Alla inlägg under januari 2013

Av violen - 22 januari 2013 20:45

   Män som hatar kvinnor - serieroman 1 ***


Ja, jag har läst alla tre böckerna och sett de svenska filmerna. Och det känns nästan som ett måste för att ha en aning vad det här egentligen handlar om. Det är egentligen ganska förvirrat. Men så tänker jag att varför ska jag bekymra mig om de som inte läst eller sett eller vet. Det räcker väl med att jag får historien berättad av någon som läst med fräscha ögon (Denise Mina). Och teckningar som verkligen är teckningar och inte färglagda fotografier.


De bästa bilderna är Salander med regalskeppet i bakgrunden, så harmoniskt, och den sista våldtäktsbilden, precis så slibbigt är det. Jag minns att jag gillade hämnden som följde när jag läste boken. Salander vågar skrika misshandlade och våldtagna och kränkta och förnedrade kvinnors skrik. !!!



Läst 2013



Av violen - 21 januari 2013 19:45

   Läsandets lust och magi ****


Tänk såhär. Om du är som jag så letar du alltid efter läsande och böcker i det du läser. Påfallande ofta citerar jag dessutom det som författaren skrivit om litteratur. Eftersom jag gillar allt sånt.

Och här kommer det nu en bok där allt handlar om just läsandets lust och magi. Ja det är bara de där riktigt bra utdragen som finns här, och av utmärkta författare dessutom. Det här är verkligen lustläsning. Tro mig.


Det är Svensklärarföreningen som tydligen har efterfrågat och sett till att få den här boken utgiven, som iofs kommer att älskas mest av de som redan upptäckt läsandet, men som ger oanade möjligheter att ge de ointresserade en jättechans att upptäcka nånting, att läsa är kul, särskilt om det görs med kvalité.


Många sidor markerade jag,  men jag känner nu att det är ingen mening att citera dessa uttryck för läsande, många har jag dessutom redan läst i och med att jag läst böckerna. Och det är 19 riktigt starka författare, allt från Camus till Moa Martinson och Leif G W Person. Nej, läs boken och låt andra också göra det!


Den som jag känner högst igenkänningsfaktor med är Bodil Malmsten. Hon läste alla böcker i föräldrarnas bokhylla utan urskiljning, precis som jag gjorde. Vilken lycka att det i mitt småbrukarhem fanns böcker i massor! Och jag slukade dem alla.


Så kom det sig att jag läste de där nobelpristagarna när jag var åtta år. Inte för att de var nobelpristagare utan för att deras böcker stod i bokhyllan bredvid andra böcker som jag också läste för att de stod där. Bodil Malmsten sid 107


En riktigt bra bok med ett utmärkt urval av texter.


Läst 2013



Av violen - 20 januari 2013 13:00

   McEwan, Ian: Uppdrag Sweet Tooth *** (Mp3)



 Allt jag tidigare läst av McEwan finns här. De riktiga höjdarna Kärlekens raseri, Lördag och Försoning är otroligt bra böcker. Men sen finns det sämre böcker, och Uppdrag Sweet Tooth hör tyvärr till den kategorin.

McEwan sägs skriva om tabubelagda och moraliska ämnen och det stämmer faktiskt. Även här, där han vidrör kalla krigets dagar och låter den persikohyfärgade, sexuellt utlevande och oerhört vackra Serena (hm) få anställning hos MI5 och utan utbildning eller erfarenhet sätts på egendomliga uppdrag (Sweet Tooth) där dilemmat som alla spioner dras med, tystnadsplikten, naturligtvis ställer till det.  

Fast det är väl ingen spionroman egentligen utan en kärleksroman där karaktärerna mer visar sin kärlek till litteraturen än till varandra. Boken känns platt och inte alls så bra skriven som McEwans böcker trots allt ofta är.

Kanske är det för att jag lyssnat på boken, att jag därigenom förhindrats att markera sidor för att lägga de citat som jag brukar delge mina bloggläsare, på minnet? Och att jag egentligen inte orkar lyssna på en röst utan vill ta in orden helt på egen hand? Mp3 kändes som ett misstag.


Det slog mig faktiskt, kan McEwan själv ha varit inblandad i nånting liknande? Jag menar, själva uppdraget tyckte jag var väldigt smart (litteratur är makt) men vagt presenterat, propaganda som ingen kan veta om den kommer att bli det man tänkt egentligen. Långsökt. Vill han avslöja att även MI5 inte är starkare än sin svagaste länk?

Att England hade tredagarsvecka vid den tiden var intressant att veta kanske. Men själva spioneriet verkade lite väl amatörmässigt. Mitt "förtroende" för MI5 ökade inte precis.


