Norborg Kerstin: Min faders hus **** Den här boken påminner faktiskt om Trotzigs bok (se nedan) genom att kapitlen är korta och följaktligen många. Men här är en historia berättad med en oerhörd sprängkraft! Någonstans på sidorna anas fundamentalismens nyckel: ska du vara fundamentalist måste du vara stark annars kan den slå tillbaka och du faller själv under dess tyngd. Allt är kärleksfullt skildrat, därför gör boken mig glad mitt i all sin sorgsenhet.

Läst 2001

Nilsson, Johan: Göteborgs schamaner ****

Jag visste att jag skulle gilla den här boken. Men inte såhär mycket. 

Först så gillade jag stilen, den påminner lite om Modianos krassa konstanteranden. Och boken stannade liksom aldrig upp, trots att den rörde sig mellan decennierna. 

Sen gillade jag beskrivningen av Göteborg, en stad som jag har goda minnen från. Igenkänning på Botaniska ex vis.(Och ganska skönt att slippa de inträngande Stockholmsskildringar som florerat en masse senaste åren.)

Och så dessa schamaner som går för långt och sedan skingras. Helt utan skuldmedvetande. 

De händelserna upptar en liten del av boken men har ändå inflytande på huvupersonens liv. Insikter drabbar honom när han försöker sig på efterforskningar många år senare. 

Och så nyfikenheten som väcks på Célines Resan till nattens ände. Uffes annorlunda författarlika tillvägagångssätt att närma sig texten var riktigt originell. Tröttsam men helt klart resultatlöst annorlunda.

Jag sidhänvisningar till de citat som användes i bok av de översättningar som användes. När jag kommit till slutet av boken ville jag läsa om dem, men de var omöjliga att hitta.

Det här känns som en hygglig ung mans livsresa. Men utan de pubertala åthävor som brukar känneteckna sådana böcker.

Intelligent och läsvärd.

 Tack Johan Nilsson för exemplaret

Salomonsson Anita: Änglabilder**(*) En bok som börjar väldigt nära i sin skildring av landsbygdens upplevelser för en flicka på 40-talet. Men på slutet tunnas den ut betänkligt, därför blir det inte tre fulla stjärnor!

Läst 2001

Rowling J.K.: Harry Potter och De Vises Sten*** Med tvekan blir det tre stjärnor. Mycket för att boken var medryckande och riktigt spännande. Jag förstår att ungdomar gillar den och att de vill fortsätta att läsa mer och mer. Blandningen av fantasy och realism vållar inga acceptansproblem. På det sättet påminner den om Bröderna Lejonhjärta. Roligt med Harry är att han är modig och rättvis. Sen innehåller boken också en hel del humor, öronvaxgodis osv. Men jag kunde inte låta bli att lägga märke till en del språkliga fel, dålig översättning eller.....? Men jag är ju av uppfattningen att det är viktigare att barn läser än att det är perfekt så det vållade inga problem......egentligen....

Läst 2001

Pérez-Reverte Arturo: Dumas klubben***(*) En märklig bok. Är det en deckare eller vad är det???? Ja, jag vet inte. Men den fångade mig efter ett tag och var länge fyra stjärnor, men så blev det en massa snack om 18:årig kvinnas mjuka skinn och gröna ögon och det förtog en hel del av den spännande intrigen. Sen tog den sig på slutet igen men då var det försent. Baksiedestexten lovar att det är en bok "skriven för och av en äkta bokälskare". Och det är nog sant, jag lärde mig en del om gamla böcker och dess värde.

Läst 2001

Ondaatje Michael: Anils skugga **** Vilken öppning på det nya året! En bok som började som en tvåa och slutade som en fyra. Berättelsen grep tag efter några sidor och sen släppte den aldrig greppet. Äntligen en bok om någonting ytterst allvarligt. Skriven med engagemang och medkänsla. Möjligtvis att språket kändes lite torftigt till att börja med, men sen tog personerna över.

Läst 2001

Ohlsson Bengt: Se till mig som liten är**** En intressant bok i ett angeläget ämne, skilsmässobarnen. Psykologist och insiktsfullt skildras barnets utsatthet. Trots att den är skriven på ett något fragmentariskt sätt drivs handlingen hela tiden framåt mot ett överraskande slut. Slutet visar för övrigt på ett visst mod hos författaren. Eller börjar det smyga sig in en slags acceptans hos 60 talisterna för att ta konsekvenserna av livets realiteter?

Läst 2001

Niemi Mikael: Populärmusik från Vittula **** Den tog sig eftersom den här boken! Det är inte ofta man skrattar högt när man läser böcker nu för tiden, men det gjorde jag flera gånger, särskilt när Niemi beskriver de musikaliska vedermödorna! Boken avslöjar också väldigt mycket om den norrbottniska mentaliteten, något som jag inte velat tro på men som jag måste böja mig inför efter den senaste tidens mobbnings skandaler, det är tydligen så förskräckligt som det verkar........Så på det sättet gjorde den mig nedstämd....men som sagt, jag skrattade också gott!

Läst 2001