Alla inlägg under april 2012
Malmsten, Bodil: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag ****
Redan samma dag jag fick boken som rec.ex började jag läsa den, några sidor per kväll.
Jag tillhör de få som sällan läser Malmstens blogg så därför var det mesta nytt för mig. Men jag tycker mig känna ett allvar som inte funnits i de senaste böckerna jag läst.
Det persiska ordet har bara ett ord för gråt.
Det uzbekiska har hundra - ett ord för att vilja gråta och inte kunna, ett för att snyfta, för att gråta som åska i molnen, för flämtande gråt, hemlig inåtvänd gråt, för oupphörlig gäll gråt, hickande gråt o.s.v
Att det ska vara så svårt att leva!
Jämfört med vad då? sid 129
Och den skrivande kampen som nått en ny dimension, kanske för att Sverige kräver....
Jag vid bordet, vid skärmen, med hamnen utanför, Edvard i datorn, där han måste bli till. Få sin form, sin rytm, sin ton, sin början, sitt eget slut, sitt eget språk och mitt språk att binda ihop honom med. sid 156
Jag gör ingenting, jag sitter med Edvard. sid 174
Och ett politiskt patos, ett svenskt politiskt patos.
Så det känns lite som att den berömda gränsen mellan personligt och privat darrar och har sig. Även om texten står lika stadigt som förut. Det är det där franska exotiska som inte finns mer.
Så läser jag för en gångs skull bloggen:
Vi är nöjda med boken, till och med jag - gränsbevakningen mellan personligt och privat fungerar.
20120312
Hm, tänker vi lika eller olika Malmsten och jag? Huvudsaken det fungerar...
Läst 2012
Tack Modernista för rec ex.
Bauer, Belinda: Skuggsida ***+
Jag tyckte verkligen om Mörk jord som var Bauers debut. Men den här var faktiskt snäppet bättre. Så spännande!
Jag hyste vissa misstankar efter ett tag och mina funderingar gick fram och tillbaka hela tiden. Jag som brukar fokusera på människorna och miljön och inte bry mig om mördaren, ja jag gillade ju Mörk jord för att mördaren var uppenbar, så slapp jag fundera. Men här, jag ville veta mer och mer.
Medan jag läste tänkte jag gång på gång, men det här är ju en riktig deckare! Med riktigt polisarbete och riktig miljö och jag fick lite Agatha Christie vibbar faktiskt Och England var nära i små korta glimtar, en slags Heathcliff på heden, en kvinna från blitzen, en rävjakt i vardande.
Och plötsligt, ett igenkännandets glädje när Steven från Mörk jord dyker upp.
Ingenstans hakade texten upp sig men det är inte samhällskritik, inte romanisering, ingen dold agenda. En nyskapande tillbakagång till Kriminalromanen där det fokuseras på mördaren som rör sig ensam bland sina offer. Mycket bra.
Tack Modernista för recensionsexemplar!
Läst 2012
1/3 av april har gått men det här vill jag läsa:
Månadsläsning April 2012
_______________________________________________
Nordisk utmaning hos Therese på Dantes bibliotek
Januari: Färöarna Jens Pauli Heinesen: Vrakgods
Februari: Danmark Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet
Mars: Norge: Beate Grimsrud: En dåre fri
April: Åland: Ulla Lena Lundberg: Kungens Anna
__________________________________________________________
Ny bok röstas fram varje månad
01- Nordisk:
03 - Bok-film: Igelkottens elegans
04 - Svenska författare: Cirkeln
__________________________________________________
Kvartalsutmaningar ---
Strindbergutmaning hos Ord och inga visor
______
- min egen
Kvartal 2:
Deckare: Belinda Bauer: Skuggsida
Ungdom: Cirkeln
Olästa svenska kvinnliga författare: Stenberg, Birgitta: Alla vilda +
Wennstam, Katarina: Smuts
Europa - Australien - Nordamerika:Marias, Javier: Alla själar (Europa)
Asien - Sydamerika--Afrika: Kopano Matlwa: Coconut (Afrika)
Olästa rec.ex: Med Stalin som Gud
Fackbok: Ingrid Elam: Jag en fiktion
Litterär pristagare: Obreht, Téa.Tigern i Galina. Orange Prize for Fiction 2011
------------------------------------------------------------------------------
Bergvall, Karin: En njure flyttar hemifrån **** (Vp)
En njure flyttar hemifrån är inte bara en dagbok om organdonation från START till MÅL utan även ett inlägg i den allmänna debatten om bemötande i många olika sammanhang och hur vi slösar med både mänskliga resurser och våra skattepengar - i onödan! text från Adlibris
En intressant bok skriven av en njurdonator. Den innehåller inte så mycket om varför författaren donerar en njure till sin bror. Men desto mer om hur det egentligen går till för just donatorn. Väldigt lite om den sjukes vedermödor alltså, men väl om donatorns. Väntan, undersökningar, väntan, nya undersökningar, väntan. För lite information. Så, transplantationen. Och sen. Helt klart ett dåligt omhändertagande och en helt oacceptabelt lång väntan på ersättning.
Bokens författare är verkar befriad från tidigare sjukhuserfarenhet, vilket ju kan vara fallet när det är någon som inte står den sjuke nära i det vardagliga livet. Och därmed kan se allt helt objektivt utifrån. Att samla urin ett dygn kan kännas jättebesvärligt om man aldrig gjort det, medan en njursjuk oftast ser det som ett mindre problem. Förstoppning efter operation är en pina för alla opererade, men för en transplanterad är bra värden allt. Bara njuren funkar är det nya mantrat.
För donatorn är det inte så och det måste sjukvården förstå. Därför är boken i sin ärlighet så bra.
Som en donation skildras här ska det naturligtvis inte få gå till. Den som donerar gör något i hög grad unikt. Den ger en annan människa en möjlighet att få leva. Och eftersom sjukvården därmed även gör en besparing ska donatorn hållas åtminstone skadeslös. Det måste tillsättas personer som håller koll på det praktiska angående arbete, ersättning osv. vilket inte var fallet den här gången. En donator gör en mycket speciell insats och ska behandlas därefter.
Kanske att man som blivande donator ska läsa den här boken i informativt syfte, och ta lärdom och kolla upp vad som gäller på sitt sjukhus, ställa krav. För den kan ju annars stjälpa mer än hjälpa.
Boken är främst till för vården tycker jag. Men även andra som kommer i kontakt med njursjuka och transplantationer bör ha stor behållning av den. Ett mycket bra inlägg i debatten.
Läst 2012
Walsh, Mikey: Slagskämpen **
BOATS är inte min favoritgenre direkt. Jag har såklart läst ett antal men gillar det generellt inte. De innehåller så ofta ett sådant elände att sannolikheten att huvudpersonen överlevt är minimal. Så och denna bok. Kan nån överleva detta helvete som romern Mikey genomgår? Svårt att förstå.
Inblicken i resandefolkets kultur är väl behållningen eftersom den är chockartat uppriktigt beskriven. Fördomarna om romerna fullkomligt kastar sig över en. Sorgligt känns det när jag läser. Det finns alltså sanning i ryktena.
Slutet är plötsligt fragmentariskt och kortfattat.
Men Mikey avslutar ändå med att han är stolt över sitt folk och över den han är.
Läst 2012
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se