Combüchen, Sigrid: Spill ***

Det tog en väldig tid att komma igenom Spill. Mycket eftersom jag lyssnat på den som ljudbok, vilket jag som vanligt ångrar. Det är svårt att hänga med i Spill har jag hört folk säga. Ännu svårare om man som jag lyssnar oregelbundet och inte kan gå tillbaka eller märka för eller nånting.

I vart fall tyckte jag den var väldigt bra i början. Jag gillade den unga Hedda och  hennes plats i familjen, hennes sätt att beskriva sina menstruationer, något som fortfarande är ett tabubelagt ämne hos många författare (dock inte Murumaki), dock inte hos Combüchen. Så mina förväntningar som var mycket höga, växte direkt.
.

Men efter ett tag blev det jättejobbigt med alla detaljer, filminspelningen blev jag otroligt less på och även beskrivningen av rumsgrannen i Stockholm osv. med mera, med mera. Det är som att Combüchen vill visa att hon klarar av att beskriva alla detaljer detaljerat, men till slut blir det ointressant. Tyvärr. Jag skulle gärna ha sett mer av Heddas sätt att uttrycka sin konst i sömnaden t.ex

För boken berättar en historia och greppet är nytt, att blanda tider och låta den äldre Hedvig ge sin syn, vilket hon gör i breven och mailen till "Sigrid Combüchen". 
Dessutom att ge boken undertiteln damroman:

Lena Kjersén Edman beskriver i sin nyutkomna bok Böcker som samtalar (BTJ förlag) att uttrycket kommer från Edvard Brandes epitet om utvecklingsromanen Fru Marianne av Victoria Benedictson, som han kallade "dameroman", då som ett slags förlöjligande. Vilket är helt främmande för Combüchen.

Hedda behövde inte gå under vilket visar sig i att hon finner sig resignerat i det vuxenliv som hon får tillsammans med en "otadlig" make, trots att det livet inte motsvarar de drömmar som hon hade i ungdomen.
Böcker som samtalar sid 132

Det finns även en diskussion om detta i Spill, vid en tågresa som jag tack vara ljudbokslyssnandet inte kan citera i nuläget.

Så boken ÄR intressant, nya grepp om än lite förvirrande, men det är för mycket ord. Tyvärr. Men jag ångrar inte att jag höll ut! Trots att slutet var förfärligt men inte olyckligt trots allt (?), se ovan!

 

mimmimarieim

23 mars 2011 05:27

Efter att ha läst Charlotte Roches "Våtmarker" kan man inte klaga på brist på menssnack eller för den delen någon annan kroppsvätska.

http://mimmimarie.blogspot.com

 

mig själv

23 mars 2011 08:36

Efters om jag inte kan kommentera hos dig:

ok, det finns ju alltid där, undantaget som bekräftar osv.
Andra kroppsvätskor brukar det inte finnas brist på men just beskrivningen av känslan av menstruationen (utom då smärtan) kan jag känna är ovanlig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning mars  2024 Lafon, Marie-Héléne: Källorna ****Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****Ravn, Olga: De anställda ****Arvola, Ingeborg: Kniven i elden *...

Lagerlöf, Selma: En julgäst ****   Här dyker en av kavaljererna upp, den försupne Ruster. Och det på självaste julafton. Hos en gammal vän och dennes familj. Det går inte an, han blir ivägskickad. Men ingenstans finns det någon som är tillräcklig...

Ridzén, Liza: Tranorna flyger söderut ****   obs, kan innehålla spoilers....                 Jag gråter oftast inte inför en bok. Men när jag lyssnade på denna hände det några gånger att tårarna kom.   För det här är en bok ...