Griffiths Elly: De utstötta ***

Det här var återigen en riktigt bra Griffiths. Även om brottet var lite väl långsökt så innehåller hennes böcker så mycket underfundiga och humoristiska uttryck att jag måste dra på mun nu och då. Och så det arkeologiska som faktiskt är intressant och serverat i lagom doser.

Ett litet minus är väldigt mycket tillbakablickar. Men å andra sidan glömmer jag mellan varven, jag menar Catbath har två barn? det hade jag glömt.

Och så omslaget, så tjusigt, som alltid.

Här finns alla böcker jag läst av Griffiths, och nu är en repris av omslagen på sin plats tror jag:

 Konstigt nog tycker jag alltid det senaste är snyggast!

Läsutmaning spänning 2014 - juli.

   Catton, Eleanor: Repetitionen ****

Bookerprisvinnaren Cattons debut är en ovanligt skriven ovanlig historia. Ja, så är det faktiskt. Det är så sällan nu för tiden man får läsa en bok med så ett så eget språk, det känns om att det bara måste ha flödat ut under Cattons penna (eller tangenter mer troligt) utan uppehåll. Historien är fascinerande och innehåller allt från återhållen sexualitet till närmast tabubelagda sexskämt som Stanley (protagonistens) pappa drar för att genera sin son. Ok, den är kanske aningen pubertal men å andra sidan skildrar den livströttheten hos den militärliknande lärarkåren och det med stor insikt. Dessutom får Catton till ett slut som var oväntat.

Jag tror att den här boken inte går att beskriva mer än så, det är bara att läsa den. Det är dock verkligen ingen feelgood roman utan mer en bok att läsa med skräckblandad förvåning, vad är det för personer som befolkar sidorna? Det darrar av livshat mellan raderna, eller är det bara skicklighet från författarens sida?

Läst 2014

   Thorell, Julia: Juni ***

Juni är inte en månad i det här fallet utan namnet på en tjej vars liv skildras i den här tecknade serien. Eller hennes bildningsresa kanske. För hon skildrar hur hon lever ett liv och söker en utbildning hon egentligen inte vill. Men slutet blir gott kan man säga.

Teckningarna är grova och känns spontana, vilket jag inte tror är fallet. Det ligger mycket tankemöda bakom dem, för de passar (efter ett tag, när jag vant mig) utmärkt till de visdomsord som finns i bubblorna, nämligen att hippielivet, där Juni växte upp, var fritt och fränt, men på bekostnad av barnens rättigheter att få omsorg och tillit till och av vuxenvärlden.

Jag läser inte så mycket serier men känner nu att jag gärna skulle göra det. Jag gillade nämligen Juni! Hon lyckas helt klart med det många misslyckas med, att försonas och gå vidare!

Läst 2014

Läsutmaning läs ett år.

   Bivald, Katarina: Läsarna i Broken Wheel **

Feelgood är inte min grej. Kanske för att jag slukade massor under uppväxten, Sigge Stark, Cherry Ames, Vita serien osv osv. Det kan inte hjälpas, jag är mätt på det här och har varit väldigt länge.

Men ibland känner jag att jag borde ändå...när så många nu gillar och läser. Men nej, det går inte, jag var tvungen börja hoppa på slutet när jag insåg att inget nytt skulle framkomma. Konstigt nog kan jag hellre se filmer eller TV-serier på temat, men läsa, nej. Jag måste inse att så är fallet med mig, punkt.

Det roliga var förstås ädå bokhandeln och referenserna till olika böcker. Men resten, nej det var så overkligt.

Jag får hålla mig till filmerna, "Gifta på låtsas" o dyl.

Läst 2014

 Zeh, Juli: Stopptid ***

Fritt fall av Juli Zeh var riktigt bra minns jag (läst 2009). Jag minns inte intrigen men sättet att skriva på var uppseendeväckande bra.

Det är samma med Stopptid. Under bokstävernas meingar - ytan, ligger budskapet, tragedin, besatthetens pris och vibrerar.

