Lindgren, Torgny: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som den får sina fyra stjärnor, de olika kroppsvätskorna hade jag gärna avstått ifrån....

Läst 2000

Lindgren, Torgny : Dores bibel **** Det här är nummer tre i Torgny Lindgrens triptyk (altartavla med en mittdel o två fasta el rörliga flyglar, tredelat (bild)konstverk i allmänhet, enligt Bonniers svenska ordbok 1990) som speglar västerbottens inland med dess invånare. Första delen, Hummelhonung, fick det här omdömet av mig 2000:
Torgny Lindgren: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som den får sina fyra stjärnor, de olika kroppsvätskorna hade jag gärna avstått ifrån....

Hur är då trean, Dores bibel? Såklart är även den sååå bra, men riktigt fem poäng blir det inte ändå, kanske för att historien inte lyckades beröra mig som de föregående gjorde. Och bilderna var malplacerade tyckte jag liksom namnteckningen....även om jag inser att det finns djup i boken som kanske gått mig förbi.......men hur många böcker har en lista på att-läsa-böcker? inte så många men ändå........jag är glad att jag äger den bara pga det, även om den just för tillfället är utlånad så jag inte kan ge er det titlarna........Mitt råd är: läsa alla tre och lär er något om västerbottens inland och dess innevånare.....

Läst 2005

Berg, Aase: Haggan****

Haggan tar hårt på krafterna. Att läsa den var nog det osentimentalaste jag läst av en kvinna. Och sannaste.

Jag är själv förtjust i kvinnor som tillåts känna vrede, ilska, hat. Som kämpar för sig själv och sina barn. Som ingriper i skeendet. (Som omvandlas till en rytande varg när någon försöker våldta dem).

För det är ju detta boken handlar om. Att Thelma/Haggan låter sitt hat gå ut över Victors fru tror jag många uppfattar som orättvist. Och det skulle ha skruvat till det ännu ett varv om Berg låtit Victor vara otrogen även mot Thelma. Men då hade det blivit för komplicerat. För, som sagt, jag uppfattar att boken handlar om nånting helt annat och där kommer igenkänning på igenkänning.

Förut sattes krävande kvinnor på mentalsjukhus. Numera måste de vara beredda att bli utfrysta, hånade, få öknamn (som hagga eller feminist, som i vissa kretsar innebär en benämning värre än döden). De ska spela rollen Kvinna. De ska prata med spröd, banal flickröst. Le sött. Inte skratta högt. Hålla med om att min man gör så gott han kan. Och framförallt inte vara krävande. 

Därför kommer Haggan inte att bli så mycket läst som den är värd. För här kräver Berg, sida upp och sida ner, att vi ska lyssna på hennes tjat om älskarinnans roll och utsatthet, hennes hårda tillvaro och framförallt hennes stora sorg när det blir ett slut på det gudomliga sexet. Och dessutom skriver Berg blixtrande smart och läsvärt och hänvisar till andra människors åsikter och texter. Hon är till och med påläst! Den .....

I en intervju här avslöjar Berg att hon redan skriver på fler romaner där kvinnors underordning syns tydligt. Ser fram emot det. Jag gillar klarspråk.

 Varför behövs en bok om haggor?

– För att jämställdheten fortfarande är urusel på det psykologiska planet, även om det inte är fullt så illa på det ekonomiska. Kvinnor är än idag otroligt bra på att uthärda och låta män normalisera oacceptabla beteenden. Ojämställdheten smygs in i det allra innersta av privatlivet. här

Sorry alla som tycker att det räcker nu med jämställdhet och den där metoo grejen. Haggan ger sig aldrig.

Ett tips, efter ett tag blev i alla fall jag ganska less för det kändes som att det gick bara runt runt. Men fortsätt läs. När boken var slut kände jag mig......vederkvickt. 

Krauss, Nicole : Kärlekens historia**** En bok som fått så mycket goda recensioner måste jag ju bara läsa.......och den var faktiskt riktigt bra. Ingen sträckläsare kanske vilket gjorde att jag tappade bort mig litegrann i mitten och var tvungen tänka efter riktigt för att veta vem som var vem, men den var lite annorlunda och väl värd den tankemödan.

Läst 2005

Krakauer Jon:Tunn luft: **** Att jag läser den här boken är ganska otroligt. Jag har aldrig någonsin varit intresserad av bergsklättring och/eller Mount Everest. Men jag har läst en del positivt om den här boken och så hittade jag den på loppis och slog till. Och sträckläste den! Vilken fascinerande bok!!! Aldrig trodde jag att jag skulle fångas så till den milda grad av en samling vansinniga äventyrares öde. Boken är spännande helt igenom och jag kom på mig själv med att kolla in kartan i början för att se vilka ställen författaren beskrev, helt otroligt. Vill du läsa nånting väldigt annorlunda ska du läsa den här boken.......

Läst 2005

Klackenberg, Tove: Påtaglig risk att skada ** Belönad med deckarakademins debutantpris är den här boken, varför kan jag inte riktigt förstå. Fanns det inte så mycket konkurrens kanske? Ok, den handlade om en vårdnadstvist och det kan ju vara intressant, det har ju kommit fler böcker om åklagare på slutet, så det finns väl ett behov av att se den sidan av saken kanske. Men, nej. Den här färgade kvinnan med sin hund som ständigt lägger tassen över hennes (eller hennes älskares) vänstra (eller var det högra) fot tror jag att jag klarar mig utan. Och slutet, hallå! Har alla deckarförfattare nu för tiden läst Sprängaren tio gånger eller vad? Nej, nästa bok av Klackenberg får nog vara för mig även om den redan kommit ut......

Läst 2005

Jungsted, Mari: I denna stilla natt *** Deckare nr 2 av Jungstedt. Och den här var lite bättre än den förra, men mer en bok att läsa som avkoppling än att den ska ge något mer. Kärlekshistorien som fortsätter från den förra boken blev liksom bara tjatig tyvärr, men i övrigt var det en oväntad upplösning (kanske!) Den handlar ju om Gotland och där har jag aldrig varit och jag måste säga att jag blir inte så sugen på att åka dit heller, böckerna ger ett kargt intryck och vem vet, de kanske skildrar ön på pricken??

Läst 2005

Janouch, Katerina : Anhörig **(*) Tja, vad säger man om den här boken? Först var det underbart och sen blev det samma samma samma hela tiden, ömsom vacker man, ömsom full man. Sen när boken nästan var slut blev det vårdsökande man på några sidor och så plötsligt var allt underbart igen......och bara vacker man blev kvar. Hur det gick till får man däremot inte veta, ok några behandlingshem och så var det klart.......Den skildrar mycket väl hur det är att leva och ha barn med en alkoholist men inte hur det går att komma ur det. En förklaring kommer när man inser att den vackre mannen själv har läst och godkänt allt som står där......Trots det har boken ett driv som gjorde att jag ville läsa ut den, därav den sista stjärnan. Men det är nog snarare en bok för den som vill titta på en alkoholistfamilj än en bok för den som är mitt i det och vill ha goda råd.......

Läst 2005