Alla inlägg under maj 2012

Av violen - 18 maj 2012 10:30


   Utvik, Magnus: Med Stalin som Gud ***



Direkt jag såg den här boken ville jag läsa den. Men sen har den legat länge för jag har inte riktigt vågat. När jag väl började läsa uppdagades en otrolig historia om en fundamentalism som jag själv känner igen från den tiden, men i andra sammanhang. Jag var själv klasskompis med en person i de här kretsarna men eftersom jag tidigt bestämde mig för att inte engagera mig politiskt så tog jag aldrig ställning åt något håll. Nu häpnar jag när jag inser vad det var frågan om. Även om hen tillhörde en "mjukare" falang.


Det parti Utvik tillhörde var ett utbrytarparti utan större förankring, de förblev ett fåtal. Men mönstret är ju ändå detsamma som i all fundamentalism, en stark ledare fångar och styr personer som tror på det han säger, kanske av olika skäl men deras tro är ändå utan tvekan. Allt är svart eller vitt, men ledaren har alltid rätt.

Jag kan känna ett visst släktskap med Utvik, jag läste ofta tidningar med helt motsatta åsikter än mina egna, jag är t.ex fullt medveten om att Albanien framhölls som en mönsterstat, mest pga sin ateism, och fortfarande väljer jag böcker utan navelkliande. Jag vill tänka själv helt enkelt och veta vad och hur andra tänker.


Jag frapperas av hur lätt de andra verkar ha gått vidare med sina liv. Det är väl också ofta de man lägger märke till, de som bara skakar av sig. Att fundamentalism kan skada så otroligt tycker jag Utvik, på ett annorlunda sätt, åskådliggör. Hur mycket smärta, energi och sorg den här boken åsamkat honom är det ingen som vet, den är för saklig för att avslöja det. Men för de som befunnit sig i liknande situationer och mer intellektuellt än känslomässigt tagit till sig budskapet, är den här boken ovanligt givande, jag brottades med den men efteråt kände jag mig befriad.



Tack Norstedts för recensionsex.


Läst 2012


Gcz, Lz, Occ.062

Av violen - 16 maj 2012 10:45

   Herngren, Moa: Jag skulle aldrig ljuga för dig ***


Så länge sen jag läste en liknande bok. Vad kallas genren tro?


Början var bra och den var lättläst och faktiskt riktigt spännande. Cecilia är framgångsrik och har det man ska ha, man med hög inkomst, tre barn, fint hus, snygg kropp. Ja hon har själv ett spännande jobb som psykolog. Men något skaver (ett nytt ord som jag tillsammans med svärta känner är trendigt) och hon är fast i ät och träningsmissbruk.

Och så går det som det går. Och så slutar det som det slutar. Trots att det känns sant är det liksom inte trovärdigt. Sorgligast är barnen där jag kan känna lust att gripa in.

Jag vet inte vad jag ska säga, det är allvarliga saker men det tar liksom inte. En stunds tidsfördriv och det är absolut inte sämst.

Men samtidigt, varför springer Cecilia? Framgångsrika kvinnor med allt, varför känns deras smärta liksom...bortskämd? Det är olika trådar och alla blir för många. Det skulle räckt med några nystan som blivit klara. Det blev för ytligt. Men jag anar att det är meningen.



Läst 2012

Av violen - 14 maj 2012 22:00

  



Läsutmaning Italien hos Enligt O

Hon tänker tillbringa maj 2012 med italienska böcker, jag ska försöka läsa hela året ut. Och använder det här som inspiration:


Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano

Väntrum och Avskedsbrev av Valeria Parella

Stål av Silvia Avallone

Montedidio av Erri de Luca

På sannolika skäl av Gianrico Carofiglio

De femtontusen stegen: En redogörelse av Vitaliano Trevisan

Själamakerskan av Michela Murgia

Innan tuppen gal av Cesare Pavese

Claudio Magris

Av violen - 12 maj 2012 16:30


   Strindberg, August: Hemsöborna ***


Ja, så har jag läst den omtalade Hemsöborna och även sett lite på den tv serie som gick för många år sen, här finns del 1.

