Alla inlägg under april 2011

Av violen - 15 april 2011 19:30

  Tan, Shaun: Ankomsten ****    (Fackbok uHci)


Alma priset vann den här boken 2011. Den verkade speciell och därför lånade jag den. Och den är verkligen annorlunda, både vemodig och vacker och vilsam med sin nedtonade färgsättning. Ändå kände jag att det här är ju en vuxenbok, den borde kanske inte vinna ett barn och ungdomspris.

Men jag vet inte vad barn tycker om den iofs. Kanske gillar de de lite dova bilderna med mystiska djur och figurer....Själva handlingen rinner förbi med utmejslade bilder och jag kan känna en fläkt från andra världskriget........


Boken var mycket vacker och vältecknad men skrämmande på ett diffust sätt. Dock var teckningarna så utmejslade att som seriebok tilltalade den mig mycket.



Läst 2011

Av violen - 15 april 2011 15:30

  Swarup, Vikas: De sex misstänkta ***


Den här bokens styrka och svaghet är att den utspelar sig i Indien. Styrkan består i att den är så mycket Indien, även om jag fick tänka efter för att hålla isär miljöerna. Svagheten består i att miljöerna och personerna kan upplevas främmande och att det därför är lite svårt att riktigt hänga med. Jag menar om den skulle ha utspelat sig i Sverige och haft samma persongalleri skulle miljöerna ha varit så självklara att jag aldrig behövt tänka efter och då skulle den ha varit mer lättläst.

För jag tyckte faktiskt att den var lite trög. Men den hade som sagt ändå många kvalitéer, en av dem är ju att personerna är så olika och att stilen ändras utifrån den som skildras. Amerikanen är ju t.ex "dramats" clown och inbjuder därmed till roande uttyck.

Jag kan därför hålla med Lyran som skriver såhär om boken:

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo.

 

Som jag ser det är mordet inte alls det viktiga utan det här är en allvarligt menad satir som låter ett hörn av verkligheten sammanstråla utifrån flera temperament (fritt efter Zolas citat) för att kunna skildra komplexiteten i landet Indien utifrån ett samhällskritiskt och därmed mycket intressant perspektiv. Korruption, filmindustrin, miljöbrott, nutid, historia, politisk maktfullkomlighet, allt finns med.

Skulle den ha stått på en annan hylla än deckarhyllan skulle mycket färre ha läst den, vilket ju varit synd.



Läst Lyrans jordenrunt


Läst 2011

Av violen - 14 april 2011 17:45

  Scheuermann, Silke: Timmen mellan hund och varg ****


Ett konstverk är ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament sa Emil Zola. Det tänkte jag på när jag läste den här boken. Texten är kyligt beskrivande, konstaterande, upplevd av ett temperament, dvs huvudpersonen som återigen möter sin missbrukande syster i nuet, det är ytterst få hänvisningar till dået. Hörnet av verkligheten är verkligen nu, under dessa dagar som går under bokens gång.



Jag har nu läst några för mig helt okända tyskspråkiga författare och slås av det kyliga konstaterandet i texterna. Det är nästan som att lyssna på en känslokall reporter som gör sitt jobb och beskriver olika katastrofer i människors liv genom att se små saker genom deras ögon.


Och för boken viktiga saker, som titeln på den här boken, Timmen mellan hund och varg när bruket går över gränsen och blir vad det är: ett missbruk


[...]något främmande börjar slita i henne, jag kallar det för timmen mellan hund och varg
sid ? men det står även på omslagsinsidan.


Och början av boken:

Jag är ingenting, ingenting annar än en ljus kontur, [...] en skamlös kopia av en första mening. sid 7


Systrar som möts, där styrkeförhållandet plötsligt är ändrat och där medmänskligheten trots allt har sin plats och kanske förklarar varför det en gång blev som det blev, varför rangordningen upprättades. Men också att allt kan bli annorlunda och att frihet kan erövras på många olika sätt. Eller är allt ändå detsamma? Jag funderade verkligen om något kommer att förändras, jag hoppas innerligt det.



Läst 2011

Av violen - 14 april 2011 14:30

  Söderlind, Therése: Norrlands svårmod ***


OBS: spoilervarning på vissa ställen i denna reflektion!


