Direktlänk till inlägg 11 juni 2011

Gallant, Mavis: Från det femtonde distriktet

Av violen - 11 juni 2011 13:15


 Gallant, Mavis: Från det femtonde distriktet ****


Redan från allra första början föll jag för Gallants stil. Den påminner om ett sätt att skriva som jag ofta läste förut men numera är det sällsynt. (Anita Brookner dyker upp i minnet.) Skriver inte kvinnliga författare så här numera eller missar jag dem bara för alla omskrivna deckarböcker och chiklit liknande dito som jag "luras" (nåja vi lever i ett fritt land....) att läsa? Jag är verkligen glad att jag lånade den här boken.

Nånstans läste jag att varje novell är som en hel roman och texten är så tät och full att det faktiskt nästan känns som jag har läst mycket längre när novellen är slut. Och att jag framförallt har lärt känna ett liv.

Därför skriver jag om några noveller direkt eftersom jag efter ett tag kände det som att jag glömt meningen med Carmela. För alla kvinnor har en slags extra mening, det förstår jag.


Carmela, i De fyra årstiderna, är ung och rädd, rädd för rummet där hon sover och rädd för havet som är nära, och måste göra det hon gör, ta en tjänst. Sen måste hon sluta sin tjänst. Hon fastnar inte i minnet i någon högre utsträckning, men hennes öde är att svälta, arbeta och att leva i ett främlingskap i krigets skugga.


Netta, Den muslimska hustrun, har också ett öde och lever som Carmela även hon i kriget, inte i skuggan utan mitt i, efter ett tag när hennes man är borta.


Åh, tänkte Netta, jag är den enda som känner till allt det här. Ingen kommer någonsin att förstå hur mycket jag vet om sanningen, sanningen, sanningen, och hon lutade huvudet i händerna med armbågarna och lät de första tårarna sedan kriget slutade rinna nerför handlederna. sid 101



Molly i Respiten som förstår så mycket så tidigt:


Hon visste bättre än så, nu när hon var fjorton år gammal: det fanns ingen frihet utom den att sluta älska. Hon skulle fortsätta att älska sina bröder även när de hade slutat bry sig om henne: det var kvinnlig trohet. Men det skulle inte hindra henne från att slåss mot dem, bit för bit, om pengar, egendom, lämningar från det förflutna: kvinnlig osäkerhet. Hon skulle förfölja dem och tjata på dem om Alecs grav, om att Barbara blivit gammal och om var de alla en gång skulle bli begravda: kvinnligt ordningssinne. sid 163 

 Vilken sammanfattning av kvinnors förutsättningar!


Novellerna som följde blev en genomfartssträcka, även om de alla var för sig tillförde ett liv, tills det glimmade till igen i den sista, Irina.


Så här i efterhand kände jag att jag kunde ha haft en slags spaning om det gemensamma i novellerna, och det skulle naturligtvis ha varit kriget, som vanligt i dessa böcker om tiden före, under och efter. Det visar sig här både fullt uttalat, se Netta ovan, eller bara mer subtilt som förbjudna SS-märken i en pojkes hemliga ficka, (Irina) eller som när det kombineras med det svenska:


De som bott i den /lägenheten, min anm/ hade flyttat och ingen visste vart - kanske till Sverige. När de hade gett sig iväg, vilket de hade gjort klockan fem en vintermorgon 1943, hade ytterdörren förseglats med en stämpel från regeringen som avbildade en svastika och en örn. De försvunna hyresgästerna hade antagligen dött, kanske i Sverige [...] sid 168



(Atlas förlag)

Läst 2011

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Fredag 18 okt 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***   En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati. För det här är ju verkligen en stark berä...

Av violen - Onsdag 16 okt 16:30

Hadley, Tessa: Sent på dagen *****   Faktiskt ger jag Hadleys senaste roman full pott. Syskonen (här) gillade jag också men den här var ännu vassare.    Om Syskonen skrev jag " Det lustiga är att ingen eller alla är huvudperson. Hela famil...

Av violen - Måndag 14 okt 03:00

Engman, Pascal: Råttkungen   Så många hyllar denna bok, men eftersom jag inte är någon direkt stor deckarläsare vill jag ha annorlunda, helst nyskapande deckare. Vilket jag inte tyckte att denna var.      Engman skriver med korta kapitel oc...

Av violen - Torsdag 10 okt 22:22

Den enda bok (mycket bra dessutom) jag läst av Olga Tokarczuk är Spel på många små trummor Här Jakobsböckerna väntar i hyllan. Flera andra böcker finns det också på mitt bibliotek, när kön minskar finns de ju tillgängliga och jag ska läsa.   ...

Av violen - Onsdag 9 okt 18:00

Rishöi, Ingvild H: Vinternoveller ****   Tre riktigt bra noveller, som handlar om socialt utanförskap, ett ämne som inte är vanligt nu för tiden. Men Rishöi behärskar det fullt ut. Alla tre novellerna är mänskliga, tillvaron är inte bottenlös f...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se