Inlägg publicerade under kategorin Adoption i böcker

Av violen - 26 augusti 2014 16:00

   Galbraith, Robert: Gökens rop ***+



Pseudonym för J.K Rowlings första deckare. Och den var mycket bättre än jag hoppats på. Det måste även ha varit en riktigt bra uppläsare (Niklas Falk) för jag hängde med hela tiden. För första gången tror jag inte att det skulle ha varit bättre att läsa den som pappersbok.


Konstigt nog hade jag kommit på mördaren innan jag fick det serverat. Så det häpnadsväckande slutet fick mig bara att tänka "aha". Kanske för att den påminde lite om Agatha Christies böcker som jag slukade tills jag kom på hur hon gjorde!

Det var många personer inblandade men jag lyckades nästan hålla isär dem allihop. Ibland var det skojigt, jag skrattade litegrann, och det var intressant men inte riktigt spännande. Det var textens driv som fick mig att vilja lyssna hela tiden, och det är ju en god egenskap hos en bok, särskilt en deckare.

Nu gillar ju jag det lite överlägset tonårsaktiga rikemansspråket som florerar, alla vansinnesutbrott och förnäma damfnysningar. Kanske föll jag för uppläsaren lika mycket som för författaren....

Ge oss en tv-serie baserad på boken, först då vet jag varför författaren har ett behov av att ständigt kategorisera alla mörkhyade personer med svart, karibisk, asiatisk osv. Det var en iakttagelse jag gjorde nämligen.


Det kommer flera böcker sägs det. Ja, varför inte.


Läst 2014


Adoption i boken:

Lola, som dör i början av boken, är adopterad.

Av violen - 10 juli 2014 14:00

    Mjölner, Linda: Lilla Quains får en storebror ***
illustrationer av Ellen Sundquist.


Här skildras adoptionsprocessen blå och brun istället för brun och vit.

Kul! Att gå utanför boxen ger alltid nya insikter och öppnar för frågor och funderationer.

Fin bok! Fick tipset hos Lyran!


Läst 2014

Av violen - 14 januari 2014 15:15

   Nilsson, Per: Extra. En morgon stod hon bara där, januari ***


En bok som jag garanterat inte skulle ha läst om det inte varit för utmaningen Läs ett år.

Mycket märklig bok som blandar realism med fantasy. Bra skriven iofs men innehållet, nja.

Däremot tyckte jag att frökens mammaledighet beskrevs helt otvunget, hon adopterade och

inte så märkvärdigt var det. Fast sen blev det värre iofs.

Det finns fler böcker i serien och boken ser nött ut så den är nog populär att läsa. Det var trots allt kul att läsa en ungdomsbok igen, länge sen sist.


Läst 2014

Av violen - 9 december 2013 16:00

Thúy, Kim: Măn ****


Det är lätt att tro att det är Thúys egna erfarenheter som speglas nedan och som därmed skulle kunna förklara hennes trygghet i språket.


Så fort jag lärt mig skriva tvingade mamma mig att ta diktamen varenda kväll [...] Efter varje mening måste jag analysera dess logik, grammatik och syntax. sidan 46


Konstigt nog är det inte berättelsen som sådan som fångade mig i boken utan alla dessa meningar, tryggt formulerade med skarpt innehåll. Inte alltid något att hålla med om, men känslan av genomformulerat kan imponera.


Mamma upprepade ofta för mig att det blev bråk av det bättra att backa än att förolämpa någon, även om det visade att denne någon bar skulden. Spottar vi på en annan människa smutsar vi också ner vår egen mun eftersom vi först måste fylla den med vrede, blod och gift. Då upphör vi att vara vackra. sid 97


Jag tänkte att hon kanske var på väg in i ett tillstånd av nirvana där själen stillsamt lösgör sig från kroppen, fri från alla begär, oemottaglig för allt lidande. sid 100


Boken är också en kärlekshistoria, där den älskades kännemärken för evigt befinner sig på den andras kropp. Bokens slutsidor grep mig både som starkt beskrivande och som slutgiltiga. Som att tatuera sin älskades namn för att det kan bytas. Men här är allt för evigt.


Thúy beskriver en annorlunda värld på ett annorlunda sätt, precis som i Ru. Det är vackert men inte helt glasklart vad som menas. De korta kapitlen lurar en att läsa fort, men boken är en stilla promenad bland minnen.






---------------------------------------------------------------------------

Adoption i boken.

