Khadra, Yasmina: Sirenerna i Bagdad *** Jag läste Efter attentatet och blev intresserad av den här författaren och av ämnet, självmordsbombare. Efter attentatet gav inga ledtrådar till varför folk blir självmordsbombare men den här boken gjorde ett försök. Länge tänkte jag att författaren verkligen förespråkar attentat men slutet talade emot det. Jag tror att Khadra har försökt skriva neutrala böcker, att skildra något som ingen som inte varit där kan förstå. Han skriver bra och trots att boken innehåller mycket metaforer blir det aldrig klychigt. En mycket läsvärd bok, mest för språket iofs.

Gibson, William: Neuromancer*(*)

En fullkomligt obegriplig bok! Till och med värre än Myten om Sisyfos av Camus som annars innehar topplatsen som svårförstådd. Boken är skriven 1983 men det är som att befinna sig i ett dataspel där alla är insvepta i haschrök anno 70talet. Vad som väntar runt hörnet är höljt i ett ordrikt dunkel, och vad som egentligen hände har jag ingen aning om! Det enda jag uppfattade var att Case kunde se genom Mollys ögon, där även en klocka (skryt) var inopererad. Allt utspelar sig i en framtid där alla kan köpa sig skönhet. Men jag fattade noll!

Fehrman-Ekholm, Ingela: Mogongåvan***

Författarinnan av den här boken ger sig nog inte ut för att vara skribent, utan snarare ett slags språkrör för en upplevelse och ett tillstånd, som många människor berörs av. Det är alltså ingen bok man läser för att njuta av stilen direkt. Men innehållet är en skildring av uppoffrande kärlek, en kvinna (författaren) donerar en njure till sin svårt sjuke man. Boken innehåller också en faktadel om just njurtransplantationer. En angelägen bok!

Fitch Janet: Vit Oleander****

Maskrosbarnet som inte bara överlever, Astrid med skandinaviskt påbrå. Historien är underordnad språket i den här mästerligt skrivna boken, gång på gång läser jag meningar som borde ha skrivits förut men som aldrig blivit det. Förrän nu. Den femte stjärnan saknas helt enkelt därför att boken är för lång. Någonstans i senare delen av den andra halvan tappas tempot och slutet är hoppfullt men är det möjligt? Men som sagt, språket, språket!

Falkenland, Christine: Min skugga***

En bok full av sorgsen tragik. Fast ibland känns det som en slags ondska vilar över alltihop. Är kvinnan bara ond eller är hon ett offer? Hennes lyte färgar hennes liv med bitterhet, kanske behövs även en sådan här berättelse i denna tid när alla ska klara allt. Kanske finns det ändå förmildrande omständigheter i livet....

Analys av ett försvinnande Hisham Matar

Cold Spring Harbor Richard Yates

Delirium Lauren Oliver

Den gamla trädgården Hwang Sok-yong

Den odödliga Henrietta Lacks Rebecca Skloot

Dikt, prosa, essäer W. G. Sebald

Eld Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren ?

En storm kom från paradiset Johannes Anyuru /läst/

Ensam i Berlin Hans Fallada

Fallvatten Mikael Niemi /redan läst/

Flod Carolina Fredriksson

Förlorade ord Oya Baydar *

Inget att avundas Barbara Demick

Innan du dog Camilla Grebe och Åsa Träff /redan läst/

Ja till Liv! Liv Strömquists ABC /redan läst/

Konsten att vara kvinna Caitlin Moran

Kupé nr. 6 Rosa Liksom /redan läst/

Medealand och andra pjäser Sara Stridsberg *

Nathalie-en delikat historia David Foenkinos /läst/

När natten faller Michael Cunningham

Nära det vilda hjärtat Clarice Lispector *

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag Bodil Malmsten /redan läst/

Rubinröd: Tidlös kärlek Kerstin Gier

Springa med åror Cilla Naumann

Hindenburg Susanna Lundin /läst/

Tillsammans är vi starka Leymah Gbowee

Varför vara lycklig när du kan vara normal? Jeanette Winterson

Keret, Etgar: Åtta procent av ingenting ***

Omslaget till den här boken väcker känslor hos mig. Sorg, ensamhet, rädsla, övergivenhet, smärta. Inga bra känslor. Och boken i sig borde också väcka känslor, för huvudsaken att man känner, så är det både med konst och litteratur tycker jag.

Men jag kände inte riktigt för de här novellerna. De var lättlästa, ibland helt fantasifulla, ibland riktigt verkliga. De kallas samtidsfabler och det känns sant. För i all sin lätthet och udda sammansättning av personer vill de lära oss något. Kanske om Israel fast det nämns sällan och alltid med lätta ord, utan behov att skildra Det Israel, dvs de här personerna är naturligt israeler och inte mer med det. Ovanliga människor iofs, men vanligt beskrivna. Eller vanliga människor ovanligt beskrivna.

Jag menar, vilken man skulle inte vilja ha flickvän/kompis i en dubbel person, inget tjafs. Få både kärlek, sport och öl utan att behöva fråga om lov. /Fettot/

Eller rätten att vara:

[...] en ung, lite konstig kille som för det mesta var sysselsatt med olika slags existentiella frågor. En återkommande, fråga eller snarare idé, var hans övertygelse om att alla människor i hela världen hade minst en unik tanke, en tanke som inte påminde om något annat än sig själv och om personen som tänkte den. En tanke med färg och volym och innehåll, som enbart den personen kunde tänka. sid95

Det tar en ände med förskräckelse, men han fick göra det han gjorde.

Eller ett sätt att beskriva familjekärlek som, måste jag säga, känns helt.......tja udda.

[...] det finns många föräldrar, som är villiga att offra allt för sina barn. Men det är inte alla som får chansen att verkligen göra det. sid122

Och döden:

Och kanske hans död varit precis som när någon försöker somna - först bara på låtsas, och sedan, plötsligt, på riktigt. sid 192

Konstigt nog känner jag att jag skulle bli nyfiken på Åtta procent av ingenting när jag nu ögnar igenom min reflektion. Javisst, jag skulle vilja läsa den!

Läst 2013

Hermanson Marie: Musselstranden ***

Den här boken höll inte vad den lovade. Visserligen är historien fantasifull så det förslår, men den skjuter på nåt sätt över målet, språket hänger inte riktigt med. Tre poäng får den därför att ämnet ändå var välgörande ovanligt.