Men jag rekommenderar Kärlekens raseri som nu finns i pocket. Mycket bra!


Läst 2013






Av violen - 19 januari 2013 19:00

   Liksom, Rosa: Kupé nr 6 ****



Flickan, den unga finska studentskan ger sig ut på sin resa, sittande i kupé nr 6 på tåget som åker Transsibiriska järnvägen fram. I Ulan Bator ska hon studera grottmålningar.


Som reskamrat får hon motvilligt en riktigt råbarkad rysk byggnadsarbetare, som dricker vodka, hatar med fördomarnas rätt judar, ser kvinnor som enbart ett öppet kön och låter följaktligen könsorden hagla. Det artar sig till en avskyvärd och räddhågad resa.

Men mannen rör henne inte (även om längtan till slut blir mycket stor), allt eftersom resan fortsätter och landskapet utanför beskrivs så målande att det känns som att jag suttit där på tåget och gjort resan jag aldrig längtat efter, när tiden fortsätter blir så småningom det en slags vapenvila mellan mannen och flickan. Hon får finna sig i att lyssna till mannens berättelser om den tid som varit i detta enorma land. Men Liksom gör en gardering och låter mannen säga:

- Så gick det inte till. Men det kunde ha gjort det. Sid 79


Flickan säger ingenting men inom henne händer allt. Likt en bildningsroman utvecklas hon och vet "när hon är redo att ta emot sitt liv, sin lycka och sin olycka."



Den här läsupplevelsen var......annorlunda. Intressant. Märklig.


Läst 2013

Av violen - 10 januari 2013 22:15

Bäckman, Peter: I saknaden föds hatet ***


Bäckmans andra deckare utspelar sig såklart också i Östersund. Den fängslade mig direkt.  Men jag gillade ju verkligen Frostbett, som faktiskt var aningen bättre än den här. Så det var ju inte konstigt att jag föll för författarens stil även den här gången.

Bäckman skriver sina deckare med det slags innehåll som gör att de är snudd på faktaböcker. Eller samhällsreportage, Här speglas en destruktiv nutida företeelse. Äckligt men intressant.

Dessutom lever poliserna sitt eget lilla liv och det kommer nog fler böcker, en rar avslutning gav en cliffhengerkänsla.



Läst 2013







Av violen - 6 januari 2013 19:45

   Hermele, Vanja: In som ett lamm, ut som en tigrinna ****


wow, vilken bok! Och då menar jag inte stilistiskt för den känns mer som en rapportbok än en skönlitterär sådan. Nej, mer som ett spännande äventyr, en inblick, en intellektuell strävan att närma sig ett problem.


Jag är själv inte särskilt insatt i konst och teatervärlden men det här var verkligen intressant läsning. Exemplen var inte så tydliga, ett och annat lilla gumman osv. Men intervjuerna desto tydligare. Jag kunde ha blivit vansinnig men beslöt mig att bara läsa rakt av. Det är ju fiktion, alla dessa intervjuer med konstens makthavare. Eller inte.....Spelar ingen roll, så här ser verkligheten ut överallt. Och inte känns det som det har blivit bättre sen jag på 60-talet vägrade behån och trodde på jämlikheten. Sen tog jag på mig behån nån gång där under gymnasiet och numera är jag helt desillusionerad.

Ingen människa stöder kvinnor och då menar jag även kvinna - kvinna. Tyvärr.


Nåväl, nu kom jag från spåret och började tänka själv, vilket en bra feministisk bok ska göra med en. För jag personligen tycker att det här feminism i stort format. Den beskriver hur manliga strukturer fortsätter att dominera, med stöd av båda könen. Och visst, det beror kanske på en underlägsen kvinnosyn men det handlar också mycket om makt.

Det borde kunna vara så enkelt, låt människan vara norm och ta sen in människors manus och konst och låt dem göra klassiker eller experiment eller något helt nytt. Sen kan man fråga sig, var hen vit, svart, invandrare, norrlänning eller stockholmare. Eller homosexuell, kristen, politisk, ateist? Om man behöver veta det alltså. För teater och konst ska väl vara njutning, uppvaknande, beröring i sin egen rätt? Eller har vi glömt bort det perspektivet helt? Anonyma utställningar kanske vore nånting.


Det jag kan känna när jag läser den här boken är att det här är ett storstadsfenomen. Ute i landet finns samma strukturer men kan då gälla helt andra saker. Därför är själva miljön till viss del främmande. Men budskapet går helt klart fram.




