Direktlänk till inlägg 16 januari 2017

Ferrante, Elena: Hennes nya namn

Av violen - 16 januari 2017 12:30

  Ferrante, Elena: Hennes nya namn ****


Vad var det som hände, vad skulle ske? Min vännina drog i sin mans arm med båda händerna. Hon tog i ordentligt, och jag som kände henne utan och innan anade att om hon hade kunnat skulle hon ha slitit loss den från kroppen och hållit den högt ovanför huvudet när hon gick genom salen, så att det droppade blod på klänningens släp, och hon skulle ha använt den som klubbe eller åsnekäke för att slå sönder Marcellos ansikte med ett välriktat slag. Ja, hon skulle ha gjort det, och vid tanken på det blev jag torr i munnen och hjärtat slog hårdare. Sedan skulle hon ha klöst ut ögonen på båda männen, slitit köttet från deras ansikten och bitit dem. Ja, ja, jag ville att det skulle ske. sid 17

 

 

Första boken av Ferrante var helt omvälvande. Det var en fullödig roman i min smak. Skildringen av flickorna, miljön i kvarteret, den lågfrekventa spänningen som vilade över sidorna, samhället som styrdes av familjens män, som i sin tur styrdes av den (verkar det som) i Italien alltid närvarande maffian. Känslorna mellan flickorna och pojkarna i kvarteret som växlade liksom studiernas framgång. Rätten och hoppet flickorna tar sig att tro på feminismens uttryck.

Citatet ovan kommer dock från det bröllop som avslutade del 1. Och speglar det raseri som Lila känner utifrån Elenas upplevelse av det hela. Och Lilas missnöje med sitt liv som gift avspeglas ingående i del 2.


Ändå är framförallt början av del 2 långsammare än förra delen. Långa sidperioder, som närvaron vid stranden, blir kanske inte direkt tråkiga, men lite handlingslösa då i stort sett samma händer var dag. I övrigt finns det mycket att citera, men det går inte att gå in på alla aspekter i boken. Det är bara att läsa den. 


Jag önskar kanske att det skulle ha varit mer om Elenas tid vid universitetet och vad studierna innehöll. Men koncentrationen fokuseras mycket på Lila, hennes äktenskap och hennes män. Långt senare får Elena komma till tals om sina erfarenheter. Men utan större åthävor, så här skildar ex vis examen:


Jag tog examen under nästa examensperiod. Jag talade inte om det för mina föräldrar eftersom jag var rädd att min mor skulle känna att hon var tvungen att komma och fira mig. Jag inställde mig framför professorerna i en av de klänningar jag fått från Franco, den jag fortfarande tyckte dög. Efter så lång tid var jag äntligen nöjd med mig själv. Innan jag fyllt tjugotre hade jag tagit en universitetsexamen i språk och litteratur, med hundratio poäng och spets. Min far hade bara gått fem år i folkskolan, min mor hade inte kommit längre än till andra klass och såvitt jag visste hade ingen längre tillbaka i släkten kunnat läsa och skriva ordentligt. Jag hade kommit enormt långt. sid 453


Sammanfattningsvis är det mesta som händer barnen/ungdomarna från del 1 att de anammar sin utstakade väg, de stannar kvar, jobbar, gifter sig och även ägnar sig åt  en hel del otrohet. Den enda som följer en annan stig är trots allt Elena, som tar steget ut i världen och den politiskt färgade framtiden. Men det finns ännu en som gör det...


Fortsättning följer i del 3.  


Läst 2017


 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Tisdag 24 mars 19:41

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***   Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.   Vigan är en författare som jag allt...

Av violen - Söndag 22 mars 10:15

Laforet, Carmen: Nada ****     En gotisk bildningsroman. Från 1945. Som håller än idag.   Är det här urmodern för alla väninnerelationer som sköljer över oss? För det är klart att Ferrante har läst den här. Och hämtat stoff. Plus många andr...

Av violen - Lördag 21 mars 09:45

Carlsson, Olle: Kallad ***   En präst som låtit tala om sig är Olle Carlsson. Och Katarina kyrka i Stockholm.    Här berättas historien om Katarina kyrka och dess verksamhet. Och besökare som flockades under de första åren. Och de var inte vi...

Av violen - Onsdag 11 mars 21:30

Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***   Liten spoilervarning   Ja det här var ju verkligen ingen trevlig läsning. Jag kan ärligt säga att det var gränsfall att jag kunde fortsätta läsa. Men nånstans blev jag ändå nyfiken på Loes intentioner.  Fö...

Av violen - Måndag 9 mars 23:00

Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet ***   Ja, allt handlar till slut om pengar. Det skildrar Vanderbeke på sitt eget välformulerade sätt.  Och hon har verkligen en poäng, eftersom alla vill tro på något. Förut kunde man liksom huvudpersone...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se