Direktlänk till inlägg 11 april 2010
Shaffer, Mary Ann: Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap ***
En kombination av Brev från en bokhandel, Mordbyn, Damernas detektivbyrås författares andra bokserie om filosofiska söndagsklubben, nån chicklitroman och Ut att stjäla hästar, så känns den här boken. Den har ju fått mycket bra kritik och i början kändes det helt ok med det eftersom jag efter ett tag upptäckte att den inte var riktigt vad den gav sig ut för att vara. Det fanns allvar i det glättiga tilltalet.
Boken handlar om andra världskriget och ockupationen av Kanalöarna, platser inte många hört talas om förut.
Boken har sina förtjänser men helt klart också många brister. Kanalöarna är anonyma och därför är kartan i början bra, men varför står det underjordiskt sjukhus? Missade jag nånting? Och visst, persongalleriet ska vara exotiskt och excentrisk och bara så käckt men vem är vem? I början brydde jag mig inte och sen är jag började bry mig var det försent att upprätta nån slags personförteckning så jag lärde mig att Juliet (och Elizabeth) var betydande och sen fick resten vara.
Trovärdigheten naggas i kanten eftersom det är så nära inpå kriget, jag har svårt att tro att folk ett år efter freden kunnat bearbeta sina händelser på ett sådant sätt att handlingen var möjlig. Författaren verkar ha fått en del inspiration från Livet är underbart, dvs att kriget och dess följder kan vara riktigt festligt ibland. Not, tror jag. Däremot tror jag att de goda människorna inte överlevde, så den gränsen överträdde författaren inte.
Slutet är i princip en katastrof, författaren verkar helt ha tappat greppet och plötsligt introduceras en ny berättare och det bara lyser av Harlequin slut. Och de där "upphittade texterna" i slutet var ju helt onödiga i sammanhanget, tillförde ingenting utom fler sidor.
Slutsats: själva historien var helt klart motiverad i och med att den satte tyskarnas ockupation av kanalöarna på kartan. Och visst, litteraturen spelade en viss roll och var väl en del av behållningen. Men att blanda varm komik med isande allvar på det här sättet ger liksom ilningar av förvirring i ens hjärna. Lite mer förståelse får jag när jag förstår att författaren är amerikanska, den är som en amerikansk film men de allvarliga inslagen är för allvarliga trots att de ändå inte riktigt berör. Det känns som att Shaffer inte riktigt fått bestämma själv över boken. För hon hade helt klart goda intentioner, det förstår jag av efterordet.
Vad kallas den här genren? Feel good med noir touch?
Trean är tyvärr med tvekan. Jag är lite besviken.
Jag läste den i Bokcirkel för alla
Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...
Galgut, Damon: I ett främmande rum **** Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...
Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj *** En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp? ...
Beskow: Flickornas katt *** novell
En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:
Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,
s
ade de...
2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se