Alla inlägg under januari 2010
Wahlberg, Karin: Ett fruset öga *** Tredje boken av Wahlberg, skriven i samma stil som de två förra, dvs pratig pratig men ändå lättläst och bitvis intressant ur ett nutidsperspektiv. Den här boken har dock en stor nackdel, en inplantering som är så uppenbar att polisen framstår som både blind och korkad eftersom de inte fattar det läsaren fattar direkt. Synd, men det visar kanske på att Wahlberg egentligen inte ska skriva deckare, när kommer den skönlitterära debuten???
Läst 2003
Wahlberg, Karin: Tröstaren **** Jag kan inte låta bli att ge Wahlbergs bok en fyra. Hon är min favorit bland svenska deckarförfattare. Hon är ju sällan nämnd och får därmed inte så mycket reklam men jag tycker hennes böcker är så läsvärda. Och den här var en av de bättre tycker jag. Riktigt spännande och med ett riktigt väl genomtänkt slut.
Läst 2008
Wahlberg, Karin : Blocket*** Som alltid en bra Wahlberg. Universitetsvärlden som jag känner till sen förut och sjukhusvärlden som jag känner till sen förut...kan det bli högre igenkänningsfaktor? Kanske att intrigen var lite konstig, men samtidsskildringen står över den......
Läst 2006
Wahlberg, Karin: Flickan med majblommorna*** Wahlberg är som alltid ett säkert kort. Men som jag sagt förut, när kommer hon med en skönlitterär roman utan mord i. För det är ju kringverket som är det intressanta, här skulle en bok bara om personerna i hyreshuset ha kunnat bli en riktigt bra relations/konflik roman. Men tills romanen kommer får vi läsa hennes deckare, och njuta av dem!
Läst 2004
Wahlberg, Karin: Hon som tittade in*** Ännu en deckare av Karin Wahlberg. Den var precis som Sista jouren, spännande och medryckande, en bok man vill sträckläsa, även om inga direkta överraskningar väntade. Kanske att det som skildrades utöver deckarintrigen egentligen är det intressanta i den här boken. Det som jag inte tyckte var riktigt trovärdigt är dock mobbarnas reaktioner. Har man erfarenhet av mobbning vet man att den som mobbar är sällsynt utan samvete, och det ändras knappast för att den som blivit mobbad dör. Det hade varit mer naturligt att skylla ifrån sig och bli arg för att man blev tvungen att köra på personen i fråga.....Låter hårt men så tror jag att det är IRL. Annars är allt annat trovärdigt i boken och för en stunds avkoppling är den helt ok....
Läst 2003
Wahlberg Karin: Sista jouren (d) ***(*) Ännu en deckare och en fyrapoängare (nästan). Jag fullkomligt slukade den och för första gången på många år undrade jag vem mördaren kunde vara. Den extra stjärnan för miljön som är ovanlig i litteraturen men aktuell i press och media dagligen, nämligen sjukhusmiljön. Att det trots allt blev bara tre riktiga stjärnor beror nog på att den bitvis är lite ordrik, det finns saker som inte hade behövt långa beskrivningar. Men trots allt, Läs den!
Läst 2002
Ismail Kadare, albansk författare.
Biografi (från wikipedia)
Ismail Kadare föddes 1936, och upplevde därmed andra världskriget och dess åverkningar på Albanien, med först italiensk och sedan tysk ockupation, varefter landet hamnade i Östblocket under Sovjetunionens inflytande. Efter grundskola och gymnasium i födelsestaden, inskrevs han vid universitetet i Tirana där han studerade språk och litteratur, och där han 1956 tog lärarexamen. Han studerade också världslitteratur i Moskva.
Från 1960-talet var han en av Albaniens ledande kulturpersoner. Trots att han är och var marxist,[1] blev hans kritik mot Enver Hoxhas regim anslagsgivande för hans författarskap, då han på olika sätt i skönlitterär dräkt försökte mana till befrielse. 1970 invaldes han i parlamentet, vilket medgav en viss rörelsefrihet; han kunde därmed resa utomlands. Han åsamkade sig missnöje med en politisk satir 1975 och förbjöds då i tre år att utge något verk. Han var dock inte att betrakta som en dissident under Hoxha.[2]
I protest mot Ramiz Alia, som var den siste kommunistiske presidenten i Albanien före demokratiseringen, sökte och fick Kadare med familj politisk asyl i Frankrike 1991. Han var redaktör för den franskspråkiga litterära tidskriften Les Lettres Albanaises.
Han har tilldelats flera pris, däribland Prinsen av Asturiens pris (2009) och historiens första Man Booker International Prize (2005).[3]
I kritik mot den då rådande socialrealismen använde Kadare tidigt i sitt författarskap en allegorisk form för sitt berättande. Hans stil har jämförts med både Gabriel Garcia Marquez magiska realism, och med Franz Kafka. Gestaltat med historiska romaner, kretsar hans romaner kring frågor om minne och sanning.
Böcker jag läst med fet stil, finns några kvar!
Kadare Ismail: Grymma April **** Ännu en Kadare! Och som vanligt vid det här laget, en bra sådan. Blodshämnd handlar det om den här gången och Kanun, boken om blodshämnd. Jag ryser och inser att en del av Balkans problem finns kanske i dessa historiska (?) berättelser. För inte kan det väl förekomma än i dag????
Läst 2007
Tyvärr vid en uppdatering 2010 hittade jag denna länk.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/blodshamnd-tvingar-albaner-stanna-inomhus-1.780148
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se