäckt??? Kanske att det är det viktigaste i boken för det kommer fram minst två gånger till.
I deckare, vilket ju denna tangerar, brukar ju omgivningen vara en kuliss för mordet, här kanske mordet och törsten och övergreppen och förtrycket är en kuliss för just det, är det som är skrivet skrivet eller går det att ändra? Även om det enligt regelboken är fel.......?
Intressant!

Vad Lagerlöf egentligen vill med romanen är svårt att säga, kanske att pengar är roten till allt ont, i detta fall mord. Eftersom den heter Herr Arnes peningar kan det ju faktiskt vara fallet.

Vargas, Fred: I de eviga skogarna *** Läste ju Budbäraren av Vargas för några år sen och tyckte mycket om den. Så när den här tredje boken fanns inne på bibblan tänkte jag varför inte? Och den var både bra och inte. Att hela tiden läsa vad en medhjälpare säger på vers är ju vansinnigt jobbigt och jag fattar inte varför, kanske för att boken ska sticka ut och kommas ihåg. Mig gav det, lika lite som drömmar, ingenting.
Men historien var väl ganska bra och jag ville verkligen veta vem mördaren var, bara en sån sak borde ju ge en stjärna till men men, verserna! Fast hela gänget verkar ju lite vrickade, så versrabblaren stack inte ut direkt, en somnar hela tiden och de andra gör lite som de vill. Enda kvinnan är jättetjock (?) fast det finns ju såklart jättetjusiga kvinnor med också, och en av medhjälparna är en katt! Det gillade jag verkligen måste jag säga kattmänniska som jag är. Ja, utan verserna hade det, kanske, blivit en fyra för jag har en känsla av att den kommer att stanna kvar liksom Budbäraren gjorde. I andra boken missade jag tydligen nån traumatisk händelse men det kan jag leva med. Det tjatades lite om den nämligen.......det är sånt som gör att dessa fortsättningsdeckare egentligen inte är så fristående som det hela tiden sägs, men som sagt jag lever med det........

Wennström, Annica : Lappskatteland *** En bok om samer, väldigt ovanligt. Var jag hittade tipset minns jag inte men den fanns faktiskt på mitt bibliotek. Förklaringen kan vara att en del av handlingen ( den senare) utspelar sig här i krokarna och även om författaren förnekar att det finns några förebilder (utom Stensvedjan) i verkligheten så har det funnits ett kaffe i stan som hette Geves. T.ex
Men det är början som gör den intressant, där behövs den samiska ordlistan och släktträdet behöver man hela tiden, tur att det fanns med. Helt osentimentalt skildras trolldomen och magin, skulden och skammen efter våldtäkten, fattigdomen och fördomarna. Ibland tänker jag, är författaren för eller emot samer? Gränsen känns hårfin i början men sen inser jag att det är nutidens uppgörelse med dåtiden. Dagens fördomar mot samer är samma som gårdagens. Minoritet/naturfolk mot majoritet/modernitet.

White, Patrick : Tant Theodora ***
Början var en fyra sen blev det en två det blir ju en trea eller hur? Och precis som med andra böcker som jag läst här blir även den här boken bättre när jag skriver om den:
I början gillade jag verkligen den här boken som jag läser i Jorden runt på åtta böcker utmaningen. Den var annorlunda skriven, ovanliga vändningar och mumlande träd osv. Jag blev nyfiken på Theodora, den icke vackra systern, den annorlunda systern, den ensamma systern. Pojkflickan som lever i skuggan av sin syster, men som fadern ändå tror på:
Det är Fanny som är den konstnärliga av dem, mrs Parrott, sa mamma.
Men Theodora, sa pappa, förstår så mycke
Och pappan säger: Kom, Theo. Du och jag ska gå och skjuta.
Theodora förstår inte sin roll som kvinna, det hon känner är nånting annat, nånting mänskligt, allmängiltigt.
Theo borde ha varit pojke, sa de, de mer förbindliga av dem, i hopp om att hålla god min i elakt spel. Men själv hade hon aldrig funderat över det som inte kunde vara någon större skillnad. Livet var snarare delat i vänligare ögonblick och grymma, vilket på det hela taget inte är betingat av könet. sid 32-33
Mannen som kommer och till slut får mat uttalar en slags spådom, gripen ur luften men här tror jag att Theodoras öde börjar beseglas. Hon återkommer ofta till den händelsen, mötet med mannen. Riktigt på slutet innan hon hämtas tänker hon också på mannen som vid detta tidiga tillfälle i boken säger:
Du kommer att få se en massa konstiga saker Theodora Goodman. Du kommer att få se dem därför att du har ögon att se med. Och de kommer att bryta ner dig. Men du överlever kanske. En flicka som blivit omkullslagen av blixten på sin tolvårsdag och sen reser sig igen kommer inte utan vidare att låsa sig uppslukas av floder av eld. sid46
Kanske att någon kunnat nå fram till Theodora på skolan, kanske skolföreståndarinna miss Spofforth skulle kunnat det men: Hon ( miss Spofforth, min anm)   hade inte kommit på hemligheten hur man låser upp andra människor, eftersom hon själv aldrig hade öppnats på riktigt.
Kom och prata med mig, sa miss Spofforth. Ifall det någonsin är något som du vill veta.

