Norlin, Annika: Arvsled ****

Här finns det som nästan aldrig händer, om det inte är feelgood vill säga. Här är det slutet gott allting gott.

Små drömmar kan också uppfyllas, men då måste stoltheten vika förstås.

Går allt i arv? Det är nog inte så ändå...

Kristof, Agota: det kan kvitta ***

Korta noveller, alltför korta kanske. Jag läser en, väntar på nästa, måtte den vara nånting mer. Men nej. 

Visst det enkla, osminkade kan också skildras väl, men mer än så blir det inte. Tyvärr.

Keegan, Claire: Det  tredje ljuset/Små ting som dessa ****

Att läsa Keegan är som att flyttas bakåt i tiden, till böcker utgivna på 40-50-talet. Referenser till modern tid hindrar en från att tro att det är så. Men både språket och innehållet känns gammalmodigt och just därför nyskapande. Och kanske är det just den kombinationen som gör Keegans böcker/noveller så intressanta. De vänder tillbaka till en tid av både elände och godhet. Människovärdet i dessa två noveller är intakt trots de vedermödor som personerna måste stå ut med.

Det tredje ljuset belyser något som kunde ha hänt för länge sen, ett barn vistas i en annan familj eftersom dess egen familj inte kan/vill/orkar bry sig tillräckligt. Ja, ibland blev barnet kvar. Här skildras en kärlek som alla barn borde få uppleva. Och den kärlek som mannen och kvinnan får ge ut till barnet. Och den kärlek de visar till hennes föräldrar när de lämnar henne tillbaka. 

Små ting som dessa hoppar abrupt över till de övergrepp Irländska kvinnor och barn fick utstå på de mödra- och barnhem, Magdalenatvätterier, som mellan 1922 och 1996 drevs av kyrkan och där kvinnor tvingades arbeta under slavliknande former. Eftersom de ofta var ensamstående mödrar, vistades de där och födde barnen som oftast adopterades bort eller helt enkelt dog.

Mannen som förstår vad som händer där fattar ett beslut, att offentliggöra det han sett, ta med sig flickan och sedan utstå kyrkans hämnd. 

Diskrepansen mellan språket och den tid som skildras, dvs nutid, är stor. Jag undrar om det är ett medvetet grepp av Keegan, för att skildra de goda gärningar de båda männen i novellerna utför kanske inte skulle gå att skriva om som vi skriver nu. Ord som kärlek, medlidande, rättvisa, solidaritet, allas lika värde, att offra något för en annan, att tänka på och utveckla vad sann kristendom är, skulle kännas helt vilset i nutiden. Och i skenet av det som skildras, visst vill vi att det ska höra dåtiden till? Men tyvärr, det bara ökar i samhället idag, om än på andra sätt och i andra kulturer. 

Marquez, Gabriel Garcia: Kvinnan som kom klockan sex. ***

En barägare som bistår en bedagad kvinna med mat och prat, blir till sist utnyttjad av henne. Men går han med på det?

Ingen speciell nobelvibb på denna tyvärr.

Lettland berättar: Människomuseet : fjorton noveller / urval: Juris Kronbergs ***

En hel del noveller, som vanligt när det gäller Tranans berättarserie. Men bara några kändes tillräckligt intressanta att kommentera, tyvärr.

Ikstena,Nora: Den vita näsduken

 Att alltid vara lett. 

 Utgett på sv. Medverkar i antologi: Nära röster över vatten, Roman: Modersmjölken 

Bankovsk, Paul: Motorcykelsommar. 

En lärare minns tillbaka, det är tankar inifrån en pedofil. Jag har läst en del sådana berättelser på sista tiden, den här var otäckt intressant.

 Zelmenis, Martin Stormens utbrott.

Hög igenkänning när en kvinna i tanken lever om sitt liv på jordbruket. 

Abele, Inga  Stilleben med granatäpple

Deformerad följer efter kvinna på stormarknad, lyckas få kontakt.

Utgett på sv. Elden väcker ingen

 
Muktupavela, Laima: Ormen

Intressant ämne.Vad vore vi utan de erfarenheter som format oss, i hjärnan ja, men även i kroppen.
Utgett på sv. Champinjonstestamentet.

Undset, Sigrid: Småflickor *** novell

Charmig är inget epitet jag brukar använda, men det är nog vad Undsets novell är, charmig men inte så mycket mer.

Småflickor växer upp och det går att ana sig till olika framtidsutsikter för dem båda..

Tokarczuk, Olga: En sann historia ***

Nobelpriset 2018 fick Tokarczuk. Och hennes "Styr din plog över de dödas ben" är helt suverän. Dessutom har jag läst 
"Spel på många små trummor", en novellsamling.

Denna novell var dock lite tunn om jag jämför med de andra. Men den har ett budskap som är klart och tydligt, jag skulle vilja kalla det kulturskillnad med följder. Eller är det bara medmänsklighetens pris det handlar om.

Mann, Thomas: Järnvägsolyckan ***

Denna novell var inte direkt speciell till sitt innehåll, men gav ändå mersmak.

En längre text av Mann ger säkert en bättre historia men med samma flytande språk, som med bara antydningar visar på klasskillnader vid den tiden.

Jag vet inte om jag någonsin kommer till "Buddenbrooks" men "Döden i Venedig" blev genast intressantare att läsa.