Direktlänk till inlägg 11 juli 2017
Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****
Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.
I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?
[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."
"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"
"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."
Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294
Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån.
Vem av dem gör det mest rätta valet?
Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.
Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen?
Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.
Det förlorade barnet
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se