Alla inlägg under februari 2013
En fördomsfull titel gör ingen bok. men den kanske väcker intresse. Och det känns redan från början att innehållet i boken är ovanligt och att författaren är ung. Är det jag som är fördomsfull nu? Kanske. Men den speglar konflikter från förr, från det Europa som i alla fall jag nyss börjat lära känna. Obegripligt men alla dessa konflikter i alla dessa länder, alla dessa skaror av folk som fördrivits och föraktats. Och som vi inte vet nånting om!
Nagorno-Karabach, visst känner jag igen namnet. Men nu vet jag att judar flydde till Tyskland därifrån, som huvudpersonen i boken gör. Och då börjar jag tänka, var är alla judar idag, det finns ett judehat fortfarande men hur?
Nya generationer ska uppleva och tolka och riva i gamla sår som visar sig vara som nya, oläkta som de är.
Första delen i boken kändes normal på nåt sätt men när huvudpersonen åker till Israel blir den lika orolig som hennes själ. Den är inte alls roligt och spännande som man kan tänka sig en skildring av 2000-talets världsmedborgarungdomar som åker till vilken miljö som helst för att leva livet som de måste göra.
Det känns som andra delen är en slags terapisession som inte leder nånvart. Det är inte bara huvudpersonens eget liv som ska läkas, utan ett politiskt/religiöst/självklart ställningstagande som ska bearbetas.
Huvudpersonen sörjer, en naturlig människosorg, men det tar så mycket kraft att på slutet säger hon:
Israel eller Palestina, för mig spelar det ingen roll. Jag har fått nog.
Det offentligt korrekta ger plats för det privata.
Det finns en gräns för vad en ung människa kan greppa, Grjasnowa gör ett gott försök. Boken spänner över så mycket att fortsättningen, Ryssar 2,0 borde skrivas om ett antal år. Var finns Maria då, har hon funnit en hembygd i sig själv, har det fått ta den tid som vårt snabba samhälle idag inte har råd med?
Jag hoppas det för jag gillar Maria på nåt sätt, hennes reaktioner känns..........normala!
Läst 2013
Dagensbok.com tioitopp januari 2013
60% intressanta inte illa!
Enstörig Nina Bouraoui
Bilder som inte angår mig Felicia Stenroth /debut/
Den förtrogne Hélčne Grémillon /deckare debut/
Nina av en slump Michčle Lesbre (länge sen jag läste en Sekwa)
Drömmar i krigets skugga: Minnen från en barndom Ngugi wa Thiong'o
En storm kom från paradiset Johannes Anyuru /läst/
Lundberg, Patrik: Gul utanpå ****
När jag läst den här boken känns det som att jag lärt känna en ung man. Det kunde ha varit vem som helst som dricker, lever ut sin sexualitet på det enkla eller svåra sättet, lyssnar på musik och känner svårt svårmod. Som känner sig vilsen och mobbad men som ändå bejakar sitt skrivande och verkligen blir den journalist han vill vara.
Det händer att jag läser sådana böcker men den här boken innehåller så mycket mer. Och därför ville jag genast läsa den när den kom. För här kommer en minoritet till tals, de synligt adopterade.
Brutalt ärligt skildrar Lundberg sitt liv som adopterad, som återvändare, som rotsökande och som kritiker till systemet.
Jag sträckläste faktiskt boken, den var spännande, pubertal kanske men texten visar absolut på en begåvning.
(Här ger Lundberg ett visst hopp om att han tänker skriva mer skönlitteratur. Do it!)
En läsvärd bok för alla som vill verka för förståelse för de adopterades situation. Lundberg är också en förebild, trots allt han varit och med om går han sin egen väg och gömmer sig inte. Ärligt och modigt! Mer sånt, även om det kan svida till i hjärtat hos en mamma med unga vuxna adopterade.
Läst 2013
Tack Rabén och Sjögren för rec ex
Jansson, Tulsa: Du har svaren *** (D)
Intressant! Det här tror jag på, det filosofiska samtalet.
För varför är den psykiska ohälsan så stor nu för tiden. Naturligtvis finns det skäl till det, men ibland kanske det skulle hjälpa att träffa en filosof som vägleder en till ens egen inre kompass och helt enkelt säger, det du känner är rätt, det du har råkat ut för gör att du känner som du gör, det är helt naturligt. Och det finns andra som tänker så och som känner som du. OM du inte kände nånting vore du verkligen sjuk. Eller du tänker så, finns det andra sätt att tänka?
I den här boken tar Jansson upp teori och praktik. Hon beskriver fallstudier både med privatpersoner och i skolmiljö.
Här tänker jag att bara det faktum att en person blir sedd och lyssnad på, inte dumgörs utan får komma till tals, kan ha en läkande verkan. Kanske slappnar vi av i huvudet när vi tryggt kan förmedla oss, precis som vi slappnar av i kroppen i en trygg miljö?
Tankens kraft är oerhörd, det är min egen åsikt.
Mer av det goda samtalet och filosofiska praktiker. Äntligen kommer det hit till Sverige, jag såg att det finns universitet som nu anordnar kurser i ämnet, för första gången!
I samtal med en filosofisk praktiker blir du inte tröstad. Du blir utmanad att tänka själv, att bli ifrågasatt. Grundtanken är att den som söker svar själv bär dem inom oss. Baksidestext
Det finns tillfällen när vi söker tröst och tillfällen när vi vill hjälpa oss själva genom att inse att vi har makt över våra egna tankar. Vid det senare tillfället kan en praktisk filosof vara till hjälp. Kanske rör det sig om olika stadier i en ångest eller nedstämdhetssituation. Kanske en viss procent av de med psykdiagnos i själva verket har filosofiska grubblerier?
Det blir intressant att följa den här utveckligen!
Jag rekommenderar boken till alla som är nyfikna på sina tankar. Den är ganska oglättig och skulle kunna vara dubbelt så tjock, det är liksom skrap på ytan. Men det är en god början! Och framförallt, är den tunn blir den läst!
Läst 2013
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se