Det blir med tvekan tre stjärnor för denna långa omständliga deckar-roman. Deckare är beteckningen men roman är den till formen, för så många händelser som beskrivs detaljerat och ingående är knappast deckarens signum. (Boken har nu kommit pocket och på Adlibris beskrivs den såhär:

Stark debut - spänningsroman för läsare som tröttnat på deckare.

 

Hm, eftersom jag förväntade mig en deckare och fick en roman med deckarinslag, kände jag mig lite lurad....den påminner om Händelser vid vatten på det sättet men Kerstin Ekman deklarerade kraftfullt att det inte var en deckare minns jag (även om den fick deckarpriser). Vilket gjorde att jag tog till mig Händelser vid vatten på ett helt annat sätt än Norrlands svårmod.

Så spänningsroman är det nya sättet att få folk att läsa romaner fast de tror att de läser deckare.....hm. Intressant att se om det kommer att bli en trend hos förlagen framöver.


Jag läste den som elektronisk resurs från biblioteket och det underlättade inte att hålla kvar sammanhanget. Med E-bok är det svårt att bläddra tillbaka och kontrollera saker, och dessutom måste man sitta vid datorn och då man gör det vill man ofta göra annat.

Men till slut kom jag igenom den och jag tyckte att det iofs var en intressant historia som innehöll intressanta tankar om hur livet ter sig för dem som blir kvar och då särskilt för Anna, barnet/tjejen/kvinnan som levde ut det outsägbara med hjälp av sin kropp.

Det satte en skörhet i henne som utnyttjades av de som förstår sig på att utnyttja just såna som hon, och som hon sen försökte kontrollera på olika sätt.


Det var alltför många trådar som knöts ihop på slutet, till slut visste man varken ut eller in och det berättades detaljerat gång på gång och det blev liksom för mycket. Det gick inte att känna närhet till alla människor som var inblandade. Lite engelsk såpa á la Hem till gården kunde jag tycka. Våldsamheter och otrohet och maffiametoder osv.

Jag kände heller inte att jag riktigt kom Anna nära, att jag riktigt kunde förstå henne. Men hon förstod ju inte sig själv heller iofs. När boken slutar kan Anna mentalt börja leva om sitt liv och jag kan känna att slutet blev lite väl enkelt.... vitariddarschabloner är inte så realistiska IRL kanske.


Boken skulle ha vunnit på att kortas, särskilt i den senare delen. Trots det kändes den ändå som en lovande debut. Färre gestalter och lite mer gestaltning och dessutom mer naturskildringar hade suttit fint och det kommer säkert i nästa bok.....som gärna skulle kunna få handla om Anna på landet - vuxen. Landsbygden behöver sina skildrare. Liksom Norrland.



Läst 2011


Av violen - 13 april 2011 22:15

  Hedman, Anna Lena: Min första världssensation ***


Det här var en riktigt rolig barnbok.


Boken är lite trög i början men sen tycker jag att den blev riktigt kul. Korta kapitel uppmuntrar till både högläsning och egen läsning.

Igenkänningsfaktorn är hög för barn från västerbotten eller norrland överhuvudtaget, även för skilsmässobarn och adopterade. Ja, att huvudpersonen är adopterad syns på omslaget men nämns enbart med en mening inne i boken. Det gillade jag eftersom det visar på att: visst jag är adopterad men so what! Jag är som vilken som helst ändå. Till det yttre kan det synas men jag har bott här sen jag var tre månader och är svensk/västerbottning/umebo i första hand. Det blev inget extra omkring det.

Eftersom omslagsbilden ger en hint om att det är en adopterad flicka så sökte jag efter det sambandet i boken. Nu måste jag säga att jag inte heller upptäckte någon könsdefinition, jag tänkte faktiskt inte på om det var en pojke eller en flicka. Men det står på baksidan iofs.


Hänvisningen till stor-orden (Torgny Lindgren) var en intressant grej om än kanske lite för avancerad för åldersgruppen. (Fast Abbe har ju bibliotekspåbrå iofs). Men när de senare i livet stiftar bekantskap med Lindgren kanske de minns den här boken.....


Det var länge länge sen jag läste en barnbok men nu ska det bli fler. Den skräckslagne stekelsamlaren av samma författare står på tur.

