Alla inlägg under maj 2018

Av violen - 12 maj 2018 12:45

Ambjörnssson Ronny: Mitt förnamn är Ronny*** En intressant bok på sitt sätt. Handlar om Ambjörnssons klassresa in i universitetsvärlden från arbetarhemmet i Göteborg. Eftersom jag är en generation yngre och dessutom uppvuxen på landet, kände jag inte igen så mycket, men en sak är säker, jag skulle gärna ha haft en Kittyklubb på samma sätt som den Billklubb Ambjörnsson var med i!

 

Läst 2001

Av violen - 10 maj 2018 18:45

   Wells, Benedict: Ensamhetens slut. ****


Otroligt vidöppna karaktärer består den här boken av. Jag gillade den verkligen. Prosan är klar och lätt och plötsligt slår den till med tyngdmättade meningar. 

Här finns också en mycket trovärdig skildring av Ahlzeimers, och även annat svårt som kan drabba oss människor. Framförallt är det en syskonberättelse. Den är inte ömsint utan realistisk. Och alla brottas de med sig själva och sin barndoms trauma. 


Eftersom det finns så många oväntade vändningar och skeenden går det faktiskt inte att citera någonting utan att avslöja allt för mycket. Synd.


Wells är en mycket god författare helt enkelt. Jag kommer att minnas de här personerna länge. 


Dessutom: det här är den slags bok som jag läste i början av min läsning. Den berättar en historia helt enkelt. Sorglig, javisst. Men så bra.


Läst 2018

---------------------------------------------

Sverige i boken. 


Bröderna Lejonhjärta nämns. sid 278

Av violen - 10 maj 2018 18:30

  Jessen, Ida: En ny tid ****

 

En riktigt läsvärd bok. Precis som Det första jag tänker på och novellen En utflykt*(se nedan) är det kvinnor som lever i ett danskt landskap, med ensamheten runt hörnet.

Skenbart enkla liv, men under ytan finns det saker som vibrerar av självklara feministiska undertoner. Så här ska inte ett jämlikt förhållande vara och då får det vara. Även om det sker försent. 

 

Läst 2018


En utflykt.


*Vad jag kan förstå av ”En utflykt” har Ida Jessen skapat en novell om medberoende.

Alla gånger Tove ber om förlåtelse, alla gånger David säger till henne, nekar henne tröst och förståelse. Allt som ska vara som han vill ha det, maten, drickandet, samtalsonen. Sörjer han när Larna blir sjuk? Nej, han verkar nöjd, snart är ytterligare ett orosmoment borta.

Ja, Tove borde gå sin väg medan hon lever, men det enda hon mäktar med är en utflykt.

Därför är Tove inte vek och barnslig i mitt tycke utan hon har fått en man under skinnet som vill styra henne, till varje pris. En mycket allvarlig och anelägen novell tycker jag.



Av violen - 9 maj 2018 20:00

Falkenland Christine: Själens begär**(*) Usch, den här boken var ju otäck! Vad är det egentligen, ett försök till en fallstudie av en psykopats inre tankar? Ett sätt att skildra ett förlopp som till anledning har att efteråt kunna ställa alla de utnyttjade kvinnornas frågor? Varför bjöd hon in honom? Varför lät hon honom stanna kvar? Varför lät hon honom smita? osv. osv. Den tredje stjärnan enbart för att det korta meningarna fördjupar känslan av meningslöshet, och trots allt gör boken läsvärd, för språkets skull.

 

Läst 2009

Av violen - 8 maj 2018 08:00

Johannas deckarhörna


Toppfem vecka 19 Europa (Europadagen EU 9/5)

 

Jag närmade mig den här veckans toppfem genom att helt enkelt kolla upp alla EU länder.

Och beslöt mig att tipsa om Tranans Berättarserie som ger ut noveller från olika länder.

 

Här hittade jag grannländer som säkert har mycket att berätta.

 




 Polen               

Polen berättar:

Navelsträngen i jorden 

(ännu ej utkommen)   


Lithauen berättar:

Att avregistrera ett spöke 



Lithauen

 

  Estland

 

Estland berättar: 

Hur man dödar minnet

 

 Finland

 

Finland berätter:

Rådjurens himmel



Lettland berättar: 

Människomuseet


Lettland

  



Av violen - 7 maj 2018 09:49

   Isakstuen, Monica: Var snäll mot djuren ***


Vinnare av Bragepriset. 

En lättläst bok som handlar om det uppenbara, en mor vill inte vara utan sitt barn varannan vecka. Så är det och så skildrar Isakstuen det.  På korta sidor rullas det upp, på ett språk som håller sig till det väsentliga och enbart det. Ingen naturskildring, ingen större lust att förstå sin omgivning, bara fokus på sin egen smärta. 


