Inlägg publicerade under kategorin re
Hiekkapelto, Kati: Kolibri
Spännande, intressant, samtida, välskriven. Vill läsa nästa i serien
När brukar jag skriva det?
I vart fall var det sträckläsning och ett ovanligt sätt att skildra invandring som kändes äkta, även om det kanske inte är PK direkt. Men jag har alltid med förskräckelse läst om balkongflickor, som jag tycker samhället sviker. Att lyfta den problematiken är inte r-ordet utan bejakande av människovärde.
Trots att Bäckström från G.W Persons deckare verkar ha flyttat till Finland, omvändes händer på ett sätt som jag verkligen inte brukar tro på, men här accepterade jag det! Kanske bara för att jag verkligen ville.
Ibland känns mord* onödiga, och författaren kunde lika gärna skrivit något skönlitterärt. Här stämmer det. Det det här är mycket mer än en deckare bland många andra. Läs den gärna!
Tack Modernista
Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå inte gett mer än *** oavsett.
Douglas, Claire: Ung kvinna saknad
Det är främst språket som jag inte gillar i den här deckaren. Kändes som jag läste en tonårsbok. En bok för den som inte läst deckare förut och känner igen allt möjligt från annan spänningslitteratur. För det fanns gott om sådant här. Vad är inte så lätt att beskriva eftersom det förtar slutet när allt liksom plötsligt förändras. Twisten var ganska skickligt konstruerad och skulle som vanligt göra sig bra på film, och greppet med nutid i nuet och dåtid i dagboksform gjorde det lätt att hålla isär tiderna.
Lite väl klyschigt för min smak, inte så spännande och oorginellt språk. Nej, inget för mig.
Läst 2017
PS Jag slutar ge betyg på deckare från och med nu. Antingen är de spännande eller inte. Så får det bli.
Raabe, Melanie: Fällan ***
Även om Magnus Utvik gav Fällan en fyra i morse i Gomorron Sverige, här, så har jag som vanligt en trea. Men det här var ändå en deckare med ett lite annorlunda upplägg. Tänk Gasljuslight.*
Spännande bitvis men ibland ändå lite rörig, och det känns att Raabe ger ett intressant porträtt av en kvinnas trauma, men eftersom det är en deckare måste det ju finnas mördare och kriminalpersoner osv. Kanske just det störde lite väl mycket, det var lite framstressat kändes det som.
Sammantaget har Utvik rätt i sin reflektion.
Jag gillar Linda Conrads och fattar hur syrran betett sig.
Jag gillar slutet. Och den var bitivis spännande.
Ser att den blir film, det är helt ok för mig. Tänkte faktiskt det medan jag läste.
Läst 2017
Re
-------------------------------------------
Sverige i böckerna
han har tråkat ihjäl sin son och svärdotter med en tre timmar lång fotovisning från sin senaste Sverigesemester. sid 173
Jag har till och med räddat livet på en människa, för f*n! Ett barn! I Sverige, i en älv. sid 286
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dolan, Eva: Efter din död ***
Ovanligt nog inbjöd Dolans tredje bok genast till sträckläsning. Den var alltså riktigt bra. Kändes modern.
Jag läste Döda talar inte eftersom jag fick ett rec ex. Här Den var inte så dum vad jag minns. Men den här var betydligt bättre.
Visst, många personer och ett inte så trevligt mördande. Många misstänkta och jag lyckades hålla isär dem allihop. Jag funderade på vem mördaren var och kom inte på det förrän i slutet när det avslöjades. Däremellan hände det ena och det andra, både IRL och inte.
Zigic & Ferreira brottades med sin familj (Zigic) och slickade sina sår från förra boken (Ferreira), Däremellan löste de, faktiskt aningen lojt tyckte jag det kändes som, hur allt hängde ihop. Vilka är de egentligen? Även personteckningen av de båda känns loj.
Slutet var avslöjande och kändes lite sorgligt.
Det brukar sägas att läsa deckare är avkoppling. Jag brukar inte direkt känna det så, men den här gången var det nära.
Läst 2017
Tack modernista
McKinty, Adrian: Kall, kall jord ***
Två förtjänster hade den här deckaren, dels utspelade den sig kring Dublin i början på 80-talet, dels reddes allt ut på slutet. Jag fick lära mig en del om IRA och omständigheterna kring svältaktionerna och bomberna och det skräckvälde som fanns på den tiden. Dessutom en genomtänkt karaktär som levde som katolik bland protestanter. Bara det var ju lite intressant.
Själva morden var föga intressanta dock, men som sagt reddes allt ut på slutet, så det gjorde inte så mycket att jag inte hängde med där.
Kort sagt en läsvärd deckare, spännande i början men mest våldsam i slutet. Lite humor piggade upp också.
Läst 2016
Tack Modernista
Tichý, Andrzej: Eländet ***
Augustprisnominerad 2016
Det absolut bästa med boken är formatet. Känns så bra i handen.
Innehållet däremot gör mig våldsamt stressad, jag läser fortare och fortare och måste bestämma mig gång på gång för att lugna ner mig. Puh! Är det tidsandan som författaren försöker spegla? Allt går med rasande fart.
Men texten har ett liv i sig, visserligen eländigt men ändå. Såhär är det alltså med droger och skit och mitt i allt klassisk musik som kontrast. Samt ett inlägg i vem-är-värd-att-leva debatten. Känns rysligt men det måste såklart komma in i litteraturen eftersom det varit aktuellt ett antal år.
Augustpriset brukar ges till en "rejäl" författare som skriver en berättelse i August anda. Den behöver inte handla om Sverige direkt men den ska vara välskriven, gå att läsa helt enkelt. Den börjar med A och slutar med Ö.
Tichý kommer knappast att vinna, hans språk kräver en yngre generation än de som bestämmer det, en generation som finner det helt ok att ta sitt språk, som även är Tichýs, i sin mun. Men han blev nominerad, behövs hans bok trots allt, måste det gnissla litegrann trots att slutet upprepar sig från tidigare år? Bara det känns helt fel.
Lästa 2016
Sundin Asp, Ida: Idag vet jag inte vem jag är ****
Augustprisnominerad 2016
En riktigt bra barnbok om demens. Går att använda i början av sjukdomen.
Lagom med text och bilderna visar precis det de ska. Jag gillar omfånget på alla, även katten!
Jag blir så glad när jag läser meningen - Det gör inget morfar. För jag kommer ihåg.
Istället för att kräva av den sjuke att den absolut ska minnas. Bara inse att nu är det såhär och då gör vi på ett nytt sätt. Och morfar är ok trots att han vissa dagar vimsar till det ordentligt, och inte vet vem han är.
Samtidigt är det jätteviktigt att boken läses med en vuxen. Barnet får aldrig känna att ansvaret att minnas är deras. Ensamma båtturer med morfar skulle jag inte heller rekommendera.
Som sagt, en bra bok, sparsmakad och nödvändig.
Läst 2016
Jonsson, Magnus: Mannen som lekte med dockor **
Måste bara helt krasst konstatera, den här deckaren gillade jag inte.
Det finns säkert många som tänker på ett annat sätt och som kommer att läsa de kommande två böckerna med behållning. För mig var det för mycket våld och äckel och för mycket som skrivits många gånger förut. En så uppenbar Salander kopia kändes riktigt tråkig.
Synd, för första delen av boken var riktigt bra skriven trots allt. Känns som Jonsson älskar sitt Stockholm och sin bräda. Slutet skummade jag då det blev för mycket våld.
Läst 2016
Tack Modernista
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se