Du som inte läst boken och inte vill veta, sluta här för det avslöjas lite för mycket om handlingen.

Mahfouz, Naguib: Midaqq-gränden ****

Den här boken förtrollade mig. Språket är vackert, lättflytande trots sitt något uppstyltade uttryck. Personerna lever verkligen sina liv inför läsaren. Boken känns modern trots att den speglar människor som lever i gamla former vid tiden för andra världskriget. Girigheten driver dem alla och ibland skymtar det fram präglingar (Zitas smuts) och andra insikter som känns hämtade ur en psykologs dagbok. Mahfouz är helt enkelt en stor realistisk författare.

 Först efter ett tag inser jag att allt handlar om Hamida, flickan utan anknytning som bor hos sin amma, som hon kallar mamma, men det förhållandet används kanske för att kunna så helt lämna henne åt sitt öde som Mahfouz gör. Kanske för att bokens läsare ska kunna säga att hon var ju inte en familjeflicka egentligen? För så gör inte läsarens dotter? 

Jag är kluven inför Hamida. Vad vill Mahfouz med henne egentligen? Är hon en självständig kvinna eller är hon ett barn, som kvinnor benämns på ett ställe i boken, ett barn som luras iväg av en vuxen med makt?

Visst, hon pratas omkull av mannen som gör henne till hora men blir hon inte trots allt en lycklig hora? Får hon inte det liv hon vill ha, är det inte hennes ondska som bringar död till slut? Är hon inte trots allt den hon blir? Är inte kvinnor som inte underordnar sig samhällets regler som Hamida? Eller blir som hon?

Som Stefan Helgesson säger på dn kultur:

Det finns många sätt att förstå Hamidas öde. Hon är ett offer för modernitetens moraliska sönderfall. Hon gör uppror mot fattigdom och en förtryckande kvinnoroll.

Hon drar själv på sig sin olycka med sin fåfänga. Berättaren håller sig dock neutral och Hamida utvecklas gradvis till romanens mest sammansatta gestalt, omöjlig att reducera till en formel.

Mahfouz följer henne så långt som det behövs för att förstå något som först i dag är en mer allmän insikt: att modernitetens skarp­aste konflikter utspelar sig kring kvinnokroppen och kvinnors plats i samhället.

Eller kanske som Magnus Persson säger på SvD:

Hon [Hamida] i sin tur drömmer om ett liv i sus och dus med fri tillgång till exklusiva kläder, smycken och parfymer. I porträttet av Hamida skriver förvisso Mahfouz in sig i en lång, inte minst västerländsk, tradition där kvinnan förknippas med ytlighet och konsumtion. Samtidigt är skildringen av henne inte nedlåtande. Hon genomskådar grändens spelregler och vill någonting annat och mer. För detta måste hon, också helt i linje med ovannämnda dramaturgi, straffas.

Antingen är kvinnor som hon eller så är de det inte, jag vet inte sanningen om Hamida. Eller, jag vet inte Mahfouz sanning om henne.

En mycket intressant bok som innehåller mycket mer än det jag skrivit ovan. Men jag tror att fortfarande gäller att konflikter utspelas "kring kvinnokroppen och kvinnors plats i samhället".

 

Bibliophilia

19 januari 2010 13:59

Det finns många intressenta aspekter av det arabiska samhället och många intressanta karaktärer att diskutera ur den här boken. Du för en väldigt intressant diskussion kring Hamida, precis som du så var jag också förvirrad över Hamidas roll.

http://bibliophila.se

 

Jag själv

19 januari 2010 19:36

Ja, och boken är ju helt suverän! Din afrikanska resa kunde inte ha börjat bättre måste jag säga!

http://violensboksida.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning mars  2024 Lafon, Marie-Héléne: Källorna ****Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****Ravn, Olga: De anställda ****Arvola, Ingeborg: Kniven i elden *...