Direktlänk till inlägg 17 augusti 2010

Oates, Joyce Carol: Dödgrävarens dotter

Av violen - 17 augusti 2010 13:30

Oates, Joyce Carol: Dödgrävarens dotter****

 

En bok som vibrerar!


Ännu en riktigt bra Oates. Tyvärr påminner den lite väl mycket om Blonde för att jag ska få någon form av aha upplevelse över stilen, men den bygger tydligen på lite släktbiografiskt material då den har kopplingar till Oates farmors levnadsöde. Och i och med det känns den mycket intressant.


Helt utanför innehållet och stilen osv. funderade jag på detta med att det sällan eller läs aldrig är illustrationer i böcker nu för tiden. Möjligtvis en karta i början eller slutet. Men här har Oates låtit föra in bilder på hakkorset, svastikan. Att göra boken mer svårtrycket i och med det måste innebära att det har stor betydelse för Oates. Men varför? För att undervisa dagens människor om dess utseende och betydelse eller för att visa på Josephs tilltagande paranoia? för de senare bilderna kunde ju vara vilka streck som helst nästan.........en fråga jag skulle vilja ställa till Oates.


-------------------------------------------------------


Nu har jag läst hela boken och vet svaret på frågan jag ställde ovan, den här boken handlar ytterst om förintelsen, och hur den sträcker sig in i USA, följer med de svarta stråk av historia som Oates säkert har inuti sig själv, arvet från hennes farmor. Hur dess skugga trots allt vilar över dess efterkommande fortfarande och framgent......


Oates låter oss inte glömma och Oates gör helt rätt. Samtidigt väver hon  en vibrerande väv där varje sida förmedlar nånting nytt och där en otrolig historia växer fram, skriven som bara en stor författare kan skriva den. Ta t.ex bytet av namnet, jag ryste när sanningen om Hazel Jones till slut uppdagades. På bara några få sidor förmedlar Oates en känsla, mer dramatisk än i den bästa deckare. Och sen lämnar hon den bara. Mästerligt! I andra romaner skulle det ha känts sökt men här, helt naturligt. Hur bär hon sig åt?


Den påminner som sagt om Blonde, men där Norma Jean är svag är Rebecca stark.

Alla dessa män som påverkar Rebecca, från Hitler till fadern till bröderna till make 1 och mannen i Panamahatten, sonen, fram till make 2 och inte att förglömma, svärfadern. De lyckas inte knäcka henne.

Och till slut är det ändå blodsbanden, de judiska rötterna som förlöser henne (Jag vill i alla fall tro att hon blir det, förlöst till slut. Jag unnar henne det!).


Ett mästerverk av Oates. Igen!





 
 
Helena

Helena

17 augusti 2010 14:41

Å vad jag blir sugen på att läsa den här också. Har svårt att bestämma vilken min nästa Oates ska bli - Dödgrävarens dotter, Fallen eller Det var vi som var...

http://www.fiktiviteter.se

 
Ingen bild

mig själv

17 augusti 2010 20:01

Hm, jag röstar nog på den här även om de andra två också är bara så bra. Det var vi som var.....gjorde ju att jag upptäckte Oates för första gången.......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Fredag 18 okt 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***   En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati. För det här är ju verkligen en stark berä...

Av violen - Onsdag 16 okt 16:30

Hadley, Tessa: Sent på dagen *****   Faktiskt ger jag Hadleys senaste roman full pott. Syskonen (här) gillade jag också men den här var ännu vassare.    Om Syskonen skrev jag " Det lustiga är att ingen eller alla är huvudperson. Hela famil...

Av violen - Måndag 14 okt 03:00

Engman, Pascal: Råttkungen   Så många hyllar denna bok, men eftersom jag inte är någon direkt stor deckarläsare vill jag ha annorlunda, helst nyskapande deckare. Vilket jag inte tyckte att denna var.      Engman skriver med korta kapitel oc...

Av violen - Torsdag 10 okt 22:22

Den enda bok (mycket bra dessutom) jag läst av Olga Tokarczuk är Spel på många små trummor Här Jakobsböckerna väntar i hyllan. Flera andra böcker finns det också på mitt bibliotek, när kön minskar finns de ju tillgängliga och jag ska läsa.   ...

Av violen - Onsdag 9 okt 18:00

Rishöi, Ingvild H: Vinternoveller ****   Tre riktigt bra noveller, som handlar om socialt utanförskap, ett ämne som inte är vanligt nu för tiden. Men Rishöi behärskar det fullt ut. Alla tre novellerna är mänskliga, tillvaron är inte bottenlös f...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se