Alla inlägg under februari 2020
Appelfeld, Aharon: Kylig vår ****
Gruppen av judar har gömt sig i en bunker, som varit och förblir tryggheten även efter freden. De måste till slut gå iväg ut i friheten men det är så svårt att anpassa sig till livet utanför.
Böcker av Appelfeld: Undrens tid och Kaveldunets land.
Ur novellix serien Fyra noveller om förintelsen
Ett samarbete mellan Novellix och Anders Rydell, som tillsammans tilldelades 2019 års stipendium av Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen.
Novellens korta format skänker i relation till detta ämne en särskild direkthet. Vi känner till sammanhanget, de stora dragen. Novellerna är nedslag i den större ohygglighet som bara kan anas. Det som gör dem närmast outhärdliga att läsa är inte explicita och våldsamma skildringar, utan vår vetskap - att vi vet. Anders Rydell
Övriga noveller
Fink, Ida: En vårmorgon****
På väg mot förintelsen gör fadern ett försök att rädda sin dotter. Men avsaknaden av medmänsklighet hos omgivningen gör det omöjligt.
Ur novellix serien Fyra noveller om förintelsen
Ett samarbete mellan Novellix och Anders Rydell, som tillsammans tilldelades 2019 års stipendium av Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen.
Novellens korta format skänker i relation till detta ämne en särskild direkthet. Vi känner till sammanhanget, de stora dragen. Novellerna är nedslag i den större ohygglighet som bara kan anas. Det som gör dem närmast outhärdliga att läsa är inte explicita och våldsamma skildringar, utan vår vetskap - att vi vet. Anders Rydell
Övriga noveller
Sahlström, Marit: Skred ****
Det här skulle jag vilja kalla en i romanform förklädd debattbok. Jag, som varit ( och fortfarande är i viss mån) utbränd känner igen mig hela tiden. Men det är säkert många som häpnar och knappt kan tro på det de läser.
Min blick flyter fram över texten, som med sitt skenbart lätta språk döljer djupet därunder. Var finns hjälpen? Vad händer? Vad uppdagas när gamla tankar flyter upp till ytan? Är det den sista metern hon sjunker innan hon känner botten?
Plötsligt, det som knappt händer mig när jag läser annars, sker när slutet närmar sig; mina ögon tåras, de svämmar över. Jag känner en sådan medkänsla med denna sargade kvinna. Och barnen, barnen.
Det här är en mycket stark bok, och författaren tar sitt ansvar. Boken slutar:
Om du eller någon du känner behöver stöd:
Och så telefonnumren som kan hjälpa.
En mycket angelägen bok
Frostenson, Katarina: K ****
Borde jag läsa Tyngden och nåden av Simone Weil? Det är nämligen den enda bok Frostenson har med sig vid flykten till Paris. Och Weil citeras flitigt. Redan i början citeras Weils åsikter om kollektivet.
Kollektivet är inte bara direkt främmande för det heliga, utan därtill direkt vilseförande, därigenom att det erbjuder en falsk efterapning. Weil sid 20
Den efterapning av känslan av helgd som kollektivet ger är vad som kallas "ersatz" sid 20.
Nu framgår i texten av Frostenson anser är upphovet till händelserna.
Det är en kabal (sammansvärjning, min anm) mot dig, mot er båda, orkestrerad av tidningen, säger han. En kampanj för att sänka er och genom er, med er som medel, nå in i Akademien och destabilisera den. Få insyn. Makt. sid 23
Frostenson hatar och beskriver det
Sveden, Sektstaten. Avundens land och förtalets förlovade rike. Det är inte en dag för tidigt som vi försvinner därifrån, drivna iväg av en kabal. sid 26
Det utsöndras oupphörligt hat mot oss. En tsunami av förtal och förakt, särskilt mot dig. sid 58
Nu står S för skräckvälde, för Sveden, Stortorget, Svenska Akademien, Ständiga Sekreteraren. Det förkortas sA, SS. SD. sid 61
Och så fortsätter det.
Ömsom skildras vänner, ömsom fiender. Men en stor del är riktigt intressant. Det här är intelligentian som yttrar sig, om ett personligt ämne, men ändock går tankarna till ett helt livs lärdom inom litteraturen. Verser, lärda personer och Weilcitat blandas i detta försök att skriva sig fri.
Frostenson passar på att skriva om alla slags oförätter, både gamla och nya:
Sara Lidman ringde och skällde ut Frostenson när hon översatt Himlens blå. De sidorna är välfilade, beskrivs utan illvilja, eller? Nu blev det äntligen sagt att Sara ändå var på något sätt olidlig. sid 91-92
Och ordet Ersatz avslöjas som det förlag som numera är fienden.
Och de andra som är fienderna, inom SA. Frostenson kan inte förstå hur detta kan hända.
Vem är jag? Vilka är vi? Vad har vi skapat, vad har vi gjort, vi två? Har alla glömt det? sid 151
Det är kanske inte så märkligt att en person som Frostenson känner sig upphöjd, som fått höra av Ulf Linde
"Katarina, jag har kommit på en sak. Det är du som är Akademien. Du är den visa" sid165
Och om mannen skriver Frostenson.
Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig. sid 179
Detta vet Frostenson om sin man, eller detta vill hon tro om sin man. Jag vet inte om jag ska vara sorgsen eller förvirrad. Men de kvinnor som det ytterst handlar om har i alla fall fått någon slags upprättelse. Det är värt allt.
Månadsläsning jan 2020
Weithz, Jesper: Vintersystrar ***
Griffiths, Elly: Främlingen
Dahlin, Doris: Ogjort ***
Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****
Krusenstjerna, Agnes von: Snigeln och flickan *** novell
Lindström, Merethe: Ödelagda städer *** (grannar) novell
Martinson, Moa: Fjäderbrev **** novell
Bäst: Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se