Nilsson, Linus: måndagskaos ****

Författaren till denna formatmässigt lilla diktsamling sade själv att den var aningen pubertal, utgiven av honom själv 2005 när han just lämnat gymnasiet.Jag håller inte riktigt med, dikterna visar på en mognad som få vuxna besitter.

   för

nuets alla invånare

sid 7

säger sig Nilsson skriva. Det handlar om gud, staden, huset, branden, rymden, ansikten, leenden. Är det verkliga innebördsord eller enbart metaforer? Jag låter det vara osagt och läser dikterna som ord som sväljs när de smakar (ur kampen mot klockan) sid 39.

I alla fall finner jag så många ovanliga ordkombinationer i den här boken och jag gillar dem. Jag gillar att någon säger orden på nya sätt, i nya sammanhang:

[...] verkligheten är inte så

populär nuförtiden

men den

saknar inte någon

den springer på

som om det brinner

jag är anlagd

sedan länge

det är inte så mycket att göra åt

så jag sitter bara här och är[...]

sid 22 (ur en mindre värld)

[...]måste säga att

djuren på de här stället

har en väldigt förpackad natur[...]

sid 29 (ur kontemplation nr. 3)

[...]tidens tand tuggade fradga[...]

sid 30 (ur ingen repris)

[...]vi firar varje nytt år

vilse i rymden

där ingen kan höra dig skrika

med att skrika

på den här planeten

kan ingen höra dig viska.

sid 37 (ur kontemplation nr: 4)

Och Nilsson viskar inte, orden är inte lågmälda, ber inte om ursäkt. Nilsson betraktar ansikten, omvärlden, människornas icke-autenticitet. Jag känner mig drabbad i mina egna tankebanor när jag läser titeldikten som dock heter snurra på du din jävel

en värld

och miljarder smilband

tillbakaspolade till måndag

en stad

och små masker på led

som alla tar vädret personligt

i väntan på sin tur att le

ett ansikte

med reglerat minspel

som samlar ärr

under lagret av universell symbolik

en dag,

en ny värld

etsad fast i alla bakhuvuden

så vi iallafall vet

att vi är vilsna samtidigt

en kompass

när vi svävar runt

här i måndagskaos

ett medvetande

som gör din planet till min

och dem båda

till samma kollektiva knäppskalle

sid 20f

Den dikten och raderna ur civilisation: idag kryllar staden av/pokeransikten/precis som alla andra dagar/. sid 27 får avsluta eftersom jag själv ofta tänker i kasta-masken banor.

Så ok, lite pubertal på sina ställen men så många rader klöser till så den vuxne Nilsson måste bara ha ännu mer att komma med.

Läst 2011

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...