Inlägg publicerade under kategorin Franskspråkig litteratur

Av violen - 11 augusti 2015 15:41

 Darrieussecq, Marie: Man måste älska männen mycket ****


Det är lite Egenmäktigt förfarande över den här boken.


Rose säger: "Att vänta är en sjukdom. En psykisk sjukdom. Ofta kvinnlig. sid 50


Han åkte iväg. Ren väntan. Åh, hon visste hur det var att vänta: mellan två roller, mellan två tagningar. Men den här väntan var ny. Hon levde enbart genom hans bifall. Hon väntade på att livet skulle återupptas. sid 81


Ja, det är mycket väntan och funderingar över varför Han inte ringer, de vanliga, olycka, förhinder, men det är även tankar inom Solange om hennes egna fördomar.


En annan tanke kommer för henne - är det inte så att svarta ofta är sena? [...] Och om kvinnor, väl? Är det inte så att afrikaner har en lite speciell uppfattning om kvinnor? sid 51.


Han vill hämta hem folkens historia till Amerika och göra en film utifrån Conrads Mörkrets hjärta.


(Bara det är ju en anledning att vilja läsa boken, eller hur? (The horror, the horror.) Mörkrets hjärta, en av de böcker jag personligen tycker att alla borde läsa, just bara för att veta vad Mörkrets hjärta verkligen är. Denna flitigt använda metaforliknande intertext som dyker upp hela tiden överallt. Och i andra hand bör den läsas pga det vidriga innehållet. Att sen även läsa Lindqvist Utrota varenda jävel gör bara allt värre men ännu mer uppenbart.)


Det är sällan jag nu för tiden läser en kärlekshistoria som känns...genuin. Sann. Som berör mig. Men den här gjorde det. Kanske för att den var så central men ändå ovidkommande. En bok om ras, rasism, männens självklara rätt att utöva sin besatthet såsom exempelvis ett filmprojekt, en tvekan mellan vitt och svart, filmvärldens baksida, och en kvinnas väntan. Ja, jag håller med baksidestextens kommentar, det här är en modern, drabbande och kristallklar kärleksroman. Och den visar att färg är politiskt.


Läst 2015

Av violen - 29 juli 2015 14:15

   Beaulieu, Baptiste: tusen och ett liv på akuten ***


Det finns säkert de som lämnar den här boken, det är ingen rolig läsning det här. Eller, visst, den försöker vara rolig men jag blir mest bedrövad. Ja, man kan skoja om allt men här är det mest kommentarer om författarens sexliv typ jämna dagar en kvinna, ojämna dagar en man eller vice versa. Sexfixerat. Tröttsamt! Nämns allt för ofta.


Dessutom kollegor, anonymiserade med lustiga namn, den ena värre än den andra. För att inte tala om patienterna som det skojas friskt om.

Själv har jag aldrig gillat humoristiska läkare, jag vill inte skratta, möjligtvis le lite snett. Läkaren får gärna vara tvär bara hen kan och vill göra sitt jobb. Så är det bara.


Att likt Scheherazade försöka undgå att en patient faller offer för sitt öde, (att dö innan sonen anländer) genom att berätta sanna (?) historier eller är det bara bara skrönor? ur sitt läkarliv, det är ju snällt. Men det känns overkligt att den tiden finns. Fast vad vet jag hur franska sjukhus har det med läkartätheten?


Var den verkligen så dålig? Nja, jag läste ju ut den i alla fall.


Läst 2015


Sverige i boken:

Vi får alla in patienter med olika ursprung. Rumäner, madagasker, italienare, spanjorer, engelsmän (många engelsmän!), portugiser, svenskor (oj!), svenskar (också), tyskar, turkar... sid 198

Av violen - 13 mars 2015 10:00

 Modiano, Patrick: De yttre boulevarderna ****


Min tredje Modiano på kort tid. Och han blir bara bättre. En bok jag förstår och kan ta till mig.


Hade jag läst den här boken 1974 när den först kom på svenska skulle jag ha ha avfärdat den med att, tänk att så var det under ockupationen, men den tiden är över. Tackochlov. Och skulle ha benämnt boken som en sonsökerfar bok.

Men nu är den så mycket mer. Som Madiano själv säger:

[...] i verkligheten är det fråga om en kraftigt förstorad bild av det som händer idag.


Som Nätternas gräs innehöll: "mystiska män, krogar, gator, hotell och framförallt Kvinnan som går förbi i texten, vars mysticism var störst av dem alla." min reflektion, så är De yttre boulevarderna samma lika, men ändå annorlunda.


