Lönnaeus, Olle: Det som ska sonas ***

Svenska Deckarakademins pris: bästa svenska debut 2009 fick den här deckaren. Och nu har Lönnaeus fått även Vuxenskolans författarpris för sin debutroman "Det som ska sonas". Lönnaeus får priset för att "han beskriver stämningar, knyter ihop nu och då i skarpa ögonblicksbilder och visar på hur starkt det förflutna lever kvar och påverkar människor i vår tid.",

Det var pga debutantpriset som jag läste den här boken. Och den stack ut. Faktiskt. Som böcker som får priser brukar och ska göra.

Den inbjöd till stäckläsning trots att den hade en lågmäld ton. Kändes lite intressant med de två morden i början, det gick att se löpsedeln framför sig precis som man gjort flera gånger senaste åren. Själva historien var väl också intressant med nyfiken grävande journalist med lite väl dramatiskt förflutet vilket dök upp med några kapitels mellanrum och inte hade någon direkt mening tyckte jag. Men greppet att inte ha med någon schablonmässig kommissarie kändes befriande. Och det där med återkomsten är ju alltid intressant. Det förflutna bär vi ju alla på.

Länge förstod jag inte varför den fått flera pris men sen insåg jag att den påminde om Per Pettersons Ut och stjäla hästar som först efter ett tag kom in på andra världskriget. Den kopplingen kanske kändes långsökt men varför inte? Det gick ett stråk av kalla vindar genom texten när allt uppdagades.

Boken är värd sina pris, den påminner om något vi aldrig får glömma. Aldrig!