Att gå in i ett av de mörka rummen där miss Spofforth bodde, att sitta bland de mörka plantorna, att säga: Om jag kunde ge uttryck åt någonting som finns inuti mig, men som jag inte har kommit underfund med ännu. Detta var vad miss Spofforth inbjöd till, fastän det inte var möjligt att tacka ja.
.........Jag kommer aldrig att kunna överbrygga avstånden, kände Theodora.
sid 52
Och där på skolan, där något kunnat hända hände ingenting och nu är Theodora dömd till singellivet för hennes syster gifter sig med Frans och hon vårdar sin mamma till slutet.
Så långt var Theodora en ung människa, formbar men stelnade. Fanns hennes tragedi inom henne redan från början, kunde den ha mildrats? Jag vet inte och det jag kände i mittendelen av boken var att ord staplades på ord och skildrar Theodoras förvirring. Jag orkade inte hänga med riktigt tyvärr, för jag tror faktiskt att White är rasande skicklig på att skildra det sätt som Theodora ser på världen. Men var jag än slår upp boken finns meningar som ....
Theodora skilde händerna åt, händerna som aldrig riktigt hade vetat vad de skulle göra, och minst av allt nu. Hennes händer, det kände hon ofta, tillhörde henne av en slump, men vad gör inte det, om man tänker närmare efter. sid 150 En människa som lever av en slump, utan mening.....
Eller:
Nu såg hon att det i själva verket var trädgården som hade övertaget. Dess former hade svällt och förökat sig, dess pappershänder pressades mot fönstren i la sallè a manger, och kanske hade det redan börjat smälta det dåsiga hotellets kropp. Någonting bör göras, men vad, sa hon. sid 166
Och något dileriumaktigt eller vad, eller en profetisk syn som galenskapen lyckas förnimma:
Det rörde sig mörkt mot henne tvärs över gläntan. Hennes fötter var rotade i stumma barr. Hon stod nära trädet, som luktade starkt av kåda, trädet som var skrovligt och så nära att det hade eupphört att vara en tröst eller ett skydd, medan hon hörde dess hjärta slå smärtsamt, oregelbundet i sidan på det. Befriade av eldskenets kraftfulla, pulserande guld och rött, tog träden skutt mot himlen i grenars och toppars plötsliga puffar. Träden hade börjat röra sig tvärs över gläntan. Det var detta som skrämde. Hon kände lukten av elden. Hon kände lukten av rösterna, deras lukt av svett och mörkt hår, som närmade sig ur mörkret, och detta var tjockt av hår. sid 211
På de sista sidorna, när Theodora ska hämtas till det vita rummet, säger mrs Johnsons man: Hon är inte tokig hela tiden. Läkaren svarar: Galenskap, sa den blide mannen, är inte nödvändigtvis en ihållande åkomma.
Där kanske essensen av boken finns, en skildring av en galenskap som inte nödvändigtvis var ihållande, men inte desto mindre mycket tragisk. Jag fick en klump i halsen av tant Theodora.
Nu till något helt annat:
Var det flörten med Sverige där på ett ställe som gav White nobelpriset tro? För det står ju på sidan 204
........Vet du om att en gång var jag en liten flicka med flätor som inte var tjockare än piskor? Jag gick invid Östersjön i en blå klänning och tittade efter midnattssolen.
Sånt vill väl nobelpriskommitén läsa kan jag tro........:-)
Tant Theodora kommer inte att lämna mitt minne, det är jag ganska säker på......