Och det känns som att jag sett förlagan till den svenska litteraturens sätt att skildra präster, landsbygdens fester, pilska fulla karlar och lättfotade pigor. Och slagsmål.


Jag blev inte särskilt imponerad, och när jag sen läser att Strindberg tydligen tagit sina erfarenheter och personer från Kymmendö utan att maskera dem överhuvudtaget så förstår jag plötsligt varför han aldrig återvände dit, han var inte välkommen helt enkelt.


För den tiden var han oerhört frispråkig, eller ska man säga, provocerande. Jag förstår inte riktigt varför. Han ville väl beskriva sin älskade ö, och naturskildringarna är väl det som bär berättelsen, men att använda folket där för att ge luft åt det han var motståndare till, kyrkan och överheten, känns i mina ögon närmast... nedlåtande. Är det staden mot landet i alla fall? Och han spränger ju gränser som knappt är ok ens idag, scenen med den sexuella anspelningen i kyrkan känns i mina ögon helt onödig. Varför? Fast ju mer jag läser om och av Strindberg förstår jag honom bättre och bättre. Ingen nice guy precis, men sökande och tänkande intill självförbränningens rand. Ikaros tragiska broder. Fast Strindberg blir svedd om och om igen.


Dock är ju Strindberg nyskapande som författare och skildrar i Hemsöborna det mesta som sant, rakt upp och ner, vill han att man ska tro i alla fall. Precis som i Röda rummet vågar han gå från gängse normer och låta personerna säga det han själv tycker. Konstigt nog har hans bilder levt kvar i alla tider och återkommer som sagt i mycket av tidens litteratur. Så bortglömd är han nog inte. Bara inte offentligt närvarande. Förrän nu.


Jag fortsätter att läsa Strindberg.



Läst 2012




Av violen - 11 maj 2012 14:45

  

Lyrans utmaning klassikersommar är jag med i. Jag läser ju gärna klassiker, även om jag ibland funderar vad som verkligen är en sådan?

Jag blev nyfiken på min egen fråga, googlade och fick fram en sida från Svenska Akademien där de ger ut svenska klassiker, inte bara som pappersbok utan även i PDF, fulltext! Så nu kan jag verkligen lita på att jag läser en riktig klassiker i alla fall, Den bergtagna ur Victoria Benedictssons Kortprosa!


Så de tre jag läser är:


August Strindberg: Hemsöborna

Jean Webster: Pappa Långben

Victoria Benedictsson: Den bergtagna



Av violen - 9 maj 2012 20:15

   Lundberg, Ulla-Lena: Ingens Anna ***


Här är fortsättningen på Kungens Anna, och den här boken var också mycket bra fast på ett helt annat sätt. Det är som att Kökar blir ännu mer levande när det besöks enbart på sommaren. Precis som många från byar utflyttade kan uppleva sina sporadiska återkomster. Och det skildras vackert och med inlevelse:

Luften var starkare och mera påträngande än den hon blivit van vid i östra Nyland; den var bräddfull av substans och lukt, och ljuset som svedde de fördragna gardinerna verkade starkare och mer egensinnig än det hon vant sej vid, färdigt att ta ett språng och rulla fram till sängen som en brand. sid 147


Annas liv skildras ju i dessa två böcker, och det som fascinerar mig är att Lundberg kan hålla ihop berättelsen på ett så lättsamt sätt, ingenstans har jag upplevt att det finns för många ord, även om orden är många. Hon skildrar t.ex tiden efter moderns död när arvet ska delas så enkelt, så osentimentalt och Annas personlighet lägger sig som ett balsam kring den gryende konflikten, och löser den. Men som utomstående kan jag bli arg och tänka, nej var inte så mesig hela tiden. Fast vad skulle hon ha vunnit med det, tänker jag sen, uppgivet.

