Alla inlägg under augusti 2011

Av violen - 31 augusti 2011 22:15

Böcker augusti 2011


Collins, Suzanne: Revolt*** (trilogiPaula, ungdomsbok)
Griffiths, Elly: Flickan under jorden ***+ (deckare, min egendeckar)
Mavrikakis, Catherine: Himlen i Bay City **** (jordenruntlyran)
Liljestrand, Jens: Paris-Dakar **** (noveller)
Nilsson, Linus: måndagskaos **** (poesi)
Bergqvist, Elaine: Snacka snyggt *** (fackbok, Doef, F.063)
Syréhn Tomašević, Ann: Glas och aska *** (12 olästa kvinnliga svenska)
Levlin, Kurt: Lokstallsvägen 3 **** (noveller)
Tan, Shaun: Det röda trädet *** (barnbok)
Nesbö, Jo: Fladdermusmannen *** (deckare, min egendeckar, mp3)


**

6 ***

4 ****

 *****

5 svensk

5 utländsk

5 man

5  kvinna


1 - 12 olästa svenska kvinnliga författare

Augustpriset                               

Biografi
Bokcirkel SR                                  

Bokcirkelonline
Bookerpristagare  
2  Deckare

 Debutant                                 

1 Fackbok
  Franskspråkig

 Italiensk

1 Ljudbok                           
1 Lyrans jordenrunt

 Min egen afrikautmaning

2 Min egen deckarutmaning                              

Nobelpristagare

2 Noveller
Nordiska rådets pris

Orangepriset

1 Poesi 
Skräck
1 Trilogiutmaning

Tyskspråkiga

1 Ungdomsbok


Bäst i augusti var både Himlen i Bay City och Lokstallsvägen 3.

Mindre bra var ändå Revolt, den nådde inte upp till sina föregångare i trilogin, men det visar nog bara att det här var en stark månad med många läsvärda böcker.



Av violen - 31 augusti 2011 14:00

   Nesbø, Jo: Fladdermusmannen ***  (mp3)


Det här är nog den första ljudbok som jag kunnat lyssna på utan restriktioner. Dvs jag hängde med och gillade att lyssna på den, blev varken less eller förvirrad. Det kan ju bero på att jag verkligen tyckte att den här deckaren var spännande och intressant. Särskilt i början. Jag tyckte att jag lärde mig mycket om Australien. Funderade dessutom på vem som gjorde det, dvs vem mördaren var och hade många förslag. Sista kapitlen handlade om mördaren och så vidare, dvs hur han gjort och tänkt och varför. Så allt uppenbarades.


Annars tyckte jag att boken tappade mot slutet, blev för mycket Harry Hole-tycka-synd-om och så blev det för personligt i övrigt också. Kan jag tycka.


Upplösningen blev den vanliga dramatiska (urrk) om än väl genomarbetad, precis som jag uppfattade boken i övrigt.


Men jag blev så pass intresserad att det blir fler Nesbö framöver.


Fladdermusmannen fick Glasnyckeln 1998. Den skrevs 1997 och det kan man faktiskt känna när man läser om tekniska saker, de beskrivs som stora nyheter.


Läst 2011

Av violen - 28 augusti 2011 22:00

  Tan, Shaun: Det röda trädet ***

 

Ok, det här är alltså en barnbok. Men skulle jag vilja läsa den för ett barn? För om barnet inte är nedstämt så måste det bli det nu eller i framtiden när det minns den här boken som bara måste handla om depression. Eller mobbing. Eller svår ensamhet.

Men teckningarna är oändliga, vackra, berörande. Och det går att koncentrera sig på det röda lövet som finns med i alla skeenden. Det är hoppet som bär den ensamma flickan genom boken, lövet som till slut slår ut i ett lysande träd. Och flickan ler.


Läst 2011

Av violen - 28 augusti 2011 19:45

  Levlin, Kurt: Lokstallsvägen 3 ****


Redan 2001 läste jag Levlins första novellsamling, En andra chans. Och gillade verkligen.