Wijkmark, Carl-Henning: Stundande natten *** Började läsa augustprisvinnarna i skönlitteratur för 10 år sen och kom igenom ett antal. Tänkte nu gå vidare med det och läste den här boken av en helt okänd författare och inte minns jag att boken vann heller. Tydligen var boken helt otippad och eftersom den var väldigt annorlunda kan jag förstå det.
Ur juryns motivering:


"Människan kanske inte kan lura döden,
men Carl-Henning Wijkmark visar att litteraturen kan göra det."


Jag blev genast fängslad, inte av handlingen som så mycket av orden och författarens sätt att skriva. Enkelt, okomplicerat, ja nästan kallt skildras mannens förfall i sjukhussängen. Men efter ett tag kände jag mig olustig, kanske beror det på att jag själv legat mycket på sjukhus och väl känner igen miljön. Vid ett tillfälle låg jag två veckor bredvid en äldre kvinna i början av sin demens och med döden inom räckhåll, vilket alla i personalen visste. Tre veckor efter att jag åkt hem såg jag dödsannonsen i tidningen.
Nej jag har varit för nära miljön för att riktigt uppskatta den här boken. Och att Litteraturen skulle ha varit till nån större hjälp för mannen kan jag inte se heller. Jag tror att det var språket och inte innehållet som fascinerade juryn, och även mig!


Jag blev nyfiken på författaren, Litteratur och människovärde (1988) kanske vore nåt......

Winterson, Jeanette: Fyrväktaren ** Hmm, den här boken skulle ju vara så bra. Men jag förstod den inte alls. Början var verkligen egendomlig, ingen kan väl bo så? där man spjärnar emot i ena änden och kravlar sig upp med den andra som hunden gör. Nej redan då borde jag ha gett upp.....Jag har heller aldrig förstått fascinationen för fyrar, om man inte fokuserar på den välvilja de skänker genom att rädda liv.
Språket då? Nja, inte det heller.

Virdborg, Jerker: Svart krabba ***  En ovanlig historia, krig i ett land som kan vara Sverige där kriget ju är helt okänt. Och is. Men isen känns mer verklig.
Virdborgs första bok, novellsamlingen gillade jag mycket. Och jag ville verkligen att den här boken också skulle vara lika bra så att jag även vill läsa hans andra böcker. Men det fattas för mycket i den här historien. Den är så.....underlig och jag kände inte alls utsattheten
och tilliten och modet och misstron som sägs ska prägla de fyra männen på specialuppdrag.
Däremot finns det massor med frågor utan svar. Varför blev Edh trakasserad av Nylund? Varför fick Edh veta allt om den fingerlösa handen och ingen annan? Var skulle egentligen brevet med blodet och varför? Edhs familj, hade den nån plats alls i boken egentligen? Och detta uttråkade skridskoåkande. Och slutet????
Tre stjärnor fick boken för att jag gillar stilen, flytet, Virdborgs sätt att skriva. Men allt för mycket är osagt.
Fast samtidigt.........jag blev kall om huvet av fartvinden när skridskorna raspade sig fram över isen så nånting mer fanns det kanske ändå...........

Woodrell, Daniel: En helvetes vinter ***Hm. Och återigen: hm! Det här är alltså en country-noir deckare! Något jag aldrig kommit i kontakt med förut. Och som jag nog inte vill komma i kontakt med igen på länge.
Trots att: Boken var lättläst, välskriven och faktiskt spännande på ett obehärskat sätt. Över alla reser sig Ree som fruktar vansinnet men känner omsorg om sina närmaste och tar emot stryk som en hel karl. Vilken kvinna! Hm! Kanske en ny deckargestalt, mitt tips.
Blandat med en hemkokt skapelse/släktberättelse och beboeliga grottor, snortande, våld och vapen blir det verkligen, verkligen noir - men gryningen kommer, håll ut!
(Woodrell har vunnit utmärkelsen New York Times Notable Book of the Year fem gånger och vann PEN West Award 1999. Kanske värt att kollas upp.....)

