Hayden, Torey: Andras ungar***(*) Du som inte läst något av Hayden, gör det! Sen tidigare har jag läst Burpojken, men sen har det inte blivit av förrän nu när jag hittade den här boken på Myrorna. Fascinerande skrivet om barnen utan förutsättningar, de som stängt sig inne i sin egen värld och som samhället egentligen inte vill veta av eller orkar med. Men Hayden orkar. Hon jobbar med dessa barn och beskriver en period av deras liv på ett osminkat sätt. Men jag undrar, hur orkar hon!? Jag skulle nog gå i taket efter 10 minuter.....

Läst 2004

Hayden, Torey : Rävungen *** En till bok av Hayden, denna gång om en liten flicka som inte kan gråta. Men innan boken är slut har hon lärt sig det och mycket mer. Som vanligt mycket läsvärd och intressant!

Läst 2004

Hagen, Cecilia : De osannolika systrarna Mitford ***(*) En kul och intressant bok! Om sex systrar och en släkt som man aldrig hört talas om....trodde man! Maken visade sig känna till formel 1 anknytne Max Mosley, barnbarn till en av systrarna, men så kända som i England lär de aldrig bli här, inte ens efter Hagens bok! Men att en bok kan skrivas så intressant och fängslande, fast den bara handlar om en familj, det är för mig obegripligt...en hel massa fakta om för och efterkrigstidens England severades också i rasande fart, det gav den fjärde stjärnan! Faktiskt jag lärde mig en hel del!

Har inhandlat fler böcker som jag ska läsa så småningom.....

Läst 2004

Gregory, Sandra: Glöm att ni har en dotter*** Faktiskt, en intressant bok. Huvudpersonen anser sig helt klart skyldig, vilket ju är ett sympatiskt drag när det gäller en brottsling. Trots det är det en hel del tycksyndommig stuk på den som jag hade lite svårt för. Men ändå, den var som sagt intressant och lättläst, och faktiskt riktigt lärorik....

Läst 2004

Nielsen, Anne-Sofie: Jag blev en varg ****

En gång för länge sen såg jag en TV serie där en man skulle förgripa sig på en nedsövd kvinna. Hon förvandlades till en varg för en kort sekund. Den scenen glömmer jag inte.

På nättidningen Opulens finns denna novell av Nielsen. Jag har länge väntat på den här vargskildringen. Skriv mer sånt. Skriv hur kvinnor har rätt att bejaka sina djuriska instinkter för att skydda sig själva ( du får önska att du var en varg om någon misshandlar, våldtar, trakasserar dig, du får vara mycket värre än kvinnan i novellen, varsågod. För en varg behöver bara vara för att bli lämnad i fred).

Lafon, Marie-Hélène: Våra liv****

Av Lafon  har jag läst två tidigare böcker. De handlade om den urbana miljön, här befinner vi oss i staden. 

Stilen är densamma, den följer inte komma eller punkt. Men jag har inget besvär med att läsa om hur stadens ensamhet tär på berättaren, som nyss gått i pension. Hon fyller sin tid med att fantisera ihop medmänniskors liv, samtidigt som hennes eget liv nystas upp. 

Det här innehåller handikapp, skuld över kriget, familjeband och ett lite överraskande slut. Som vanligt läsvärt. 

Kampusch, Natascha: 10 år i frihet ***

Flickan som tillbringade 3096 dagar i källaren hos sin fångvaktare. Något hon skildrat i boken 3096 dagar som jag inte läst. Men eftersom drevet efter Kampusch inte lagt sig, och hon nu skriver om det, läste jag den här boken.

Hon är fascinerande stark och skildrar omgivningens oförstående attityd på ett insiktsfullt sätt.

Kampusch skildrar hur konsekvenserna av de upplevelser hon varit med om får henne att reagera efteråt. 

Citaten längre ner skulle kunna anammas av många som suttit i ett känslomässigt, eller kroppsligt, eller fysiskt fängelse. 

Kampusch visar sig vara en mycket stark person, som ärligt bearbetat det som hänt. En förebild.

När fångenskapen var till ända blev det tungt att leva upp till de mest skilda personers behov, förväntningar och föreställningar. Jag trodde att det var min skyldighet, att jag måste förstå och acceptera vad andra ansåg rätt och riktigt. Följa den väg som de stakade ut åt mig, utan minsta aning om vart den skulle leda. sid 200

Till slut bestämde jag mig för att strunta i alla nya turer och avslöjanden och vilka reaktioner de än väckte. Annars skulle jag förr eller senare bryta ihop. Jag behöver inte svälja varenda giftbägare som hålls fram eller få skuldkänslor om jag vägrar svepa den. sid 202

Praktiskt tagen ingen har på allvar velat få veta något om mina ansträngningar att se positivt på tillvaron. Trots vad som inträffat eller kanske just därför. Vad finns det för lag som föreskriver att den som en gång lidit och farit illa måste stanna kvar i samma negativa spiral i alla sin levnads dagar? sid 202

Gerritsen Tess : Donator okänd: *** En thriller om hjärttransplantationer Gerritsen skriver också en medicinskt trovärdig historia, men eftersmaken är fadd. Frågan är om historier som dessa har någon sanningshalt? Det är nog något läsaren genast funderar över. Medan Connellys mordhistoria (se nedan) är helt overklig upplevs Gerritsens som att den kunde inträffa. I alla fall kan läsaren luras tro att det är så. Som vanligt är det i thrillerns/deckarens form som samhällskritik framförs nu för tiden, och då blir det som i den här boken, onödigt dramatiskt. Organhandel är i sig ett stort problem som man hoppas ska kunna belysas på ett annat sät