Direktlänk till inlägg 1 januari 2017

Feldt, Felicia: Felicia försvann

Av violen - 1 januari 2017 12:30

   Feldt, Felicia: Felicia försvann ****


Felicia försvann, kan någon säga hur? Ja det bör rimligen Felicia själv kunna göra och det gör hon.


Så omtalad den här boken har blivit, helt otroligt. Och så olika folk tycker! Någon snuddar i alla fall vid min tankegång, ständigt denna sprit! För det vet väl alla som träffat en alkoholist (jag har jobbat med en) att denna drog (sjukdom) kraftigt förändrar människor, och alltid till det sämre.

Jag är övertygad om att en mycket stor del av det som skrivs i denna bok är sant. Tyvärr. För snacka om en som har en förlorad verklighetsuppfattning, det är ju alkoholisten. Och vad jag kan förstå var/är Anna Wahlgren det. Något som sällan nämns i recensionerna. Och om nu skulden ska läggas på tidigare generationer som en del tycker, så kan det väl ändå inte vara ok att själv bli alkoholist även om föräldrarna var det? Man kanske blir det men man har faktiskt ett ansvar att försöka ta sig ur det. Eller? Särskilt om man har barn. Tycker jag i alla fall.

Nåväl, om det nu är alkoholism som ligger som grund förklaras ju det mesta av det som händer med just det. För alkoholisten kan inte tänka sunt, den tänker ostrukturerat och jag är säker på att empati och självkännedom skadas.


Det som berör mig mest än ändå slutorden: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel. Plus när Felicia är hos Skavlan och får frågan om någor positivt finns med mamman. Då lyser hon upp och har mycket att säga.


Så de fragmentariska, korta, fram och tillbaka i tiden böljande styckena, som i sig är mycket läsvärda, är de fyllda av hat som många skriver? Jag tycker att det mest framträdande är upplysningen som Felicia förmedlar. Hur det är att vara barn till en kvinna som ser familjen som ett expriment, där männen är utbytbara och inte personer i sina barns liv. I en tid där kärleken var fri och där barnen tog stöten. Och Felicia och hennes syskon var inte på dagis, det är sant. De var hos en dagmamma som inte tog sitt jobb på allvar dvs sin egen mamma.


Man kan tycka att Anna Wahlgren lever som en karl, (och i feminismens namn borde beundras för det), men med den skillnaden att en man knappast skulle kunna hålla barnens mammor borta lika effektivt. Plus att en alkoholiserad man knappast skulle ha fått fortsätta ha vårdnaden ens. Fast det här rör sig ju om en känd person, tänkte inte på det! Så vem vet?


Jag tycker inte att det kan vara nödvändigt att förhöra Felicia på det sätt som skett. Hon är modig och hon gör det många har gjort före henne. Hon har frigjort sig som en sista utväg, men vill hon egentligen vara fri? Hennes skuld verkar ligga i att hon älskar sin mamma men att hon har insett att hon aldrig kommer att få någon kärlek eller förståelse tillbaka. Hon är inte ensam om att känna det så, det finns massor av människor därute som skulle kunna säga samma sak. Kanske på tiden att det talas om det. Så att de som utsätts för övergrepp och inte står ut och därmed blir sjuka, vilket ju är en sund reaktion, inte ska behöva tänka: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel.


Den här historien skulle inte ha behövt berättas på det här sättet, i en familj ska medmänsklighet och förståelse kunna överbrygga barndomstrauman, särskilt om det finns ett så stort officiellt intresse just för familjen som det gör i det här fallet. Men det gick tydligen inte. Jag hoppas den här boken ska vara början till en läkning innan det är för sent.



Läst 2011




 
 
Hanneles bokparadis

Hanneles bokparadis

24 januari 2012 21:22

jo, Anna Wahlgren skriver själv i Barnaboken att alkohol har minnsann inte skadat hennes barn varken när hon var gravid eller ammade... forskning har fel, säger hon. Suck.

http://hannelesbibliotek.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Tisdag 24 mars 19:41

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***   Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.   Vigan är en författare som jag allt...

Av violen - Söndag 22 mars 10:15

Laforet, Carmen: Nada ****     En gotisk bildningsroman. Från 1945. Som håller än idag.   Är det här urmodern för alla väninnerelationer som sköljer över oss? För det är klart att Ferrante har läst den här. Och hämtat stoff. Plus många andr...

Av violen - Lördag 21 mars 09:45

Carlsson, Olle: Kallad ***   En präst som låtit tala om sig är Olle Carlsson. Och Katarina kyrka i Stockholm.    Här berättas historien om Katarina kyrka och dess verksamhet. Och besökare som flockades under de första åren. Och de var inte vi...

Av violen - Onsdag 11 mars 21:30

Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***   Liten spoilervarning   Ja det här var ju verkligen ingen trevlig läsning. Jag kan ärligt säga att det var gränsfall att jag kunde fortsätta läsa. Men nånstans blev jag ändå nyfiken på Loes intentioner.  Fö...

Av violen - Måndag 9 mars 23:00

Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet ***   Ja, allt handlar till slut om pengar. Det skildrar Vanderbeke på sitt eget välformulerade sätt.  Och hon har verkligen en poäng, eftersom alla vill tro på något. Förut kunde man liksom huvudpersone...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se