Av violen - 7 april 2011 20:45

  Thúy Kim : Ru ****+


Den här boken är verkligen ett smycke, den är som ett halsband med många olika udda pärlor, men de är alla pärlor som skimrar och varje pärla påminner om de pärlor som är före och efter på tråden.

För så är den här boken skriven, korta stycken som håller ihop varandra liksom tankar som välver sig runt i hjärnan och ger associationer till nästa tanke.

Det känns som att jag lyssnar på Thúy när hon berättar om sitt (?) liv för mig på ett sätt som om vi satt i ett väntrum eller på en buss, bredvid varandra. Jag säger inget jag tar bara in det hon berättar för mig.


Språket är skenbart alldagligt, pärlan, orden, rör sig långsamt och så fångas de av solljuset och glimmar till, med olika intensitet utifrån sin beskaffenhet. Vissa stycken berör en mer, andra mindre men alla har de något att säga.


Thúys beskrivning av kärlek fångade mig mycket starkt:


När det gäller vietnamesiska är det möjligt att klassificera och kvantifiera kärlekens åtbörder med hjälp av speciella ord: att älska utifrån tycke och smak (thich), att älska utan att vara kär (thuong), att älska förälskat (yeu), att älska berusat (me), att älska blint (mů quáng) och att älska av tacksamhet (tinh nghia). Det är med andra ord omöjligt att bara älska rätt och slätt, utan att använda huvudet. sid 107f.


Ru är en slags bok som jag tror många gett upp hoppet om att få läsa, annorlunda, nyskapande, oemotståndlig. Läs den!

Och rekommendera den till andra, de som aldrig orkrt läsa något annat än det de läst förut......


Av violen - 5 april 2011 17:15

Ja nu har jag klarat av Bokmärkts trilogiutmaning där jag läst Albertetrilogin av Cora Sandel, en bokserie som jag tänkt läsa i över 10 år.

Och nu är det gjort, tack Bokmärkt!



  Alberte och Jacob,
 Alberte och friheten,
Bara Alberte
 
  






  

Av violen - 5 april 2011 08:45

  Sandels, Cora: Bara Alberte ****

 

Liksom de två tidigare böckerna i denna trilogi, Alberte och Jacob, och Alberte och friheten, bjöd den här boken på en läsupplevelse. Den var lite bättre än del två kan jag tycka men levde ändå inte upp till del ett.


Bara Alberte skildras moderskapet och förhållandet till barnets far, till omgivningens kvinnor och kanske kan man säga, det lilla livet, det liv som kvinnor i alla tider är förutbestämda att leva. Men sonen är svag och mannen likgiltig och omgivningen gäller det att hålla sig väl med, att bli förälskad i väninnans man är väl inte det bästa men oundvikligt såklart.

I den här boken tycker jag att inte heller att litteraturen får någon större plats förrän precis på slutet. Och kanske har Sandel i hela trilogin velat skildra hur stor litteratur uppstår, genom lidandet, genom erfarenheten, genom svåra val. Precis som Pierre utrbrister:


- Litteratur. Det tror du är något som har en uppgift, eller hur? Har du tur kommer du att gå i graven med den övertygelsen, utan att ha lagt märke till att folk inte begriper någonting utom det de själva varit med om. sid 590


Det mest läsvärda i den här boken tycker jag ändå är beskrivningen av Sigvard, barnets far. Det finns några meningar här och var där Sandel knivskarpt fångar synen på kvinnan och familjen. Hur mannen lever sitt eget liv helt utan skrupler, ljuger och manipulerar utan tanke på att kvinnan ens är en medmänniska. Och ändå får han beröm av omgivningen.

Jag tror att där finns en av förklaringarna till att dessa böcker hela tiden finner nya läsare. Det är en bok om kvinnorna helt enkelt, vår tids kvinnor likväl som de som levde kring förra sekelskiftet. Och kvinnors villkor för sin frihet.

Jag skulle tro att många diskussioner förts om hon gör det rätta där i trilogins sista avsnitt, men läser man och lägger ihop allt som Alberte varit med om inser man att hennes val på slutet ändå är det rätta, för henne. Hon var ju en hårsmån från att ändå förlora sitt barn till en annan kvinna och inser att det är på väg att hända igen.
Hon vågar uppträda som en man, hon vågar! Om priset är för högt är upp till var och en att bestämma sig för.


Läst 2011

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se