Yates, Richard: Revolutionary Road ****
En riktigt bra bok. Det känns overkligt på nåt sätt, som att jag förpassats många år bak i tiden och läst en riktigt bra historia, något jag sällan känner när jag läst böcker nu för tiden.
Yates visar att han är en riktigt stor författare, han vågar ta upp ämnen som säkert väckte uppseende 1961, abortfrågan, behovet av psykoanalys, kvinnans frigörelse, förorten som skulle höja standarden och ge ett bekvämt liv, men som visar sig vara enbart trist. Och sen det där "profetiska" som finns i många klassiker, framtiden som kommer, dataåldern. Yates lyckas fånga nånting där som han egentligen inte kunde ha vetat så mycket om.
Sen kan man undra, vad tyckte Yates om allt det han skriver om egentligen? Vad var han för och vad var han emot?
Om amerikaner måste lämna den fina förorten och åka till Europa för att förverkliga sig själva, är det bra? Det slutade ju med en skräll.
Är barn en tillgång eller ett hinder? Dito.
Är kvinnor sköra och män gör så gott de kan? Dito.
Och är det bara dårar som får säga sanningar? Dito.
I vart fall vill jag även se filmen men upptäckte till min fasa att den tydligen redan slutat gå på biografen här, kan det vara möjligt? Av trailern att döma tror jag att Aprils depressivitet kommer att vara mer klar i filmen, och just det att de båda i början ville nåt annat, jag missade att det var så viktigt i boken, vilket gjorde att jag inte riktigt kände rätt där ett tag.

Yehoshua, Abraham B: Kvinnan i Jerusalem**** Vilken bok! Mästerligt skriven, spännande, kändes både gammalmodig och helt aktuell!
Tre delar finns det Chefen, Uppdraget, Resan.
I första delen väcks genast nyfikenheten, vem är hon kvinnan? vad är det här för bok egentligen? Vem är HR-chefen?
I andra delen växer intresset, Är det en vanlig thriller det här? Kommer HR chefen att bli blåst? Var kvinnan kanske själv terrorist?
I tredje delen blir jag besatt. Jag måste bara läsa läsa läsa. Jag måste veta vad som kommer att hända med den döda. Och sen vet jag det. Och jag blev inte besviken.........
en länk här till mer som jag skrivit om boken då den är med i Jordenruntlitteratur för juni.

Zeh, Julia : Fritt fall **** En sällsynt ovanlig deckare! Överallt har den fått bra vitsord så jag bestämde mig för länge sen att läsa den. Nu äntligen fanns den att låna. Och jag blev inte besviken. Massor av ovanliga och smarta och ahaupplevande meningar. Jag slår bara upp den på måfå: En skog betraktar allt som sker i den som normalt. (sid 105). En spiralformad ton skruvar sig in i hörselgångarna. Där kommer myggen.....(s. 272) osv. osv. Fascinerande. Historien är väldigt konstig i början men det gäller att inte ge upp för snart vänder det. En intelligent deckare helt enkelt. Och. Personerna är lagom många för att alla ska bli riktigt levande. Och bäst av allt, jag lyckades hålla isär dem hela tiden.


 
 
Ingen bild

Daniel

16 juni 2010 11:57

Göran Skyttes uppföljare till Omvänd heter "På väg" (2009). Och så kommer han i dagarna ut med en bok tillsammans med munken Wilfrid Stinissen: "Ansikte mot ansikte".

 
Ingen bild

mig själv

22 juni 2010 14:04

Ansikte mot ansikte ska jag låna framöver, den står på läsalistan! men tack ändå för tipset!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Onsdag 27 mars 10:36

Arvola, Ingeborg: Kniven i elden ****   Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag. Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt oc...

Av violen - Onsdag 13 mars 20:00

Ravn, Olga: De anställda ****   En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor.    Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...

Av violen - Tisdag 12 mars 19:45

Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****   Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt.    Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...

Av violen - Onsdag 6 mars 20:15

Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***   Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...

Av violen - Onsdag 6 mars 20:15

Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell   Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen.    Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik.  Jag kan känna igen den mora...

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards