Direktlänk till inlägg 13 juni 2018

Unge, Mirja: Jag går och lever

Av violen - Onsdag 13 juni 17:15

  Unge, Mirja: Jag går och lever ****

 

Jag har läst Unges fyra tidigare böcker och blivit imponerad av alla. Redan när jag läste Det var ur munnarna orden kom kände jag att här finns en författare som jag vill fortsätta läsa. Och den åsikten har hela tiden stärkts. 


Nu har äntligen Jag går och lever kommit, en svidande vidräkning med en sorts utanförskap som inte alltid är så intressant att skriva om. För den här bokens innehåll är #metoo i sin linda, övergrepp lika självklara vare sig det är sexuella trakassier, våldtäkter, mobbing, våld. Lärare = någon som ska knäckas. Snart får klassen finna sig i att bli övergiven och prisgiven till gruppens pojkar, helt utan styrsel. 

Unge skildrar det våld som pojkarna tycker att de liksom självklart har rätt att ta sig mot flickorna. Att helt oprovocerat ta ett stryptag och knappt släppa, stänga in någon i garderoben och avlösa varann. Varifrån kommer den rätten?


Själv kan jag faktiskt också minnas oprovocerat våld, (vi talar liten skola, 60-tal) våldsamma slag mot min arm med handen i rät vinkel. Mörkblå ränder uppifrån och ner. Långvarig smärta. Tur det var höst, hela tiden långärmat. För jag sa ingenting. Snöbollskrig, alla mot mig som stod på trappen och tänkte att det här händer inte. Men hade vett att gå in fast det fick man ju inte. Samma pojke var drivande. Ingen av de andra var elaka men lydde honom. Vad berodde det på?

Dåtid: Högstadiet, en med kryckor, kompisen och han stod och slog mot benen när man gick förbi. Jag visste hur blått det skulle bli, försökte i desperation tala till käppen för att kunna hålla undan den (vrickat men jag var rädd). Kom mig ut. Efter det ständig koll och välja en annan utgång. Nutid: FB konto, nu är de vuxna män. kryckmannen skriver till kompisen: Minns du när vi stod och slog med käpparna? asg. Ja, och hon som prata till käppen, hon kan ju inte ha varit riktigt klok. Nä hon var inte klok asg. 


För Tove är det inte bättre hemma, för de som försvinner från klassen är såklart de vars föräldrar tar ansvar. Vilket inte Toves pappa kan/vill/orkar göra. För Tove fortsätter det hemma, mobbingen, psykiskt våld. Hon vill ut, bort. Leva på ett annat sätt. 


Unge har en sällsynt förmåga att vara ett med skeendet i sina romaner. Hennes språk, som, måste jag erkänna, var väldigt jobbigt i de första böckerna, finner jag nu helt logiskt. Att med några ord visa psykisk terror:


"hon har rotat i mina jackfickor jag vet det hon har rotat i mitt huvud  [...] Jag ligger på sängen i mitt rum och bara ligger och lever.  [...] Jag sitter med blocket mitt block det är det jag sitter med jag vill inte att hon ser det jag vill inte att hon ser rakt in i mitt huvud" sid 71



Komplexiteten i Toves liv är kantat av egendomligheter, någon dör, någon söker sig till något newage liknande eller är det bara en ond dröm? Det som stannar kvar inom mig är en kyla in i märgen som Tove upplever genom boken. Hon fryser ständigt, men värmen kanske väntar ändå. 


Lästa böcker 2018



Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom, och har sedan dess givit ut romanerna Järnnätter (2000) och Motsols (2005) samt novellsamlingen Brorsan är mätt (2007).



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Måndag 13 aug 14:15

  Sauma, Luiza: Kött och ben och vatten ***     Språket flyter utan begränsning i Saumas debut. Plötsligt har jag läst allt och känner mig aningen besviken.  Jag grubblar på varför och känner att det jag saknar är den kvinnliga blicken som s...

Av violen - Lördag 11 aug 18:45


  Helle, Helle: Om du vill ***   Jag hade sett fram emot Helles bok. Men tji fick jag. Det var endast det lilla omfånget som gjorde att jag läste ut den.  Helle skriver helt ok men innehållet är hbara så ointressant. Som att någon bokat henne ...

Av violen - Fredag 10 aug 18:24


  Funder, Anna: Stasiland ****   En riktigt fascinerande bok. Full av intervjuande fakta. Jag läste och läste och läste. För Funder ger lite motstånd. Ibland känns boken snudd på skönlitterär, ibland är det på ytan torra fakta som vibrerar av er...

Av violen - Fredag 10 aug 18:15


 Feldt, Felicia: Dödsbädden ***   En bok om ett hospice är nånting nytt. Och här försöker sig Feldt på att skildra några olika öden. Ett stort spectra, det bråkas om arv, ett barn dyker inte upp, döden på muslimskt vis, den unga döden, den förnek...

Av violen - Onsdag 8 aug 20:15


  Zern, Leif: Kaddish på motorcykel ****   Jag vet inte hur många gånger hon (modern, min anm) fick höra det. Att hon inte var en äkta judinna eftersom hon hade övergått. Jag vet inte hur ofta han (fadern, min anm)  fick höra det eller jag fick ...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se