Direktlänk till inlägg 13 juni 2018

Unge, Mirja: Jag går och lever

Av violen - Onsdag 13 juni 17:15

  Unge, Mirja: Jag går och lever ****

 

Jag har läst Unges fyra tidigare böcker och blivit imponerad av alla. Redan när jag läste Det var ur munnarna orden kom kände jag att här finns en författare som jag vill fortsätta läsa. Och den åsikten har hela tiden stärkts. 


Nu har äntligen Jag går och lever kommit, en svidande vidräkning med en sorts utanförskap som inte alltid är så intressant att skriva om. För den här bokens innehåll är #metoo i sin linda, övergrepp lika självklara vare sig det är sexuella trakassier, våldtäkter, mobbing, våld. Lärare = någon som ska knäckas. Snart får klassen finna sig i att bli övergiven och prisgiven till gruppens pojkar, helt utan styrsel. 

Unge skildrar det våld som pojkarna tycker att de liksom självklart har rätt att ta sig mot flickorna. Att helt oprovocerat ta ett stryptag och knappt släppa, stänga in någon i garderoben och avlösa varann. Varifrån kommer den rätten?


Själv kan jag faktiskt också minnas oprovocerat våld, (vi talar liten skola, 60-tal) våldsamma slag mot min arm med handen i rät vinkel. Mörkblå ränder uppifrån och ner. Långvarig smärta. Tur det var höst, hela tiden långärmat. För jag sa ingenting. Snöbollskrig, alla mot mig som stod på trappen och tänkte att det här händer inte. Men hade vett att gå in fast det fick man ju inte. Samma pojke var drivande. Ingen av de andra var elaka men lydde honom. Vad berodde det på?

Dåtid: Högstadiet, en med kryckor, kompisen och han stod och slog mot benen när man gick förbi. Jag visste hur blått det skulle bli, försökte i desperation tala till käppen för att kunna hålla undan den (vrickat men jag var rädd). Kom mig ut. Efter det ständig koll och välja en annan utgång. Nutid: FB konto, nu är de vuxna män. kryckmannen skriver till kompisen: Minns du när vi stod och slog med käpparna? asg. Ja, och hon som prata till käppen, hon kan ju inte ha varit riktigt klok. Nä hon var inte klok asg. 


För Tove är det inte bättre hemma, för de som försvinner från klassen är såklart de vars föräldrar tar ansvar. Vilket inte Toves pappa kan/vill/orkar göra. För Tove fortsätter det hemma, mobbingen, psykiskt våld. Hon vill ut, bort. Leva på ett annat sätt. 


Unge har en sällsynt förmåga att vara ett med skeendet i sina romaner. Hennes språk, som, måste jag erkänna, var väldigt jobbigt i de första böckerna, finner jag nu helt logiskt. Att med några ord visa psykisk terror:


"hon har rotat i mina jackfickor jag vet det hon har rotat i mitt huvud  [...] Jag ligger på sängen i mitt rum och bara ligger och lever.  [...] Jag sitter med blocket mitt block det är det jag sitter med jag vill inte att hon ser det jag vill inte att hon ser rakt in i mitt huvud" sid 71



Komplexiteten i Toves liv är kantat av egendomligheter, någon dör, någon söker sig till något newage liknande eller är det bara en ond dröm? Det som stannar kvar inom mig är en kyla in i märgen som Tove upplever genom boken. Hon fryser ständigt, men värmen kanske väntar ändå. 


Lästa böcker 2018



Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom, och har sedan dess givit ut romanerna Järnnätter (2000) och Motsols (2005) samt novellsamlingen Brorsan är mätt (2007).



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Söndag 24 juni 16:00


  Barbal, Maria: Som en sten i ett jordskred ***   En historia skriven många gånger förut. Flickan som växer upp och gifter sig och eländet drabbar henne och hon blir gammal. Men det som är lite annorlunda är att detta utspelar sig i Katalonien,...

Av violen - Måndag 18 juni 19:30


  Stamm, Peter: Ta vägen ***   Krass. Så skulle jag vilja beskriva den här boken.  Det är en pojkdröm som tydligen många män har, att få lämna allt och bli ett med naturen. Jag har läst om det förr och kommer säkert att läsa om det igen.   ...

Av violen - Söndag 17 juni 15:15


  Karam, Balsam: Händelsehorisonten ***   En annorlunda skriven bok.   Jag gillar ju att bli överraskad när jag läser och är inte så förtjust i det ganska numera vanliga scenariot att man, precis som Karam har gjort, början till slutet.   ef...

Av violen - Fredag 15 juni 19:45


  Cusk, Rachel: Konturer ***   "En förnyelse av romankonsten" sägs det om den här boken, den första i en trilogi.  Eftersom jag sällan läser baksidestexter eller recensioner innan jag läser boken, var jag ovetande om detta under hela läsning...

Av violen - Tisdag 12 juni 08:15

Johannas deckarhörna BOKOMSLAG  BLOMMIGT idag har jag bara sett till omslagen, och då blev det mest fackböcker.Jag läser visst inte så många böcker med blommiga omslag.       Skogens blommor Blommor i Sverige        Blomm...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se