- Jag ser att det ni gör, det är väldigt skört, sa hon. Ni måste skaffa er ett skydd. En rustning, som gör att ni kan skjuta och gråta samtidigt. sid 220


Läst 2013

Av violen - 4 januari 2013 21:30

   Åtta procent av ingenting ***


Omslaget till den här boken väcker känslor hos mig. Sorg, ensamhet, rädsla, övergivenhet, smärta. Inga bra känslor. Och boken i sig borde också väcka känslor, för huvudsaken att man känner, så är det både med konst och litteratur tycker jag.


Men jag kände inte riktigt för de här novellerna. De var lättlästa, ibland helt fantasifulla, ibland riktigt verkliga. De kallas samtidsfabler och det känns sant. För i all sin lätthet och udda sammansättning av personer vill de lära oss något. Kanske om Israel fast det nämns sällan och alltid med lätta ord, utan behov att skildra Det Israel, dvs de här personerna är naturligt israeler och inte mer med det. Ovanliga människor iofs, men vanligt beskrivna. Eller vanliga människor ovanligt beskrivna.


Jag menar, vilken man skulle inte vilja ha flickvän/kompis i en dubbel person, inget tjafs. Få både kärlek, sport och öl utan att behöva fråga om lov. /Fettot/


Eller rätten att vara:

[...] en ung, lite konstig kille som för det mesta var sysselsatt med olika slags existentiella frågor. En återkommande, fråga eller snarare idé, var hans övertygelse om att alla människor i hela världen hade minst en unik tanke, en tanke som inte påminde om något annat än sig själv och om personen som tänkte den. En tanke med färg och volym och innehåll, som enbart den personen kunde tänka. sid95

Det tar en ände med förskräckelse, men han fick göra det han gjorde.


Eller ett sätt att beskriva familjekärlek som, måste jag säga, känns helt.......tja udda.

[...] det finns många föräldrar, som är villiga att offra allt för sina barn. Men det är inte alla som får chansen att verkligen göra det. sid122


Och döden:

Och kanske hans död varit precis som när någon försöker somna - först bara på låtsas, och sedan, plötsligt, på riktigt. sid 192



Konstigt nog känner jag att jag skulle bli nyfiken på Åtta procent av ingenting när jag nu ögnar igenom min reflektion. Javisst, jag skulle vilja läsa den!



Läst 2013

Av violen - 4 januari 2013 16:30

   Levlin, Kurt: I en av gungorna sitter Anna ***+


2013 års första bok blir en ungdomsbok. Skriven av den mångsidige författaren Kurt Levlin.


Jag är ju inte direkt någon ungdomsbokläsare men den här boken är annorlunda mot andra ungdomsböcker jag läst. Den är väldigt lågmäld, till synes mycket spartansk i både språket och händelserna, men ändå känns varje ord välplacerat.

Samtidigt är den inte mästrande eller politiskt helt korrekt eller urflippad. Det här är en helt normal tänkande ensam och grubblande pojke som finner sig själv. Utan åthävor.


Jag tror att den här boken fyller ett tomrum bland ungdomsböckerna idag. Den är lättläst, lätt att förstå och ger en slags känsla av acceptans för hur de pojkar (och även flickor) som senare blev författare var som barn. Och i alla åldersgrupper finns dessa blivande författare (?) och tänkare som kommer att tillföra samhället det som också behövs, ordens makt och tankens frihet.


Jag gillar även omslaget, det väcker nyfikenhet, intresse. Vad har hänt med Anna som lämnat gungan mitt i rörelsen? En bild av hur något kan förändras i ett nu, en insikt som slår en människa som plötsligt går från en nivå till en annan? Som plötsligt ser att den tomma gungan innebär möjligheter, inte svek. En acceptans som fyller tomheten och låter gungan långsamt sakta in. På egen hand. Utan Anna.


Och det är även en kärleksförklaring till skrivandet, som när pappans inspiration flödar och faller som ett regn över tangenterna. Jag vet inte men jag tror att författaren är synlig i sitt verk både här och var. Och ger en rättvis bild av skrivandet. Till alla de ungdomar som sitter bland orden och längtar att få till meningarna som ska nå ut till andra.


Romaner, novellsamlingar, poesi, ungdomsböcker. Levlin är som sagt mångsidig. Jag har haft förmånen att följa hans författarskap och har gillat allt han gjort men novellerna bäst.

Den här, hans första ungdomsbok, är skenbart enkel men de som skulle gilla den mest är nog den vana läsaren. Levlin går ett steg längre och delar med sig av skrivandet. På ett subtilt sätt kanske men den som känner sig själv, vet vad det handlar om.


Tack för boken!


Jag hoppas verkligen att det kommer mer av Kurt Levlin


Läst 2013


Adlibris



Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se