Nu har han kommit med en ny novellsamling, efter romanen Hälsningar från Döda Havet och poesisamlingen Helljusensamhet. Och jag gillar det här, jag gillar det verkligen. Som jag skrev tidigare idag här så har jag läst Lokstallsvägen 3 två gånger, vilket jag ytterst sällan gör. Men jag gillade den ännu mer andra gången.

Den första novellen fortsätter i Helljusensamhetens rum i en slags metanovell med fokus på den egna produktionen som skildras på ett återhållet humoristiskt sätt. Det visar att Levlin har både distans och själförtroende inför sitt skrivande!

Ingen av de andra novellerna liknar den första, den är en solitär i samlingen.

Men

Ändå inte, för här vävs alla noveller ihop i ett anonymt, skenbart sterilt hyreshus som, när boken är utläst, lever och pulserar och minns eftersom hyresgästerna fått liv.

Levlins prosa är lätt, genomtänkt, gripbar och sorgsen. Personerna berör varandra utan att känna varandra, ett ovanligt grepp men det lyckas verkligen, och överalltihopa lyser tillkortakommanden, ensamhet och rädslor. För bakom hyreshusets fönster är det inte bättre än såhär, men det visste vi ju eller hur? (Så trodde vi alla att det var tills Svenska hjärtan drabbade oss med insikten att ingen går säker.)


En kort sekund kände jag en våldsam önskan att rita upp huset och dra streck mellan beröringspunkterna/lägenheterna/personerna, låta tiden bestämmas av eken, stubben och den utplånade marken där inga spår finns kvar. Men jag nöjer mig med att konstatera att det här är ett enda hyreshus, ett enda hörn av verkligheten sett genom ett temperament och att alla novellerna skulle kunna var utdrag ur romaner där personerna lever, kanske före utdraget, kanske efter men de har alla en längre historia att berätta.


Jag rekommenderar den här novellsamlingen. Den är skenbart lättläst men stannar kvar med sin mänsklighet. Och huset som håller ihop det hela.



Läst 2011


Av violen - 27 augusti 2011 12:45

   Syréhn Tomasevic, Ann: Glas och aska ***


Lilis historia kunde ha fått styra den här boken helt. Hennes liv är klart dramatiskt och hade gott och väl räckt till utan den svenska journalisten Amanda som, på ett krångligt sätt, är släkt med släkten dvs Lili, och får ett föremål som, i alla fall inte jag, tycker känns intressant.

För annars var boken inte så dum, även om det än en gång är andra världskriget som jag läser om, vilket jag ju tänkt lägga på is ett tag, men det verkar omöjligt i nuläget.

Det var länge sen jag läste en sån här bok, om man ju undantar Spill som ju också var en damroman. För visst är det här det? Jag får vibbar till Elsi Rydsjö som jag läste en hel del av som yngre, Alice Lyttkens likaså. För de böckerna lämnade mig helt oberörd, trots att jag hela tiden läste de nya som kom, och jag tror att den här boken kommer att göra det också. Fast den är tjock och innehåller så mycket finns det liksom inget som fastnar. Jo en sak, berättelserna om barndomshemmet, där kvinnorna bor och försöker klara kriget. Trädgården, gemenskapen. Där levde Lili. Men inte annars. Jag hade också vissa svårigheter att hänga med vem som var vem och tiden i amerika var märklig, kändes som att den var med bara för att skildra börskraschen. Det känns som att det finns flera böcker i boken.

Ändå tycker jag att Syréhn Tomašević lyckats fånga tidsandan i ett kvinnoöde.

Boken har fått mycket uppmärksamhet, men jag tyckte den var för omfattande, för många personer och den spände över för lång tid. Dessutom var det lite förvirrande vem som var vem och när det var osv. Och Amandas liv kunde jag som sagt ha varit utan.


Tanke eller spaning:

Om den delats upp i, låt säga, fem böcker i tidsordning enbart skulle den ha kunnat vara en serie i Rydsjös anda. Kanske är tiden inne att införa serieromanen igen och inte bara seriedeckaren? Vi kanske vill veta hur det går för huvudpersonerna utan specifika mord att fundera på.

Bara en spaning. Eller en tanke om det låter mer seriöst!  :-)

Av violen - 26 augusti 2011 10:30

Jag började läsa Himmel under Berlin sådär  bara spontant eftersom jag lånat den och den stod i lånehyllan (ja jag har en sån annars har jag ingen koll var böckerna är) och såg tunn och lätt ut.