Många känner igen sig i alltihop. Många vet hur naket denna sorg över misslyckanden men framförallt frånvaron av en kropp tär den delade vårdnaden.

En man skulle ha skrivit en helt annan bok. Eller inte.


Läst 2018

Av violen - 6 maj 2018 15:30


   Linnea Axelsson: Aednan ****


I ett svep läste jag denna mäktiga, vackra, sorgliga, stolta bok. En läsupplevelse att minnas.

Jag drabbades hårt, men inte för hårt, av det ömsom mjuka ömsom hårda anslaget. Texten ger och tar, tar och ger. Den är skriven för människorna, varenda en. Den vill ge oss alla en inblick i något stort, något större än vi själva. Och allt detta får vi som inte är samer helt fritt ur radernas rader. 

Och samerna får en bok som inte ska glömmas eller gömmas bort. 


Det här är en bok för dagens människor, dagens samer och dagens "svenskar". Det här är ett ursprung som djupt inom oss måste komma upp till ytan. Det här är naturens besjälade närvaro och försöket att tämja den. Det här är rasism, sexism, kolonialism. Och Axelsson lyckas binda samman historien med nuet i en aldrig sinande ström. 


Lakoniska uttalanden blandas med skimrande naturäskande dito:

(Renar som ett hav min anm)

 

Jag blir förvånad

när han plötsligt säger


Att han helst hade

börjat med renar


Blivit invald i samebyn


Och lärt sig att föra

det vandrande gråa

mjuka havet


ut över fjällvärlden

sid 375

 

(Stenen som en hud min anm)

 

Jag sitter på en sten

_


Låter fingrarna vandra

över den skrovliga

stenhuden under mig

 

medan naturen

kring oss varsamt

flyttar mig bort

_


Till ett ödsligare

landskap


Som kanske också finns

sid 492

(Ortsnamnen som en naturens förlängning, min anm)


Varje gång hon kör

förbi en av de nya

vägskyltarna


med ortsnamnet 

på både svenska

och samiska

_


Försöker jag förstå

vad det betyder

Men jag kan inte

uttyda någonting


av folkets och

markernas historia

sid 604f

 

Läs den för bildningens skull och för framtiden.

 


Läst 2018


Adlibris 

Bokus

Cdon

 


Min vana trogen har jag inte googlat på boken innan. Och märker att det jag fastnade vid som positivt, att sanningen många gånger "skrivs folk på näsan" bland vissa uppfattas som negativt.

Jag tycker att det är just det som ger boken dess klassiska anslag "att läsa klassiker är inte avkoppling, det är påkoppling" (citat mig själv). Vill du som läser känna något av samernas liv, deras hörn av verkligheten, då är det här en fullkomligt rak och otydligt tydlig (alla dessa personer som känner tänker tycker, ibland öppet, ibland dolt) skildring. 

För jag tror inte att alla känner till allt det här. Det tror jag verkligen inte. Men nu ges möjligheten. Ta den.

Av violen - 5 maj 2018 00:15

   Aquilonius, Charlotte: Här kommer natten


Adrig trodde jag att jag frivilligt skulle läsa en bok om vampyrer! Så helt enkelt obegripligt overkligt. Men å andra sidan vill jag kanske veta varför det är så många som bara älskar den genren? 


Och jag måste säga att även om den här boken är en ovanligt slaskig historia med blodsoppor och blodiglar och blodstänk överallt så fann jag den trots allt underhållande på nåt vis. (Det närmaste vi kom genren i min ungdom var korta historier som "Teatime sa vampyren, doppade tampongen" och...ja det var väl den.)


Men det här är ju inte bara vampyrgrejen utan ta mig sjutton lyckas inte författaren flika in lite kunskap här och var, historisk sådan. Stockholm blodbad, skotten i Ådalen, bondesamhällets sömnrytm (som jag känner igen från nånting annat, mest troligt en deckare, jag nyss läst, men knappast från verkligheten?) 


Drygt halva boken flöt fram och var om än inte spännande så både delvis rolig och lättläst. Men sen blev det väldigt konstigt tyckte jag och blodiga, äckliga, vidriga scener började utspelas. Kändes som instruktioner från ett skräckfilmsmanus. Ja var det overkligt tidigare blev det helt vansinnigt nu. Det började gå trögt att läsa men jag höll ut och har nu läst en modern skräck/vampyr/historiebok. 


Jag vidhåller fortfarande att det var väldigt intressant att läsa den här genren, men det räcker nu. För jag tror den här innehåller det jag behövde bli upplyst om!


Tack modernista.


Läst 2018


Författaren har genomgående använt en iställer för man. Det störde i början och stoppade upp läsningen litegrann, men det är kanske något som kommer och snart allmänt vedertaget. 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards