Direktlänk till inlägg 25 januari 2011
Sandel, Cora: Alberte och Jacob *****
Det här var verkligen ovanligt bra läsning. Sist jag läste något i den här stilen var nog när jag för 10 år sen läste mästerverket Brott och straff. Och då tänker jag på dels omfånget och dels förmågan att skildra ett rum och ett skeende utan att upprepa sig. Det jag minns imponerade med Brott och straff var det faktum att varje sida kändes ny och så upplevde jag också Alberte och Jacob, första delen i trilogin om Alberte.
Kanske står förklaringen till det att läsa i Albertes (Sandels?) egna tankar om den skapande skrivprocessen, när Alberte sitter ensam på sitt rum:
Små strofer skulle komma fladdrande, små vävar av ord med rytm i, och sluta sig till andra små vävar som har kommit fladdrande förut när hon var ensam [...]
Ett stort antal är oanvändbara, man måste välja och vraka. Ofta är ett ord fel, och det kan ta månader att lyssna sig till det rätta. Över huvud taget är det mindre fråga om att leta än att lyssna - lyssna inåt. Med trots och ansträngning kommer man sällan någon vart, då blir det gärna falskt och skrämmer. Strofen måste få finnas i hjärnan och liksom fullbordas av sig själv. När det sker följs det alltid av samma fantastiska och plågsamma sinnestillstånd, samma lyckliga rus och bittra leda.
sid 77 pocketupplagan.
Inget mer nämns i den här delen om Albertes skrivande, vilket jag fann förvånande. Men desto mer om hennes tid i föräldrahemmet, när hon går från suktande flicka till ung kvinna, vilket sker på ett ögonblick, precis som när det rätta ordet hittas fattar hon ett beslut. Processen har fullbordats.
Allt är oförändrat och sig likt. Men Alberte har fått kontakt med någonting under och bakom tingen.
sid 245 pocketupplagan.
Nu ska jag fortsätta med del två och tre. Jag hoppas innerligt att det ska gå bra för Alberte, hoppas hoppas! Fast jag undrar jag......
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Bonus: Alberte trilogin har lästs i SR:s bokcirkel. Jag kommer att lyssna på den sen jag läst klart alla delarna och varnar för att kolla upp länken om du tänker läsa de här böckerna. Det är helt klart bättre att gå in i böckerna förbehållslöst, som jag gjorde, utan att få tips om handlingen konkret. Slutet i första boken innehåller moment som jag är glad att jag inte visste om t.ex
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se