Bland matgästerna var fransk-kanadensiska kvinnor med adoptivbarn från Vietnam de enda som vågade möta mig med icke-dömande blick och som erbjöd mig en blank sida.

Av violen - 4 februari 2013 11:30


   Lundberg, Patrik: Gul utanpå ****



När jag läst den här boken känns det som att jag lärt känna en ung man. Det kunde ha varit vem som helst som dricker, lever ut sin sexualitet på det enkla eller svåra sättet, lyssnar på musik och känner svårt svårmod. Som känner sig vilsen och mobbad men som ändå bejakar sitt skrivande och verkligen blir den journalist han vill vara.


Det händer att jag läser sådana böcker men den här boken innehåller så mycket mer. Och därför ville jag genast läsa den när den kom. För här kommer en minoritet till tals, de synligt adopterade.


Brutalt ärligt skildrar Lundberg sitt liv som adopterad, som återvändare, som rotsökande och som kritiker till systemet.

Jag sträckläste faktiskt boken, den var spännande, pubertal kanske men texten visar absolut på en begåvning.

(Här ger Lundberg ett visst hopp om att han tänker skriva mer skönlitteratur. Do it!)


En läsvärd bok för alla som vill verka för förståelse för de adopterades situation. Lundberg är också en förebild, trots allt han varit och med om går han sin egen väg och gömmer sig inte. Ärligt och modigt! Mer sånt, även om det kan svida till i hjärtat hos en mamma med unga vuxna adopterade.





Läst 2013


Tack Rabén och Sjögren för rec ex



Av violen - 2 juli 2012 21:45

   Murgia, Michela: Själamakerskan ****


Ändå sedan jag läste Den döda arméns general har jag varit fascinerad av böcker som skildrar dåtiden, en dåtid som säkert har efterverkningar i nutiden och som kan förklara nuets subtila signaler på ett intressant sätt.


Den här boken om accabadoran, själamakerskan som ändå in på 1960-talet fanns på Sardinien och utförde en slags dödshjälp, kan läsas i dödshjälpsdebatten. Aldrig har jag läst något liknande, aldrig har jag vetat om något liknande. Att lägga ett sådant ansvar på en enskild person känns hårt och Bonaria Urrai, som hon heter, är både medmänsklig och svag. Maria, fosterdottern hålls utanför, men får sen välja sida.


Boken väcker frågor, tankar om skuld, försoning, val. Mycket intressant och helt oväntad läsning...


Någonstans finns säkert detta kvar i Sardiniens minne, men hur går inte att säga. Jag vet väldigt lite om just den ön som brutit sig ut ur Italiens stövel. Men här hittade jag en artikel som bekräftar något av det jag känner. Läs den och känn efter om du håller med mig. Ord som rationalism, djuriska, sardisk hämnd får en att förstå den mentalitet som kan prägla ett samhälle, nu men framförallt då.


Rekommenderas verkligen!


Läst 2012

Av violen - 13 april 2011 22:15

  Hedman, Anna Lena: Min första världssensation ***


Det här var en riktigt rolig barnbok.


Boken är lite trög i början men sen tycker jag att den blev riktigt kul. Korta kapitel uppmuntrar till både högläsning och egen läsning.

Igenkänningsfaktorn är hög för barn från västerbotten eller norrland överhuvudtaget, även för skilsmässobarn och adopterade. Ja, att huvudpersonen är adopterad syns på omslaget men nämns enbart med en mening inne i boken. Det gillade jag eftersom det visar på att: visst jag är adopterad men so what! Jag är som vilken som helst ändå. Till det yttre kan det synas men jag har bott här sen jag var tre månader och är svensk/västerbottning/umebo i första hand. Det blev inget extra omkring det.

Eftersom omslagsbilden ger en hint om att det är en adopterad flicka så sökte jag efter det sambandet i boken. Nu måste jag säga att jag inte heller upptäckte någon könsdefinition, jag tänkte faktiskt inte på om det var en pojke eller en flicka. Men det står på baksidan iofs.


Hänvisningen till stor-orden (Torgny Lindgren) var en intressant grej om än kanske lite för avancerad för åldersgruppen. (Fast Abbe har ju bibliotekspåbrå iofs). Men när de senare i livet stiftar bekantskap med Lindgren kanske de minns den här boken.....


Det var länge länge sen jag läste en barnbok men nu ska det bli fler. Den skräckslagne stekelsamlaren av samma författare står på tur.

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se