Inlägg publicerade under kategorin Adoption i böcker

Av violen - 27 april 2015 23:15

 Linde, Ida: Norrut åker man för att dö ****


Här får du en käftsmäll direkt. "Så många döda på så liten tid".


Men det är såklart ingen deckare. Det är inspiration från sommaren 1988, Bonnie and Clyde och den värsta mardrömmen. Här sker gripandet odramatiskt och så tar deckaren slut. Och romanen tar vid.

Här är mördarna synliga, väntar på en snabb dissikering medan offren väntar på en mer djupgående. Och boken börjar. I norr.


 Så mycket finns med, Tjernobyl, rasism, homofobi, homosexualitet, adoption (sällsynt negativt skildrat faktiskt, helt i bokens anda) Umeås apberg (numera rivet eller?) protesterna, demonstrationerna, universitetet, skogen, lingonen. Ambitionerna, lyxfällan, sjukhemmen där föräldrarna dör, striden med Guds inte vara. Osv. (Palmemordet hittade jag inte.) Nutiden är helt enkelt skit.

Plötsligt får vi en förklaring, arbetslösheten, "baggböleriet", kylan och umbärandet. Då.


Är det här Norrland? Både ja och nej. Linde nämner ordet romantiserat om just norrland. Det här är bilden av norrland, en bild som inte är romantiserad, som är både sann och inte. De flesta norrlänningar har någon del av allt detta i sig. Och denna oformligt stora del av Sverige som säga vara norrland, är inte lika statisk som bilden av den.

Men det är en annan bok.


Boken provocerar, både med sitt komplexa och enorma innehåll. Och med sitt språk som bara måste älskas.


Den här boken behöver läsas flera gånger, utan fördomar. För bara titeln gör en lite....mäh! Som norrlänning alltså.


På världsbokdagen 2015 besökte författaren Skellefteå stadsbibliotek, här.



Läst 2015


..................................................







Adoption i boken:


Det var hans mamma men inte hans riktiga mamma. Han var adopterad så det var bara omständigheter som gjort att det där var hans mamma. Stel. Blek. Vitare än någonsin. Omständigheter. Liksom snön. Som inte föll idag. Han visste inte vad han skulle göra. Det kunde vara en dröm. Det var ju hans födelsedag. sid 74

Av violen - 7 september 2014 22:00

   Schulman, Ninni: Svara om du hör mig ***


Tredje boken om Hagfors. Och som de övriga var den spännande. Jag kände igen mig till en del eftersom det handlade om älgjakt, något som jag är uppväxt med även om jag inte varit speciellt intresserad. (Fast jag gillar köttet, i måttliga mängder.)

Men jag vet inte, jag börjar bli less på paren som florerar och liksom inte kommer nån vart. Och män som inte hjälper till med barnen, fast ibland inser saker och ting och agerar innan det är för sent. Passionen blommar här och var såklart, fast sällan inom familjen förstås.

Är det för att jag läst alla tre böckerna inom drygt ett halvår som gör att jag känner lite leda. Konstigt i så fall för då borde det ju vara intressant att känna till alla personer och följa dem. Men så är det inte, kanske det inte riktigt håller med den lilla orten, de ovissa jobben och de svajiga relationerna? Synd.

För morden är trots allt bara en bihistoria, det har blivit uppenbart allteftersom. Det är därför jag känner återigen, skriv en roman istället.


Läst 2014



-----------------------------------------------------------------------------------------------


adoption i boken:

Trots att Magdalena höll med blev hon kränkt när andra föräldrar började diskutera adoption. Någonstans anade hon alltid en känsla av att de inte trodde att det gick att älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologiskt. Och ofta även ett omsorgsfullt dolt stråk av självbelåtenhet över att de själva minsann klarat av att få barn helt naturligt. sid 333f

------------------------------------------------------------------------------------------------




Flickan med snö i håret

Pojken som slutade gråta

Köpt med vinstpengar från Västmanländskans utmaning Läsettår


Av violen - 26 augusti 2014 16:00

   Galbraith, Robert: Gökens rop ***+



Pseudonym för J.K Rowlings första deckare. Och den var mycket bättre än jag hoppats på. Det måste även ha varit en riktigt bra uppläsare (Niklas Falk) för jag hängde med hela tiden. För första gången tror jag inte att det skulle ha varit bättre att läsa den som pappersbok.


Konstigt nog hade jag kommit på mördaren innan jag fick det serverat. Så det häpnadsväckande slutet fick mig bara att tänka "aha". Kanske för att den påminde lite om Agatha Christies böcker som jag slukade tills jag kom på hur hon gjorde!

Det var många personer inblandade men jag lyckades nästan hålla isär dem allihop. Ibland var det skojigt, jag skrattade litegrann, och det var intressant men inte riktigt spännande. Det var textens driv som fick mig att vilja lyssna hela tiden, och det är ju en god egenskap hos en bok, särskilt en deckare.

Nu gillar ju jag det lite överlägset tonårsaktiga rikemansspråket som florerar, alla vansinnesutbrott och förnäma damfnysningar. Kanske föll jag för uppläsaren lika mycket som för författaren....

Ge oss en tv-serie baserad på boken, först då vet jag varför författaren har ett behov av att ständigt kategorisera alla mörkhyade personer med svart, karibisk, asiatisk osv. Det var en iakttagelse jag gjorde nämligen.


Det kommer flera böcker sägs det. Ja, varför inte.


Läst 2014


Adoption i boken:

Lola, som dör i början av boken, är adopterad.

Av violen - 10 juli 2014 14:00

    Mjölner, Linda: Lilla Quains får en storebror ***
illustrationer av Ellen Sundquist.


