Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:
Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

Läst 2007

Gerland Gunilla: En riktig människa*** Den här boken handlar om en kvinna som har antingen autism eller Aspbergers, jag fick inte riktigt klarhet i vilket. Men i vart fall beskriver hon sin uppväxt och hur hon upplever omvärlden. Mycket intressant och givande, ger helt ny förståelse för diagnoserna. På slutet blev det lite knepigare med knark och annat som jag inte riktigt förstod mig på men i det stora hela en bok som alla borde läsa, men främst de som har med barn och ungdomar att göra.

Läst 2007

Falkenland, Christine: Trasdockan *** Det bästa eller vad man ska säga med Falkenlands böcker är att man glömmer dem när man läst dem. De andra böckerna jag läst tidigare minns jag ingenting av hur jag än försöker komma på vad de handlade om. Det kanske är en skyddsmekanism för de är verkligen ingen trevlig läsning. Den ena boken är värre än den andra dessutom. 
Den här hade helt klart kvalitéer, Falkenland skriver en tät prosa och tränger under huden på sina personer. Här får man lära känna en verklig h*ra, så som en sådan ser ut i omvärldens ögon. Och även i sin egen. Utan förmåga att sätta gränser, med en stark längtan att känna och uppleva kärlek, något som aldrig händer.......Det är rasande skickligt skildrat , utan förmildrande omständighet. Eller de finns men gör ändå inte att man får nån vidare sympati. Och sanningen är att dessa kvinnor existerar överallt omkring oss. Och att de utnyttjas hela tiden.........De är så långt borta från Madonnan som man kan komma......

Läst 2007

Eklund Sigge: Varulvsvalsen ** Så dålig bok! Den får två stjärnor eftersom jag läste ut den. Ok, visst kan jag förstå att den skildrar medberoende men att man kan bli det på några dagar känns overkligt. Det är ju mer trovärdigt att systern och exmaken är det som varit med förut, men att bokens jag som knappt har en aning om vad det handlar om kan bli så involverad på några ögonblick, nej det var väldigt konstigt. Att försumma sitt jobb och sitt barn och sin gravida fru och allt bara efter en veckas kamp, det köper inte jag. Och slutet, så lätt kan det bara inte gå........tyvärr, min empati finns enbart hos den gravida kvinnan......och barnen.

Läst 2007

Ekerwald Carl-Göran: Läsa innantill och bli en annan *** Om skönlitteraturens nyttighet handlar den här boken, allt enligt titeln. Och i början var den riktigt bra och intressant. En hel del exempel från världslitteraturen gjorde den också spännande. Och att litteraturen ger igenkänning är ju något som i alla fall jag vetat i ca 47 år ändå sen jag lärde mig läsa vid fem års ålder. Men när det sen blir förskönande av sex med slavflickor då känns det plötsligt inte riktigt sant längre. Och att skönlitteraturen ska lära oss att vi alla är onda (vilket vi väl alla iofs vet om) och att det därför inte är någon vits att bekämpa denna ondska inom en, nja, det känns heller inte riktigt sant. så betyget blev en trea eftersom boken i sig inte tillförde nåt riktigt nytt, att den var lite väl fragmentarisk och att exemplen hämtades från en ganska snäv krets av böcker gjorde att den inte höll måttet riktigt. att citera klassiker och så plötsligt Teratologen, han med Äldreomsorgen i Kågedalen, en iofs annorlunda men knappast klassisk eller flitigt citerad bok, gör mig lite fundersam.( Det enda är att jag äntligen tänker komma till skott och läsa just den boken som utspelar sig ganska just precis där jag bor nämligen........)
Dock blev jag lite nyfiken på författaren som tydligen skrivit en serie som heter i liv och tänkesätt om Nieszche (som jag helt saknar kunskap om) Goethe (vars den unge Werthers lidande borde plats under titel om skönlitteraturens onyttighet med tanke på att hans antisjälvmordsbok utlöste en våg av självmord.......) Shakespeare (som jag finner aningen överskattad men ändå intressant) Voltaire ( vars candide myntat uttrycket att vårda (?) sin trädgård) och Céline (som jag tror att jag läst ett drama av) och Horatius (som jag väl känner namnet på men vad skrev han egentligen?? utom Carpe Diem uttrycket)

Läst 2007

Efron, Vera: Du en av oss *** Godkänt får den här boken enbart för att ämnet är intressant. Den är annars otroligt dåligt skriven. Det är knappt att jag orkade igenom Teddy hit och Teddy dit och känslor som svallar. Ordföljden var ibland helt under all kritik. Men jag läste den ändå eftersom jag redan när boken kom ut kände att jag ville göra det. Jag har en slags svaghet för spionromaner nämligen. Var också intressant att få läsa om hur Per Albin Hanson försökte handskas med kriget och dess följder. Det cyniska spelet med agenterna kom också fram tyckte jag.

Läst 2007

Degermark, Pia: Gud räknar kvinnors tårar : memoarer** Varför varför varför läser jag sånt här??? Jag måste erkänna att Degermarks namn gjorde mig nyfiken, hur gick det för den väna varelsen? Det gick otroligt dåligt om man ska tro den här boken, och naiviteten hos författaren är ju helt otrolig. Dessutom känner jag, liksom jag gör ibland när man läser dessa tycksyndommig förjagharhaftetthelvete ochärdessutomheltoskyldig bekännelser, att här utesluts både det ena och det andra....och en del av det som skrivs gör att man baxnar. Och detta knarkande som samhället driver folk till hela tiden......nej jag förstår det inte. Men hon bör få träffa sin son, det tycker jag. Och det blir visst så också och det var ju positivt i alla fall.

Läst 2007

Davidsen, Leif: Fienden i spegeln *** Jag gillar Davidsen. Många av hans böcker är riktigt bra. Den här var väl sådär. Inte förrän i slutet blev den riktigt spännande. Att plocka fram gamla galningar och låta dem härja igen verkar vara intressant bland deckaförfattare, se Connellys Fällan. Men det känns lätt dammigt.......

Läst 2007