Karlsson, Jonas: Spelreglerna****

Det andra målet var otroligt bra, Den perfekte vännen, tja kanske lite sämre.

Den här novellsamlingen började också lite väl egendomligt för min smak. Den första novellen kändes som en dröm men speglar kanske Karlssons egna känslor inför sitt skådespeleri; utittandet, svårigheten att styra, tvånget att bara hänga med och så rädslan för den kommande katastrofen. Ja allt kunde ju vara metaforer för skådespelarångesten.

Andra novellen: Nu händer det som hänt tidigare när jag läst Karlsson, jag dras in i känslan av overklighetens verklighet. Och kanske det förklarar vad som ligger djupast i den här novellsamlingen, varför är berättarjaget som han är, det svaret söks på olika sätt i alla novellerna:

Och han tyckte att i det där korta ögonblicket låg hela förklaringen till varför han var som han var. En lång kedja av händelser och konsekvenser som gav svar på hur det hade blivit på det här viset. Känslor som föder handlingar som förklarade ytterligare känslor som förklarade rädslor och så vidare. sid 22f.

Tredje novellen: ........

Fjärde novellen: Bryt ut den här novellen, skriv den överallt, publicera den! I denna mammonfrossande tid borde vi läsa det här, här snuddar Karlsson vid meningen med livet, den mening som vi säger inte kan mätas i pengar och här är den beskriven på ett språk som nutiden kan förstå. Lysande!

Femte novellen fortsätter på samma tema av bara farten.

Sjätte sjunde åttonde.........

Nionde, tionde, elfte novellen: De hör ihop, de två första speglar främlingskapet inför sig själv, svårigheten att finna den man är när man inte funnit den man är. Eller rädslan för att förlora sig. Då blir det tveksamheter, oro, ens inre darrar till och visar upp nån annan, varför? Om det sen blir som i den sista novellen känner jag att en kyla sprider sig, nånstans känner jag Ahlzeimer flåsa till. Eller en förlamning, eller en ond kraft som förkläder sig. Jag tror att det som sker med läsaren när den sista novellen läses utifrån citatet ovan: Beroende på vem du är på väg att bli eller har blivit känner du kylan från det som är du, mest troligt helt andra saker än jag gjorde.

Ja, jag gillade det här. Det känns så enkelt när jag läser det men är det det?

Och genom kroppen far en isande virvelvind, ett litet djur av smärta som kittlar det allra innersta av ditt hjärta.  sid 112

En intertext från Hjärtdjur? En beskrivning av den stöt en bloggare kan tillfoga en annan.

En novellsamling om nutiden men med existentiella djup.

Skenbart enkelt men inte.

Läst 2011

Karlsson, Jonas : Den perfekte vännen *** När jag hade läst Det andra målet av Jonas Karlsson uppmanade jag honom att skriva en bok till. Och det har han gjort. Men jag blev inte lika uppslukad av den här. Visst jag gillar språket och anslaget och Rummet är verkligen bra. Det finns säkert nån diagnos att sätta på den mannen. Men sen kändes det liksom konstruerat på nåt sätt. Eller inte konsturerat utan framtvingat ur barn och ungdomens skrymslen. Borde inte den här boken ha kommit först och Det andra målet sen?
Jag tycker Karlsson borde slå till och skriva en riktigt lång roman, varför inte ta Eliza, den korta relationsnovellen och spinna vidare på temat ung man växer upp och borde gå i familjerådgivning för att rädda äktenskapet? Den boken skulle jag läsa med intresse!

Läst 200911