Levlin, Kurt: Helljusensamhet ****

Med vilje har jag dröjt med att recensera den här diktsamlingen som jag tittat i hela hösten. Den är bara så otroligt bra, annorlunda, skarp, ovanlig, lättläst, svårläst.......

Jag har skrivit om den nyss här på bloggen som ett julklappstips utöver det vanliga:

En samling dikter som anar norrländskt svårmod blandat med hopp, ensamhet i helljusets klyvning kring mörkret omkring blandat med ljusa sommarnätter, kärlek blandat med längtan. Liv blandat med död. En varg som springer, en ren som dör, uppspikade älghuvuden på en vägg. Sockebitsstora fönster i backspegeln....vässade teskedar, snöbollar, plättar som hoppas loss från kökstaket........

Kanske exotiskt för en ny generation, men ett längtansfullt sug i magen för den äldre.

Men vackert, spännande, annorlunda! Precis som omslaget.

Violensboksida

Utgiven på Ord&visor förlag där det även står lite mer om författaren och några länkar till recensioner.

Kurt har även skrivit noveller: En andra chans (2000), och en roman Hälsningar från Döda havet (2003). Om de finns att köpa vet jag faktiskt inte. Om någon undrar över det så kontakta mig så tar jag reda på det, eller författaren direkt. Annars blir det att besöka biblioteket.....

Här finns även en novell av Levlin, Båten

Läst 2010

Här kommer ett julklappstips över det vanliga. En samling dikter som anar norrländskt svårmod blandat med hopp, ensamhet i helljusets klyvning kring mörkret omkring blandat med ljusa sommarnätter, kärlek blandat med längtan. Liv blandat med död. En varg som springer, en ren som dör, uppspikade älghuvuden på en vägg. Sockebitsstora fönster i backspegeln....vässade teskedar, snöbollar, plättar som hoppas loss från kökstaket........

Kanske exotiskt för en ny generation, men ett längtansfullt sug i magen för den äldre.

Men vackert, spännande, annorlunda! Precis som omslaget.

Utgiven på Ord&visor förlag

Köp den där eller hos:

Bokus

Adlibris

eller var som helst men köp den, till dig själv eller ge bort den. En julklapp att återkomma till hela livet!

Larsson, Björn: Döda poeter skriver inte kriminalromaner ****

Jag visste det! Direkt jag läste om den här boken visste jag att jag ville läsa den och att den skulle vara helt i min smak. Och det var den!

En slags kriminalroman, javisst den har ju ingredienserna, ett mord och en nördig (på poesi) utredare. Den biten får knappt godkänt men resten, resten!

Försättsbladet har jag klottrat fullt med sidhänvisningar till dels verk ur litteraturhistorien, dels till litterära preferenser, tankar, uttryck och kloka iakttagelser och utläggningar om poesi och litteratur och förlagsvärlden och girighet och livet! Med mera. Och visst, lite samtid; bloggande och lite humor; 10 december är ju inget datum vilket som helst........:-)

Dessutom var ju dikterna så bra, jag tänkte hm, vem har skrivit dem? Och det fick man veta i slutet, det var ett intressantare avslöjande än vem mördaren var (vilket jag faktiskt kom på efter ett tag, något jag ofta missar....) kan jag säga!

Jag bara gillade när jag läste och tänkte, det vill jag citera och det ska jag skriva om. Men nu blev det till slut så mycket att det är ingen mening. Jag kan ju inte citera halva boken! Du måste bara läsa själv...

Men några citat blir det

Jag vill kremeras och inte ligga i vigd jord. Helst skulle jag önska att min aska blandades med alla makulerade böcker och förvandlades till pappersmassa så att jag kunde återuppstå som en boksida i mitt nästa liv. sid 335

[...] hade diktarna gjort ett misstag när de kröp in mellan tysta och tryckta boksidor. Poesin var till för att läasa högt på gator och torg. Den skulle sjungas och ropas ut. sid 355

I övrigt: Läs. Läs eftertänksamt. Och markera viktiga passager för du kommer att vilja läsa dem igen.....!

Boken klassificeras som en deckare, nåja kriminalroman, även hos förlaget (se nedan), men jag tror att den borde marknadsföras på ett annat sätt. Visst, den blir mycket mer läst som deckare men risken finns att de som verkligen skulle uppskatta det som finns utanför själva mordhistorien missar den. Men det är ju förlagets problem, inte mitt! :-)

Norstedts beskriver boken såhär:

Björn Larsson har skrivit en litterär kriminalroman, en välvilligt ironisk betraktelse över förlag och författare. Det är spännande, tänkvärt, irriterande och läsaren kommer att känna igen tonen från Björn Larssons tidigare böcker.

Tack Norstedts för recensionex!

Läst 2010