Gunnarsson, Hans: Rum för resande***

Nej men det här var verkligen ingen rolig bok alls. Den var verkligen dyster i överkant. Gunnarsson försöker bygga upp ett slags relationsdramatisk verklighet som ska förklara varför det blev som det blev. Men jag känner inget direkt engagemang i personerna och det slutar så sorgligt att jag inte vill tro att det är sant. Visst, så är det när det mörka i tillvaron tar över, men ändå. 

Trots allt kan jag tycka att Gunnarsson vågar borra djupt och inte väjer för att ibland är livet inte bättre än såhär. Det är det inte alla som vågar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Krusenstjerna, Agnes von: Förlorade sonens återkomst ***   Att förlåta den förlorade sonen, som faktiskt gjort en dålig sak. Är det möjligt såvida inte den gör avbön på ett ordentligt sätt.    Det här är inte bibelns sätt, där bara återkoms...

Skogstad, Susanne: Svartstilla ****   Ett poetiskt uttryck blandat med prosa. Ett ämne som verkligen är aktuellt, i alla tider dessutom.  Vem ska trösta mamman när hon blir ensam? När de barn som fått så mycket av hennes tid och kraft och omsor...

Lindberg, Stefan: Till havet ****   Syskonrelationer i litteraturen är sällan förekommande men alltid välkomna.  Här är det fyra systrar, och möjligheter att leva upp till systerskapets storhet, men det är som det är. Alla med syskon känner ige...

Zeh, Juli: Tomma hjärtan ****   Ok, baksidestexten säger: Tomma hjärtan är en drabbande psykologisk thriller om en generation utan övertygelse, hopp eller hjärta.   Jag läser inte den här boken som en thriller/deckare/spänningsroman. Bo...

Söderberg, Hjalmar: Pälsen, Syndens lön och Kyssen ****   Visst är de här tre novellerna skrivna av en mästare. På den tiden var novellers slut obönhörligt klart och bestod ofta av en överraskande sanning. Precis som dessa gör.  Mästerl...