Bäckman, Peter: I saknaden föds hatet ***

Bäckmans andra deckare utspelar sig såklart också i Östersund. Den fängslade mig direkt.  Men jag gillade ju verkligen Frostbett, som faktiskt var aningen bättre än den här. Så det var ju inte konstigt att jag föll för författarens stil även den här gången.

Bäckman skriver sina deckare med det slags innehåll som gör att de är snudd på faktaböcker. Eller samhällsreportage, Här speglas en destruktiv nutida företeelse. Äckligt men intressant.

Dessutom lever poliserna sitt eget lilla liv och det kommer nog fler böcker, en rar avslutning gav en cliffhengerkänsla.

Läst 2013

   Hermele, Vanja: In som ett lamm, ut som en tigrinna ****

wow, vilken bok! Och då menar jag inte stilistiskt för den känns mer som en rapportbok än en skönlitterär sådan. Nej, mer som ett spännande äventyr, en inblick, en intellektuell strävan att närma sig ett problem.

Jag är själv inte särskilt insatt i konst och teatervärlden men det här var verkligen intressant läsning. Exemplen var inte så tydliga, ett och annat lilla gumman osv. Men intervjuerna desto tydligare. Jag kunde ha blivit vansinnig men beslöt mig att bara läsa rakt av. Det är ju fiktion, alla dessa intervjuer med konstens makthavare. Eller inte.....Spelar ingen roll, så här ser verkligheten ut överallt. Och inte känns det som det har blivit bättre sen jag på 60-talet vägrade behån och trodde på jämlikheten. Sen tog jag på mig behån nån gång där under gymnasiet och numera är jag helt desillusionerad.

Ingen människa stöder kvinnor och då menar jag även kvinna - kvinna. Tyvärr.

Nåväl, nu kom jag från spåret och började tänka själv, vilket en bra feministisk bok ska göra med en. För jag personligen tycker att det här feminism i stort format. Den beskriver hur manliga strukturer fortsätter att dominera, med stöd av båda könen. Och visst, det beror kanske på en underlägsen kvinnosyn men det handlar också mycket om makt.

Det borde kunna vara så enkelt, låt människan vara norm och ta sen in människors manus och konst och låt dem göra klassiker eller experiment eller något helt nytt. Sen kan man fråga sig, var hen vit, svart, invandrare, norrlänning eller stockholmare. Eller homosexuell, kristen, politisk, ateist? Om man behöver veta det alltså. För teater och konst ska väl vara njutning, uppvaknande, beröring i sin egen rätt? Eller har vi glömt bort det perspektivet helt? Anonyma utställningar kanske vore nånting.

Det jag kan känna när jag läser den här boken är att det här är ett storstadsfenomen. Ute i landet finns samma strukturer men kan då gälla helt andra saker. Därför är själva miljön till viss del främmande. Men budskapet går helt klart fram.

- Jag ser att det ni gör, det är väldigt skört, sa hon. Ni måste skaffa er ett skydd. En rustning, som gör att ni kan skjuta och gråta samtidigt. sid 220

Läst 2013

   Levlin, Kurt: I en av gungorna sitter Anna ***+

2013 års första bok blir en ungdomsbok. Skriven av den mångsidige författaren Kurt Levlin.

Jag är ju inte direkt någon ungdomsbokläsare men den här boken är annorlunda mot andra ungdomsböcker jag läst. Den är väldigt lågmäld, till synes mycket spartansk i både språket och händelserna, men ändå känns varje ord välplacerat.

Samtidigt är den inte mästrande eller politiskt helt korrekt eller urflippad. Det här är en helt normal tänkande ensam och grubblande pojke som finner sig själv. Utan åthävor.

Jag tror att den här boken fyller ett tomrum bland ungdomsböckerna idag. Den är lättläst, lätt att förstå och ger en slags känsla av acceptans för hur de pojkar (och även flickor) som senare blev författare var som barn. Och i alla åldersgrupper finns dessa blivande författare (?) och tänkare som kommer att tillföra samhället det som också behövs, ordens makt och tankens frihet.

Jag gillar även omslaget, det väcker nyfikenhet, intresse. Vad har hänt med Anna som lämnat gungan mitt i rörelsen? En bild av hur något kan förändras i ett nu, en insikt som slår en människa som plötsligt går från en nivå till en annan? Som plötsligt ser att den tomma gungan innebär möjligheter, inte svek. En acceptans som fyller tomheten och låter gungan långsamt sakta in. På egen hand. Utan Anna.

Och det är även en kärleksförklaring till skrivandet, som när pappans inspiration flödar och faller som ett regn över tangenterna. Jag vet inte men jag tror att författaren är synlig i sitt verk både här och var. Och ger en rättvis bild av skrivandet. Till alla de ungdomar som sitter bland orden och längtar att få till meningarna som ska nå ut till andra.

Romaner, novellsamlingar, poesi, ungdomsböcker. Levlin är som sagt mångsidig. Jag har haft förmånen att följa hans författarskap och har gillat allt han gjort men novellerna bäst.

Den här, hans första ungdomsbok, är skenbart enkel men de som skulle gilla den mest är nog den vana läsaren. Levlin går ett steg längre och delar med sig av skrivandet. På ett subtilt sätt kanske men den som känner sig själv, vet vad det handlar om.

Tack för boken!

Jag hoppas verkligen att det kommer mer av Kurt Levlin

Läst 2013

Adlibris