Dessutom kan Lundberg med små medel förmedla en slags psykologiska sanningar om människor, deras liv och möten. Jag ångrar så att jag inte markerade fler sådana...


På baksidan står det:

I sin självklara stolthet och undergivenhet blir Kungens Anna ett av de bestående kvinnoporträtten i finlandssvensk litteratur.


Jag håller med och jag är verkligen glad att jag hittade de här två böckerna.

Så småningom måste jag bara läsa mer av Lundberg. Och se om alla orden i de böckerna sammanfogas lika lysande som här.





Av violen - 8 maj 2012 13:00

Camus, Albert: Myten om Sisyfos **


Ok, 1999 läste jag den här boken och skrev såhär

Camus Albert: Myten om Sisyfos **(*) När jag väl förstår den här boken, kommer den att få godkänt, det är jag säker på. Men efter en första genomläsning måste jag erkänna att jag inte hajar ett dugg. Själva myten om Sisyfos, som upptar en och en halv sida går att greppa, men resten......Jag insåg omedelbart att den här boken måste jag köpa för att kunna läsa om i små portioner. 



Det är alltså en omläsning det är frågan om, och den har inte blivit så mycket mer förståelig om man säger så. Eller jag har blivit antingen mer kräsen eller inte utvecklats som läsare på dessa år för jag tyckte tydligen att den var ännu jobbigare nu. Men riktigt sant är det inte för jag tycker ändå att jag hängde med i mer tankegångar den här gången. Så det är tydligen så att jag fått större krav på det jag läser. och det är ju inte helt fel. 

Man måste läsa för att lära sig, bättra sig och trösta sig.” - Drottning Kristina Ingenting av det lyckades den här boken åstadkomma tyvärr, inte nu heller.

Camus var ju en banbrytare på många sätt, och han öppnade ju upp för en diskussion om ateismen. Här är det självmordet som behandlas, vilket knappast var accepterat när den skrevs.


Konstigt nog tror jag att fler skulle kunna känna igen sig hos Camus idag än för 50 år sen. För visst speglar hans tankar en hel del av nutidens människa, sökande efter mening och vadande i mängden av antidepressiva medel?

Jag önskar bara att ett slags svar skulle ha inflikats på bokens sidor. Jag blev faktiskt lite nedstämd av den.


Men i övrigt gillar jag Camus böcker, har läst en del här. Borde jag ha läst om Fallet istället? Tror det.

Av violen - 8 maj 2012 13:00

   Holt, Anne & Holt, Evan: Flimmer ***


Excess formatet kom för ett tag sen. I början fanns det inte många böcker att välja bland.

Nu finns det betydligt fler, se Excessförlaget.


Jag gillade verkligen det här formatet, och hade inga problem att läsa i det heller. Lätt att hålla i en hand, men jag ville använda andra handen att bläddra med iofs. Dessutom känns boken gedigen fast den är så liten, omslaget är hårt och därmed stabilare än en pocket. Det är bra särskilt när man ska ha den i fickan eller i handväskan. Jag tycker det är kul att det kommer fler böcker hela tiden, vilket jag insåg när jag besökte förlagets sida.


Innehållet i boken var tyvärr inte så bra. Visst, det innehåller mycket medicinska fakta men historien ikring var mager. Och lite schablonartad och framförallt inte trovärdig i vissa stycken:

Sara frös fortfarande, trots att hon hade suttit i kokhett badkar ända tills vattnet började kallna. sid 474


Att sitta i kokhett vatten är omöjligt och när det sen kallnar blir man ju såklart kall igen! Bara ett exempel på meningar utan eftertanke.


Men frånsett det så kommer jag att läsa fler böcker i det här formatet. Hittade genast några titlar jag vill ha!

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards