Lindholm, Margareta: Jag går över det frusna gräset ***

Jag blev verkligen glad när jag för ett tag sen läste Skogen av Lindholm. Och planen har hela tiden varit att läsa mer av henne.

Jag går över det frusna gräset är även den en märklig, sparsmakad historia. Jag blev så ledsen när jag läste den, jag kände källarlukten, kylan, ohyrans närvaro och avhumaniseringen. Boken har många bottnar och och alla är bråddjupa. Vem är ett offer, den källartagna eller den skenbart fria på ovanvåningen?

Och sedan tystnar hon för snabbt.

Det är som han blåser ut henne, som man blåser ut ett ljus. sid 53

Jag tycker ändå inte att den här boken når upp till Skogen. Stilmässigt ja, innehållsmässigt nej. Kanske för att jag inte kan referera till denna på samma sätt. Jag får en känsla av att den utspelar sig för decennier sen, och att den trots allt visar på en ny öppenhet mot "mentalsjukhusen". En öppenhet som hade sina begränsningar i och med att ingen kontroll fanns.

Läst 2012

..................................................






.

   Lindholm, Margareta: Skogen ****

En sparsmakad bok som faktiskt fick mig att tänka på Korparna. Och min egen uppväxt på småbruket. Och tidens gång. Och framförallt glädjen i att hitta ett nytt författarskap!

Språket är vackert, personerna få, formatet litet - handvänligt, skogens trädgeneration fullväxt. En pärla helt enkelt.

Psykologiskt skarp, medkännande och med sinne för detaljer, ja det stämmer. Så var den här boken och jag vill såklart läsa fler böcker av författaren.

Till våren kommer en ny bok av Lindholm, och det finns en del på ett bibliotek nära mig. Det här blir bra!

..........................

   Lindholm, Margareta: Tan ****

Skogen och Jag går över det frusna gräset är de böcker jag läst tidigare av Lindholm. Och genast jag börjar läsa Tan känner jag igen orden, dess lätta placering i texten.

Vi visas in i ett rum. Doktor Gilbèrt sitter bakom ett stort skrivbord. På bordsytan ligger papper och skrifter i travar. Vi står stilla och väntar på anvisningar. Situationen är ovan för oss alla. Inte ens morbror vet vad vi ska göra, vad som förväntas. Doktor Gilbèr läser ett papper. Jag ser på honom. Hög panna, med en djup rynka mellan ögonbrynen när han läser. Äldre än jag. sid 18

Det är många ord men ändå precis så många ord behövs det. Jag känner som så, det är tankar som är ord som blir text som fästs på papper. Det berör läsaren men inte jaget som lever sitt liv mellan raderna. Det är bra, så väldigt bra! Jag tänker ibland, vill jag veta det här? Vill jag det? Nej, egentligen inte men nu vet jag och stod ut tack vare orden som är en sköld mot det svåra som finns mellan pärmarna.

Läst 2012

----------------------------------------------------------

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...