Alla inlägg under december 2019
Josefsson, Josefiné: Kom så drar vi ****
Visst, alla vill synas. Även om det betyder att alltid dansa samma knäppa dans på varje fest och vara bra på öl.
Men så sker något större, och ingen mer dans blir det.
Utan det blir, vadå? Att återigen få ångestblommor som måste plockas när verkligheten luras igen.
Väldigt mycket huvudet på spiken av Josefsson.
Novellix julkalender 2019knäppa
Conan Doyle, Arthur: Den blå karbunkeln (sherlock holmes) **
Sherlock Holmes har aldrig tilltalat mig. Alltför konstruerat.
Inte heller denna gång var det intressant.
En variant på månstenen kanske det är. Men helt utan spänning
eller finess.
Novellix julkalender 2019
Fogelström, Per Anders: Avlägset mål ***
Systrar som vandrar. Någonstans finns det välvilja dem emellan.
En ensamstående, en med bestämmande man.
Båda önskar det bästa för den senare.
Novellix julkalender 2019
Korn, Rachel: Den sista vägen ****
En helt nyöversatt polsk författare som med nerv skriver om judeförföljerserna utifrån ett svårt omänskligt dilemma. Slutet landar i både mod och acceptans.
Gripande och sorglig.
Jag hoppas verkligen att mer blir översatt av Korn.
Novellix julkalender 2019
Ur novellix serien Fyra noveller om förintelsen
Ett samarbete mellan Novellix och Anders Rydell, som tillsammans tilldelades 2019 års stipendium av Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen.
Novellens korta format skänker i relation till detta ämne en särskild direkthet. Vi känner till sammanhanget, de stora dragen. Novellerna är nedslag i den större ohygglighet som bara kan anas. Det som gör dem närmast outhärdliga att läsa är inte explicita och våldsamma skildringar, utan vår vetskap - att vi vet. Anders Rydell
Rohi, Pooneh: Kräftfångst ***
Att ge sitt barn minnen som är bundna till en plats, en doft, en rörelse,
ett ljud, en händelse. Det vill alla föräldrar ge sina barn.
Oftast ser just det som kommer att stanna kvar omedvetet,
men pappan här ser det helt klart när det händer.
Novellix julkalender 2019
Bodström, Thomas: När folkmordet kom till Sverige *** Oer
Det här var ju väldigt intressant för mig, eftersom jag hör till den minoritet som ofta tänkt och förfasat mig över folkmordet i Rwanda. Särskilt de senaste åren. Det innebär att jag har i alla fall en liten hum om vad det handlar om.
Däremot vet jag inte riktigt varför Bodström skrivit den här boken. Antingen för att han verkligen förstått hur läget är i Rwanda just nu, eller för att han förlorade ett mål, och vill rättfärdiga sig varför och övertyga om att personen kommer att få upprättelse till slut.
Det spelar kanske ingen roll, men boken är nog aningen svårläst om man inte har några förkunskaper.
Bodström avslöjar en hel del om Sveriges agerande och åsikter vid den senare dömdes rättegång. Och det har ju också basunerats ut under de 25 år som gått sen folkmordet. Allt har blivit så bra, förlåtelserna står som spön i backen och både mördare och överlevande offer bor sida vid sida i allsköns samförstånd. (?)
Efter att ha läst flera böcker i ämnet har jag haft svårt att tro det. Nu förstår jag att det svek som började när FN inte fick ett slut på mördandet, har fortsatt. Med deras goda minne har Rwanda, som Bodström uttrycker det, förblivit en diktatur. Och sådana ska man hålla sig väl med.
Wägner, Elin: De blå silkesstrumporna ****
Javisst, kvinnor har i alla tider fått kämpa för att få sin plats och vad göra när högsta ledningen motarbetar kvinnor (känns det igen).
Skriven 1948 men ack med igenkänning. Hade det varit möjligt med åtal hade De blå silkesstumporna säkert spelat en stor roll.
Nu känns den här novellen som helt självklar. Metoo, fackliga rättigheter, möjlighet att ta sig ur en knipa
precis som männen alltid gjort. Men då, varför fresta männen med sina strumpor? Varför vilja bli något?
Och tänker man efter är det ju så än idag. suck.
En stark feministisk novell.
Stig, Oline: Hägring ***
Ett dyk ner i den nya värld som FB innebär.
Historien känns fullt möjlig och sorglig.
Novellix julkalender 2019
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se