Det finns en slags slarvig Parisdekadens i Modianos böcker.  Kvinnorna är inte madonnor utan snarare motsatsen, även om betraktaren förhåller sig relativt gentlemannamässig. Männen är fräcka, fulla, oberörbara. Men sen uppdagas det inre engagemanget, som under ytan smider planer. Ett förakt för de andra, avvikande, annorlunda. Jag ryser till gång på gång när jag läser.


Läst 2015

Läsutmaning litteraturpriser 2015:3

Av violen - 13 mars 2015 10:00

 Modiano, Patrick: De yttre boulevarderna ****


Min tredje Modiano på kort tid. Och han blir bara bättre. En bok jag förstår och kan ta till mig.


Hade jag läst den här boken 1974 när den först kom på svenska skulle jag ha ha avfärdat den med att, tänk att så var det under ockupationen, men den tiden är över. Tackochlov. Och skulle ha benämnt boken som en sonsökerfar bok.

Men nu är den så mycket mer. Som Madiano själv säger:

[...] i verkligheten är det fråga om en kraftigt förstorad bild av det som händer idag.


Som Nätternas gräs innehöll: "mystiska män, krogar, gator, hotell och framförallt Kvinnan som går förbi i texten, vars mysticism var störst av dem alla." min reflektion, så är De yttre boulevarderna samma lika, men ändå annorlunda.


Det finns en slags slarvig Parisdekadens i Modianos böcker.  Kvinnorna är inte madonnor utan snarare motsatsen, även om betraktaren förhåller sig relativt gentlemannamässig. Männen är fräcka, fulla, oberörbara. Men sen uppdagas det inre engagemanget, som under ytan smider planer. Ett förakt för de andra, avvikande, annorlunda. Jag ryser till gång på gång när jag läser.


Läst 2015

Läsutmaning litteraturpriser 2015:3

Av violen - 27 november 2014 12:15

Franska boktips

Hämtade direkt från FB 


Röda har jag läst


Vilka fler ska jag läsa tro....


Patrick Mondiano:
Lilla smycket
Nätternas gräs
Dora Bruder

Joël Dicker:
Sanningen om fallet Harry Quebert

Romain Puértolas:
Den fantastiska berättelsen om Fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp

Marie Darrieussecq:
Flickan i Clčves
Man måste älska männen mycket utk mars 2015

Véronique Olmi:
Vi var skapta för lycka

Agnčs Desarthes:
Jaktturen

Baptiste Beaulieu:
Tusen och ett liv på akuten

Alexis Ragougneau:
Madonnan i Notre-Dame

Nina Bouraoui:
Standard

Violette ailhaud:
Såningsmannen

Av violen - 1 maj 2014 13:55

Tardieu, Laurence: Sorgens förvirring ***


Läste Eftersom ingenting varar och tyckte mycket om. Den berörde mig, lämnade kvar en känsla av sorg och ödslighet i ett vackert skimmer.


Den här boken av samma författare tilltalar mig inte lika mycket. Kanske är ämnet för nära, för svårt att ringa in, för skuldbelagt. Är det en revolt eller ett sätt att sörja sin sorg som titeln ger vink om eller är det ett sätt att skönlitterärt fånga något som visade sig inte kunna fångas fiktivt? Jag känner bara ett återhållet språk som lämnar mig oberörd i jämförelse med Eftersom ingenting varar .

Jag vill läsa mer av Tardieu, men endast de två nämnda är översatta.


Läst 2014

Av violen - 16 december 2013 21:00

  Deck, Julia: viviane élisabeth fauville ***


Sekwa ger ut pocket, lättlästa men med vibrerande undertoner. Ofta annorlunda och vill man fånga det där lite mystiska får man läsa noga. Vilket den här boken inbjöd till. Alla kan hända och det händer och Julia Deck lyckades med en lurig genreblandning låta en förvirrad hjärna leva sitt eget liv, och göra oväntade tankar accepterade hos tänkaren.


Riktigt bra!



Av violen - 9 april 2013 09:45

   Tardieu, Laurence: Eftersom ingenting varar ***


Det är en allvarlig bok det här. Den greppar allvarliga saker, döden, att överleva sina egna dagar till dess slut, kärleken. Det vilar ett ett stilla vemod över den här boken, en uppgivenhet inför livets obarmhärtighet.

Den handlar om barnet, javisst, det är alltid barnet, kan aldrig bli något annat. I barnet splittras de och i barnet försonas de.


Tardieu förmedlar en kärlek som gör ont, precis som den ska. Men den är inte statisk utan tar sig olika vägar tills den till slut andas fram ett ansikte, barnets. Alltings upphov, upphovet till att dessa båda människors liv blev som det blev.


En särplägrad roman, som sätter sig i pannan, mellan ögonen.


Läst 2013

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se