I början tänkte jag nja men nu vill jag bara läsa mer i den och sen önskar jag säkert att jag hade den oläst. För den är kul, den är djup, den är samtiden, den är dåtiden, jag gillar illustrationerna, jag gillar språket, jag gillar Beatles (alltid), jag gillar författarens TANKAR!



Reflektion kommer om Himmel under Berlin. Jag läser vidare.

Av violen - 20 augusti 2011 15:30

  Bergqvist, Elaine: Snacka snyggt ***


Bergqvist förra bok, Härskarteknik var intressant så jag ville läsa även den här boken som handlar om retorik. Det är en bok som man ska äga och slå upp vissa kapitel när man känner att man behöver dem. Och det gör man garanterat för kommunikation är ju väldigt svårt. Här visar Bergqvist på hur man får omgivningen att lyssna. Något som ju kan vara nog så svårt.

Egentligen skulle jag behöva läsa om den direkt men lånetiden tickar på, så jag kanske köper den till slut. För den innehöll väldigt mycket matnyttigt och jag kunde hålla med hela tiden. De bästa avsnitten var de som innehöll kommunikation öga mot öga, men det beror säkert på att jag sällan talar offentligt, så det kändes inte så aktuellt med talarstolsretoriken.


I den här boken kan alla hitta något att lära.



Av violen - 17 augusti 2011 12:33

Nilsson, Linus: måndagskaos ****


Författaren till denna formatmässigt lilla diktsamling sade själv att den var aningen pubertal, utgiven av honom själv 2005 när han just lämnat gymnasiet.Jag håller inte riktigt med, dikterna visar på en mognad som få vuxna besitter.

                                                 

   för

nuets alla invånare

sid 7

säger sig Nilsson skriva. Det handlar om gud, staden, huset, branden, rymden, ansikten, leenden. Är det verkliga innebördsord eller enbart metaforer? Jag låter det vara osagt och läser dikterna som ord som sväljs när de smakar (ur kampen mot klockan) sid 39.

I alla fall finner jag så många ovanliga ordkombinationer i den här boken och jag gillar dem. Jag gillar att någon säger orden på nya sätt, i nya sammanhang:

[...] verkligheten är inte så

populär nuförtiden

men den

saknar inte någon

den springer på

som om det brinner

jag är anlagd

sedan länge

det är inte så mycket att göra åt

så jag sitter bara här och är[...]

sid 22 (ur en mindre värld)


[...]måste säga att

djuren på de här stället

har en väldigt förpackad natur[...]

sid 29 (ur kontemplation nr. 3)


[...]tidens tand tuggade fradga[...]

sid 30 (ur ingen repris)


[...]vi firar varje nytt år

vilse i rymden

där ingen kan höra dig skrika

med att skrika


på den här planeten

kan ingen höra dig viska.

sid 37 (ur kontemplation nr: 4)



Och Nilsson viskar inte, orden är inte lågmälda, ber inte om ursäkt. Nilsson betraktar ansikten, omvärlden, människornas icke-autenticitet. Jag känner mig drabbad i mina egna tankebanor när jag läser titeldikten som dock heter snurra på du din jävel


en värld

och miljarder smilband

tillbakaspolade till måndag


en stad

och små masker på led

som alla tar vädret personligt

i väntan på sin tur att le


ett ansikte

med reglerat minspel

som samlar ärr

under lagret av universell symbolik


en dag,

en ny värld

etsad fast i alla bakhuvuden

så vi iallafall vet

att vi är vilsna samtidigt


en kompass

när vi svävar runt

här i måndagskaos


ett medvetande

som gör din planet till min

och dem båda

till samma kollektiva knäppskalle

sid 20f


Den dikten och raderna ur civilisation: idag kryllar staden av/pokeransikten/precis som alla andra dagar/. sid 27 får avsluta eftersom jag själv ofta tänker i kasta-masken banor.


Så ok, lite pubertal på sina ställen men så många rader klöser till så den vuxne Nilsson måste bara ha ännu mer att komma med.


Läst 2011



Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se