Direktlänk till inlägg 11 mars 2020
Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***
Liten spoilervarning
Ja det här var ju verkligen ingen trevlig läsning. Jag kan ärligt säga att det var gränsfall att jag kunde fortsätta läsa. Men nånstans blev jag ändå nyfiken på Loes intentioner.
För mig blev det en beskrivning av hur en sekt kan uppkomma. Om hur människor kan manipuleras att det onda blir rättfärdigat med hjälp av det goda. För den här flocken människor intalas att de ska rädda planetens fem största med hjälp av uppseendeväckande men ytterst osmakliga metoder. Ja hade de inte själva just varit bärare av ett begär att få leva ut dessa metoder skulle de ju aldrig kunnat komma på tanken att göra det, och därför inte ställt upp. Hoppas jag.
Lise, den enda kvinnan, är här sektledare över fyra män och får dem att övervinna sitt motstånd. Intressant läsning. Och sen fortsätter historien i Afrika, där det finns inhemska grupper som exploaterar och bjuder ut djuren. Det känns lite som trafficking. Jag mår illa större delen av boken eftersom jag hela tiden tänker på utnyttjande och likheter med övergrepp. Var slutar det mänskliga och börjar det djuriska? Och vice versa.
Men jag lyckas inte fånga essensen i boken. Vad vill Loe?
När jag tittar på det avsnitt av Babel 2019 där han medverkade, inser jag att jag nog läst in lite för mycket. Eller så är det mekanismer som Loe inte är medveten om. Enligt honom handlar det om just att rädda planeten, vilket han använt ironi till att beskriva. Det skulle förklara slutet, det finns ingen djupare mening med det offer som sker (?). Eller är det rättvisa som skipas? Och var kommer genusfrågorna in? Tydligen är de inte viktiga.
En i mänskliga mekanisker djupt grävande bok (som jag uppfattade den) försvinner i något helt annat. En bok som med ironi och humor inte tar tag i frågan om djur kontra människa utan slår det i skoj. Lite fegt kan jag tycka.
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se