Historien är inte ny eller unik på något sätt. Kanske att dykningen och ön är lite exotiskt iofs.

Det känns trots allt som att Zeh förlägger en stor dos samhällskritik många mil från det Tyskland som huvudpersonen lämnat. Är triangeldramat det viktiga eller bara en bakgrund till den yta som dokusåpor och intrigmakande förmögna kulturnissar hänger sig åt. Kulturparet i gäststugan lever ut sitt kulturliv i filmscener, förbrukar och offrar människor som de själva offras. Skratten är gemensamma men tomma, ingen går säker, för illvilja och skadeglädje frodas i den miljö där man är gammal när man fyllt fyrtio.

Det skenbart enkla i språket döljer det som ligger kvar, dekadensen i vårt samhälle. Men det saknas en slags nerv som värker fram budskapet. Det går kanske till och med att missa om man inte är uppmärksam.

Jag får den där känslan att viktiga meningar är offrade, att mycket är struket.

Men jag sträckläste.

Läst 2014

   Einhorn, Stefan: Stenträdet ***

Jag trodde lite mer på den här boken faktiskt. Början var riktigt bra men när jag nu sammanfattar inser jag att det är alltför stor blandning av Da Vinci koden, Michael Mortimer, lite fantasy och bibelcitat light. Om man nu läser den rakt av som den thriller den uppges vara.

Lägger man istället djupare aspekter på innehållet är känslan snarare ovanligt mycket fokuserande på det för deckare unika, godhet. Längtan och sökande och upplevelse av att det trots allt finns en liten strimma hopp.

Jag önskar att innehållet hade kunnat skrivas och attrahera läsare utan dödandet. Men bättre en ovanlig deckare med budskap än en oläst bok.

Läs den gärna, den är unik på sitt sätt.

Läst 2014

  Buarque, Chico: Budapest ****

 Jag en sådan som mycket sällan läser om en bok. Men det hindrar ju inte att jag i sällsynta fall får känslan att jag skulle vilja göra det. Så är det med Buarques bok. När jag läst sista sidan tänkte jag; men hur gick det till det där med att lära sig språket och hur var det där med spökskrivandet, hur kändes det egentligen när boken hyllades? Och jag längtade efter språket som rann likt Donau längs sidorna.

Nu kommer jag inte att läsa om den, men jag gillade verkligen att få bita i den. Det var som att resa med Lyran och upptäcka nya författare.

Tipset till den här kom nånstans ifrån men jag minns ej vart.

Nu tipsar jag dig som inte läst den, gör det!

Läst 2014

   Axelsson, Majgull: Jag heter inte Miriam ****

Axelsson skriver som alltid väldigt bra. Jag vill läsa mer och mer och följer lätt med i kasten i tid och rum.

En bok till om Förintelsen och andra världskriget och fasor och så vidare, orkar jag det. Tänkte jag. Men jag säger som Lyran "Och fastän jag känner igen allt, känns berättelsen ny."

Jag trodde att det nya skulle vara att den skulle skildras från romernas synpunkt. Men av det blev det inte mycket. Däremot känns det som att kvinnorna får komma till tals ordentligt. Även om jag har svårt att tro att det i lägret kunde finnas så pass medkänsla. Men utan det greppet skulle inte Miriam ha överlevt förstås.

Jag kände ett släktskap till "Aprilhäxan" som fortfarande är min Axelssonfavorit. Den bok som fick mig att i någon mån acceptera magisk realism.

Jag gillar stilen, kasten i tiden som bär läsaren framåt, skildringen av lägret som gavs en annan infallsvinkel, nuet som äntligen kan avslöja och ge ro. Men var är zigenarna, tattarna, romerna, historien om människorna bakom de mer eller mindre svarta rubrikernas historia?

Kanske är det just det som historien, att de måste dölja sitt ursprung och att inte göra det var detsamma som döden? Och då skulle inte Miriam ha kunnat vittna i våra dagar i just den här boken...

Läst 2014