Diski, Jenny: Främling på tåg *** Diskis första bok var en klar fyra men den här höll inte det måttet. Kanske för att det var en sådan hyllning till rökningen och tågens rökkupéer, kanske är jag så fördomsfull att jag inte tycker om när någon beskriver sin last med en sådan njutning? vad vet jag....Eller så hade jag för höga förväntningar helt enkelt. Stilen är densamma och det gör boken läsvärd men innehållet......nja jag gillar isen bättre.....Sen avskyr jag att åka tåg så kanske det också spelade in......

Läst 2006

Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande **** Omtalad omskriven hyllad bok. Och den var värd sin uppmärksamhet. Någon har vågat och lyckats skildra sorgeåret och hur förvirrad det gör en. Joans make dör och fragmentariskt väller det tankar ur hans hustru Joan. Intressant är hur donationsförfarandet sköts, ringer man verkligen till anhöriga för att fråga om organ? visst är det personliga mötet viktigt i såna här fall? Jag vet inte riktigt varför Joan har skrivit boken, jag tänkte att det kanske var för att rättfärdiga att hon inte donerade organen (vilket skulle ha inneburit endast ögonen enligt hennes sätt att resonera) men eftersom hon inte nämner det sedan förkastade jag den tanken. Boken skulle kanske, rent stilistiskt ha vunnit på att vänta nåt år med att skrivas, mellan raderna anas hela tiden chocken över makens död, men å andra sidan är det kanske det som gör den så naken och utelämnande. Å andra sidan har den ändå en slags distans, Joan kommer aldrig riktigt nära vilket kanske visar att hon är författare till professionen.

Läst 2006

Delillo, Don: Vitt brus**** Den här boken är från 80-talet men känns trots det helt tidsenligt, konstigt nog. Den är väldigt bra skriven, en sån där stil som jag gärna skulle ha själv om jag skrev. Jag njöt av att hitta ord som jag inte riktigt förstod, den var alltså aningen för svår för mig och när hittar man en sån bok bland alla deckare som väller över en........En angenäm upplevelse med andra ord. Slutet var dock väldigt överdrivet och konstigt och så vidare. Redan 1986 skrevs alltså böcker för att kunna passa in om de ev. skulle filmas. Känns det som. Och egentligen var det inget slut alls om jag tänker efter. Mer en början som höll på hela boken. Men vinklingen var fascinerande. Lite dystopisk om jag tänker efter.........

Läst 2006

Dai, Sijie : Di-Klompexet *** En märklig bok som jag nog inte skulle ha läst ut om det inte varit så att den rekommenderats av min favoritboktipsare Yukiko Duke. För i början var den jättekonstig men sen tog den sig och hade trots allt sina poänger. Särskilt om man gillar litteraturvetenskapen och dess klassiker för det är trots allt lika kul varje gång man känner igen citat från Mörkrets hjärta, Madame Bovary och Processen. Och sen känner man ju hela tiden igen alla dessa saker som skrivits om Kina under och efter kulturrevolutionen........men den var ändå inte på långa vägar värd en fyra.....och att Dai Sijie är en man kan man förstå utan att veta det när man läser boken med sina freudianska anspelningar på sex hela tiden.......kanske något som varit kvävt i kina och som nu får uttryck i böckerna därifrån......
Hans förra bok,Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan var helt klart bättre och gav också mer utifrån hur livet levdes under kulturrevolutionen. Det var också därför jag så gärna ville läsa den här, men nej......nånting fattades för att göra den riktigt läsvärd.......

Läst 2006

Bernuth, Christa von: Rösterna***(*) Den här deckaren var riktigt bra. Den höll spänningen ändå till slutet och handlade om en tysk internatskola, bara det är ju lite exotiskt. Slutet var faktiskt lite förvånande och jag förstår att det kommer att göra sig bra som film........vilsna flickor och självsäkra gossar, har man hört det förut? Ibland vill man bara kräkas...och dessutom manipulerande vuxna vilket gör saken bara värre.......men den var välskriven och jag blev nyfiken på författaren......bara det borde gett en full fyra iofs....

Läst 2006

Johannas topplista

Grå är veckans utmaning. Och det finns verkligen snygga omslag helt utan färg.

Dessa hittade jag nästan omgående när jag sökte bland mina omslag.

Vill understryka att jag denna gång gått enbart på omslagen, så grå som möjligt. Det utesluter ju inte att jag läst alla böckerna och gillat dem.

   Schulman, Alex: Bränn alla mina brev ****

Det är nog bara att konstatera att Schulman har gjort det igen. Skrivit en genomtänkt bok om en anhörig. Förut var det pappan Skynda att älska och mamman Glöm mig. Nu är det hans mormor. Och morfar.

Jag bara var tvungen  läsa ut den här boken snabbt, den var vacker, spännande, autentisk (även om det är en roman är Schulman som vanligt otroligt ärlig i sitt uppsåt) och dessutom att ta del av Schulmans forskning, att dela hans aha-upplevelser, det ger rysningar. Dessutom en svindlande kärleksroman från tidigt år i förra seklet. Bara sättet att formulera detta är skönhet att läsa. 

Samtidigt känner jag gång på gång vrede, sorg, empati, ett slags metoosysterskap med mormodern som delar sitt öde med så många. Hennes rädslefyllda liv får mig att vilja gråta, skrika, slå. Ständigt dessa kontrollerande män som gång på gång kommer upp i ljuset årtionden för sent. Och så väl dolda och upphöjda under sin livstid att ingen visste. Utom hustrun, dottern, sonen eller andra i närheten. De som drabbades och fick ta konsekvenserna generationer framåt.

Schulman besitter mod och hans bildnings/utvecklings/mognadsresa fortsätter därför att han ärligt ser på sitt liv och önskar förstå och förändra. Jag hoppas verkligen han lyckats komma en bit på väg med denna bok.

Läst 2018

Tack Bookmark förlag, stort tack. 

Axelsson, Majgull: Den jag aldrig var *** Åter en besvikelse......jag tillhör ju dem som läste Axelssons reportageböcker när de kom...och jag brukar säga att man kan läsa bara en av de böckerna per årtionde, så länge tar det att återhämta sig från de skakande skildringarna. Helt suveräna.
Men med skönlitteraturen är det sämre. Resan till Nifelhejlm är bra och så även Aprilhäxan, men den här var faktiskt tråkig. Greppet att låta samma person leva två olika liv beroende på sina handlingar är iofs intressant, men jag känner avsmak för hela historien. Fast intressant kan ju vara att båda är samma människa även om de handlar olika, ja det är nästan så att den som valde det goda lider mer.......sensmoralen ger inte människorvärdet så mycket råg i ryggen, en lite farlig glidning tycker jag. Men läs den själv och tala gärna om vad du tycker om det jag just skrivit, läser du den inte ter det sig nog ganska obegripligt men vem är jag att avslöja en bok sådär rätt upp och ner???

Läst 2006