Cleeves, Ann: Döda talar inte **

Shetlandsserien var ju bra, det vet vi alla. Men Vera, Vera, du är inte nå kul alls. Och den här historien, ja jag vet inte, den var ju bara så trist. Inte blev det bättre av att jag kom på hur det skulle kunna vara ganska snabbt (dvs vem mördaren var) fast sen brydde jag mig inte eftersom jag inte bryr mig så mycket om mord*. Och så visade det sig vara så på slutet som jag tänkte i början. Håhåjaja. Det kunde dock inte rädda den här boken från att vara, iofs lättläst men ack så ointressant. Synd!

Läst 2012

  Larsson, Åsa: Till offer åt Molok ***+

Hon är bra, Larsson. Riktigt bra. T o m Leif G W gör ju vågen för henne. Och själv har jag funderat kring hennes författarskap. Dvs man vet inte vad man får men bra är det...

Den här gången skriver Larsson en fullödig deckare. Så många gillar säkert det här.

Men samtidigt, det finns med så mycket annat. God inblick i barnpsykologi, hundpsykologi och maktpsykologi. Och mobbing.

- Lögnare, sa Krister. Och mobbare. Det är synd om dig Willy. För sådant där lär man sig hemma. På något sätt

sid. 338

Dessutom är hon modig Larsson som sätter en människa före ett djur. Och hon verkar vara åt det feministiska hållet också, jag menar att bita sin förövare i läppen, det visar ju på stor självbevarelsedrift och åsikt att man är värd att skydda. Nu gick det ju som det gick ändå (vem är förvånad) men mer av det framöver Larsson! För det som skedde i Kiruna för hundra år sen sker överallt än idag. Tyvärr.

Kort sagt, en bra deckare med lite ovanlig intrig och insikter utöver det vanliga. Att Elina överskuggade Rebecka till viss del gör väl inget? Nej det tyckte jag inte, för jag är sällan intresserad av själva mordet(n) utan hur livet levs omkring det hela.

En till Rebecka bok och sen skriver Larsson annat, inte för inte jämförs hon ju med Kerstin Ekman (en av mina stora favoriter som också började som deckarförfattare).

Framtiden är intressant vad gäller Larssons författarskap!

Läst 2012