Här skildras adoptionsprocessen blå och brun istället för brun och vit.

Kul! Att gå utanför boxen ger alltid nya insikter och öppnar för frågor och funderationer.

Fin bok! Fick tipset hos Lyran!


Läst 2014

Av violen - 14 januari 2014 15:15

   Nilsson, Per: Extra. En morgon stod hon bara där, januari ***


En bok som jag garanterat inte skulle ha läst om det inte varit för utmaningen Läs ett år.

Mycket märklig bok som blandar realism med fantasy. Bra skriven iofs men innehållet, nja.

Däremot tyckte jag att frökens mammaledighet beskrevs helt otvunget, hon adopterade och

inte så märkvärdigt var det. Fast sen blev det värre iofs.

Det finns fler böcker i serien och boken ser nött ut så den är nog populär att läsa. Det var trots allt kul att läsa en ungdomsbok igen, länge sen sist.


Läst 2014

Av violen - 9 december 2013 16:00

Thúy, Kim: Măn ****


Det är lätt att tro att det är Thúys egna erfarenheter som speglas nedan och som därmed skulle kunna förklara hennes trygghet i språket.


Så fort jag lärt mig skriva tvingade mamma mig att ta diktamen varenda kväll [...] Efter varje mening måste jag analysera dess logik, grammatik och syntax. sidan 46


Konstigt nog är det inte berättelsen som sådan som fångade mig i boken utan alla dessa meningar, tryggt formulerade med skarpt innehåll. Inte alltid något att hålla med om, men känslan av genomformulerat kan imponera.


Mamma upprepade ofta för mig att det blev bråk av det bättra att backa än att förolämpa någon, även om det visade att denne någon bar skulden. Spottar vi på en annan människa smutsar vi också ner vår egen mun eftersom vi först måste fylla den med vrede, blod och gift. Då upphör vi att vara vackra. sid 97


Jag tänkte att hon kanske var på väg in i ett tillstånd av nirvana där själen stillsamt lösgör sig från kroppen, fri från alla begär, oemottaglig för allt lidande. sid 100


Boken är också en kärlekshistoria, där den älskades kännemärken för evigt befinner sig på den andras kropp. Bokens slutsidor grep mig både som starkt beskrivande och som slutgiltiga. Som att tatuera sin älskades namn för att det kan bytas. Men här är allt för evigt.


Thúy beskriver en annorlunda värld på ett annorlunda sätt, precis som i Ru. Det är vackert men inte helt glasklart vad som menas. De korta kapitlen lurar en att läsa fort, men boken är en stilla promenad bland minnen.






---------------------------------------------------------------------------

Adoption i boken.

Bland matgästerna var fransk-kanadensiska kvinnor med adoptivbarn från Vietnam de enda som vågade möta mig med icke-dömande blick och som erbjöd mig en blank sida.

Av violen - 4 februari 2013 11:30


   Lundberg, Patrik: Gul utanpå ****



När jag läst den här boken känns det som att jag lärt känna en ung man. Det kunde ha varit vem som helst som dricker, lever ut sin sexualitet på det enkla eller svåra sättet, lyssnar på musik och känner svårt svårmod. Som känner sig vilsen och mobbad men som ändå bejakar sitt skrivande och verkligen blir den journalist han vill vara.


Det händer att jag läser sådana böcker men den här boken innehåller så mycket mer. Och därför ville jag genast läsa den när den kom. För här kommer en minoritet till tals, de synligt adopterade.


Brutalt ärligt skildrar Lundberg sitt liv som adopterad, som återvändare, som rotsökande och som kritiker till systemet.

Jag sträckläste faktiskt boken, den var spännande, pubertal kanske men texten visar absolut på en begåvning.

(Här ger Lundberg ett visst hopp om att han tänker skriva mer skönlitteratur. Do it!)


En läsvärd bok för alla som vill verka för förståelse för de adopterades situation. Lundberg är också en förebild, trots allt han varit och med om går han sin egen väg och gömmer sig inte. Ärligt och modigt! Mer sånt, även om det kan svida till i hjärtat hos en mamma med unga vuxna adopterade.





Läst 2013


Tack Rabén och Sjögren för rec ex



Av violen - 2 juli 2012 21:45

   Murgia, Michela: Själamakerskan ****


Ändå sedan jag läste Den döda arméns general har jag varit fascinerad av böcker som skildrar dåtiden, en dåtid som säkert har efterverkningar i nutiden och som kan förklara nuets subtila signaler på ett intressant sätt.


Den här boken om accabadoran, själamakerskan som ändå in på 1960-talet fanns på Sardinien och utförde en slags dödshjälp, kan läsas i dödshjälpsdebatten. Aldrig har jag läst något liknande, aldrig har jag vetat om något liknande. Att lägga ett sådant ansvar på en enskild person känns hårt och Bonaria Urrai, som hon heter, är både medmänsklig och svag. Maria, fosterdottern hålls utanför, men får sen välja sida.


Boken väcker frågor, tankar om skuld, försoning, val. Mycket intressant och helt oväntad läsning...


Någonstans finns säkert detta kvar i Sardiniens minne, men hur går inte att säga. Jag vet väldigt lite om just den ön som brutit sig ut ur Italiens stövel. Men här hittade jag en artikel som bekräftar något av det jag känner. Läs den och känn efter om du håller med mig. Ord som rationalism, djuriska, sardisk hämnd får en att förstå den mentalitet som kan prägla ett samhälle, nu men framförallt då.


Rekommenderas verkligen!


Läst 2012

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se