Direktlänk till inlägg 16 november 2011
Stig, Oline: Jupiters öga ***
Jag blev lite förvånad när jag läste den här boken. Den har fått en hel del uppmärksamhet men jag tyckte att den var väldigt fragmentarisk och min andravärldskrigetiböckermättnad behövde inte uppträda igen. För det var liksom inte en historia om det direkt. Det var mer en berättelse om det dekadenta Oslo. Planteringarna var många och uppenbara, homosexualitet, utvecklingsstörningar, lyten, mörk hud. Och judar. Och även gott/ont. Det blev liksom för mycket på nåt sätt. För konstruerat.
Jag tror att skammen har skymt orden för Stig den här gången. (Som svensk är det svårt att förstå just den skammen eftersom det blev mer uppenbart i Norge än här i Sverige. I Norge måste folk verkligen ta ställning för eller emot, och jag har märkt att i nästan alla norska böcker finns den här perioden med. Norska folket blev utsatta för ett övergrepp som går i arv. Och som måste berättas.)
Och något svar på varför Stigs farfar blev nazist kommer inte fram direkt. Plötsligt var han liksom bara det (?) En viss ledtråd ges ju, om än falsk. Fast om de trodde på den så....
Men å andra sida blev ju folk motståndsmän helt plötsligt också. Kanske finns det inom oss alla, det goda och det onda och till slut kan det bli så att vi tvingas välja sida. Ytterst handlar det trots allt om allas lika rätt att finnas, leva och få odla den trädgård man har att odla.
Stig ställer frågan:
Om de var övertygade, varför gick de med i partiet så sent?
Om de inte var övertygade, varför gick de alls med?
Var det av rädsla, var det så enkelt? Det är inte särskilt hedervärt men ändå begripligt.
Jag vill så gärna hitta en förklaring. sid 358
Något nytt och intressant var de 6 paragrafer som beskriver vem som är jude. (sid 146f) Det har jag inte riktigt vetat förut. Det gällde att ha koll på sin släkt, och kanske det då blev uppenbart för många att det var dags att se om sitt hus. Där ges inget utrymme för slumpen, men kanske för medlem i partiet? &4.
Jag gillar Stigs sätt att skriva så det kan blir någon novellsamling läst framöver av henne också.
Läst 2011
Arvola, Ingeborg: Kniven i elden **** Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag. Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt oc...
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se