Direktlänk till inlägg 12 juni 2011
Nilsson, Ola: Nattbete **
Jag läste nyligen Ola Nilssons bok Hundarna som jag gillade. Den var lite svart sådär, noir. Med ett intressant men enkelt språk och precis som titeln antydde, ekon av hundskall mellan de glest belägna gårdarna.
Den här boken, Nattbete, kan kännetecknas med det nya lilla svarta i litteraturrecensionerna: svärta. Och det är mer än noir, mycket mer. Det är helt enkelt människor som gått ner i källaren, för gott.
Nattbete saknade den struktur som jag vill ha i böcker. Det var många personer, många öden, samhällets botten, social realism med svärta helt enkelt. Är det noveller eller är det korta böcker med lösrivna blad, ihophäftade per person och sen blandade i en mix? Jag vet inte. Men jag gillar särskilt en av titlarna: Vi är födda långt hemifrån.
Det är ingen bildningsroman, ingen utvecklingsroman, det är bara......just det, svärta. Och jag tänker, vem tänker så här nu för tiden? Uppenbarligen Ola Nilsson.
Men som sagt, det blev för virrigt, för otänkt, för mycket. Jag lyckades inte känna sammanhanget, Nilsson vill för mycket helt enkelt. Den trilogi som börjar med Hundarna kommer att ge så mycket mer av Nilssons begåvning som författare, det är jag övertygad om. Men i Nattbete regerar nånting annat, som citaten kan ge en vink om:
Han insåg att han aldrig varit ämnad att vara där Klas befann sig. Att han hade varit bra på att vara begåvad, men att det egentligen aldrig hade varit aktuellt för honom att göra något verkligt av sin begåvning. sid 109
- Det finns sex miljarder människor, men i mitt liv är det som om det inte fanns nån utom jag, sa han sedan. sid 158
Snart läser jag en bok till av Nilsson, se nedan hämtat från bibliotekets hemsida där jag nyss gjorde en rservation:
Änglarna är den andra delen i Ola Nilssons löst sammansatta trilogi om livet i en by i Norrlands inland som inleddes med den prisbelönade och kritikerrosade Hundarna (2009) som har beskrivits som en norrländsk country noir.
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se