Inlägg publicerade under kategorin re

Av violen - 18 oktober 2016 23:45

   Taesler, Annika: Ända in i märgen ***

 

Jag brukar hålla Ben Watts: Patient som en av de bästa sjukdomsskildringarna. Och det är den fortfarande. Men det här är också en bra biografi. Välskriven. Och visar den utsatta situation Taesler var och är i. Tankarna om att hon kostar för mycket för samhället, hur assistenterna behandlar henne, varför beslut fattas som stryper hennes möjligheter att få den sjukgymnastik hon behöver (?). Pressen att alltid acceptera och vara glad. Rädslan för att bli lämnad av både pojkvän och de som kan vårda henne. Att kompisarna ska sluta bry sig. Ja, det är mycket som hela tiden skaver.


Det som slår mig är ändå hur mycket hon trots allt har kvar. Pojkvän som blir hennes man som blir hennes barns far. Föräldrar syskon vänner, nya vänner. En häst och ett hem och ett barn. Det gör mig glad att hon har allt detta, och kan se framåt. Det är ju ingen självklarhet.

Men det är heller ingen självklarhet att Taesler väljer att lämna ut sig, att berätta sin historia och ge sitt bidrag till bilden av det krackelerande vårdsverige, hon ger röst åt många. Tack för det!


Tack Bookmark förlag



Av violen - 15 oktober 2016 00:15

   Lapena, Shari: På andra sidan väggen ***

 


Ännu en bladvändare, spännande deckare alltså. Väldigt många ord, ofta upprepningar, knepiga karaktärer, kast i handlingen, inga direkta meningar värda att föreviga. Men ändå. Jag ville bara veta hur det hänger ihop.


Och slutet, vad var det? Knepigt och ändå intressantare än resten av boken. 


Tack Lousie Bäckelin förlag för en spännande deckare. 

Av violen - 23 september 2016 17:00

  Bolton, Sharon: Daisy i kedjor ***

 


Jag kände mig smart när jag läste Daisy i kedjor. Trots en ovanligt töntig titel var den här deckaren riktigt bra, inte speciellt rolig, men spännande. Konstigt nog anade jag hur det låg till efter inte alltför lång tid. Eftersom det fanns en del ledtrådar ska jag inte förhäva mig, men jag brukar sällan gissa rätt så det var ett plus.

Det var en riktigt trixig historia, och slutet fick mig att rysa, även om det kändes rättvist.



Tack Modernista för ännu en bra deckare! 


Av violen - 21 september 2016 12:00

   Palmqvist, Jeanette: Det enda som betyder något ****

 

Sparsmakad med innehållsrik, ordrik men komprimerad, infallsvinkelrik men når fram, gåtfull men med klarhet. Ja så skulle jag kunna fortsätta för att beskriva de känslor och tankar jag får när jag utan ansträngning tar till mig innehållet i den här boken. Skriven utifrån författarens minnen och tankegångar.


Jag är imponerad av den här boken. Den är helt klart annorlunda skriven vilket gör, att trots att tidsmarkörer finns i mängd, så upplever jag det inte så. De flyter in i texten och Palmqvist hinner med många. Men de finns inte inplanterade utan är där helt naturligt. Karaktärerna finns för Astrids skull, för allt hon ska få uppleva, men jag märker det inte förrän jag skulle berätta innehållet för närstående. 


Det är Astrid, hela tiden Astrid. Hennes värld är visserligen fiktiv, men kunde vara sann, är säkert sann i vissa stycken. Hon är en av dessa ovanliga kvinnor som redan som barn hade egna tankar, inte gick att kuva. Men som samtidigt fick bära med sig minnen som hårt begränsade hennes liv. Som ett straff för sin längtan efter frihet. Sorgligt. Och jag gillade när hon satte ner foten på slutet. 


Det är svårt att skriva känner jag, utan att avslöja detaljer. Jag vill att du som läser ska få uppleva dem själv.

Läs! Jag menar det.  


(Jag tror att en del av textens magi beror på att den bearbetats i författarens huvud sedan hon var barn. Just det finner jag mycket fascinerande. Det är sällan jag läser en bok nuförtiden som ger mig samma känslor av läsupplevelse som när jag bekantade mig med alla olästa författare i min ungdom. Innan sinnet mättats.)


Tack Hoi förlag för läsupplevelsen. 


Från förlagets sida:

I 1930-talets Norge slår sig Astrid fri från ett religiöst hem och ett utstakat liv som fru, mor och fabriksarbeterska. Hon får chansen att utbilda sig till sjuksköterska och börjar därefter engagera sig i kampen för frihet och rättvisa.

Astrid lär känna Thomas, en man med musikerdrömmar. De planerar en framtid tillsammans, men Thomas möter Astrids syster Ågot … och allt förändras.

Parallellt med deras berättelse möter vi författaren Anna, som i nutid reser till Norge på jakt efter mellankrigstidens dofter. Vilka var egentligen de släktingar hennes mor alltid talade om? Och hur såg deras liv ut? Tanken att det var något lurt med att två kvinnor levde tillsammans med endast en man växte med åren. Inga andra hon kände till levde på detta sätt. Det var konstigt, avvikande, kanske skamligt, och till och med oanständigt. Vad tyckte mamma? Hon vågade aldrig fråga.

Mot en historisk bakgrund utspelar sig denna skildring av fascinerande livsöden där tilliten till sina egna val ger styrka att gå vidare.

Inspirerad av sin mors berättelser om släktingarnas liv debuterar Jeanette Palmqvist med en gripande roman där dåtid möter nutid. Lika är den enskildes kamp. Och lika är kärleken.


https://jeanettesblogg.wordpress.com/

Av violen - 21 augusti 2016 22:30

   Krook, Therese; Tala är silver ***

 

Tack till Lava förlag. Jag gillade den här boken nämligen. Den var skriven med driv och riktigt spännande.


Dessutom genreöverskridande så till vida att den snuddade vid 50 shades of greygenren, relationsgenren, stockholmsgenren (vilken jag namngett för mig själv på senare tid, såtillvida att den utspelar sig mest i Storstaden, gator, torg samt caféer som kanske finns i verkligheten de också, namnges.) Ja, även aldrigtidigareskildradarbetsplatsgenren. Allt i den ordningen. Spänningsromangenren inte att förglömma, fast själva brottet var inte så lätt att hänga med i, men utan det hade de olika överskridande genrerna blivit för tjatiga.


(Men var det inte en lite oförklarad gåta där när snälla norrmannen ställer upp? Säger inte mer om det, men om jag tänker rätt var den gåtan lite kul.)



 Försäkringsbranchen har aldrig lockat mig. Och tur det, den verkar livsfarlig!


Läst 2016



Av violen - 27 juni 2016 21:45

   Marwood, Alex: Den mörkaste hemligheten ***

 

En riktigt intressant deckare. Lite svårt att hålla reda på alla i början så jag gjorde helt enkelt ett schema över allihop. Sen visade det sig att personteckningen var så bra att det gick att hålla isär alla ändå, nästan. Lite nytta hade jag av schemat i alla fall.

Boken var tidvis som en roman, men det spännande inslaget, gåtan; vem gjorde det, varför och hur var faktiskt väldigt pådrivande vid läsningen. Som film måste den bara ses, alla dessa karaktärer som hatar föraktar och tror sig älska måste ju vara sevärda. Och Sean, vem ska spela honom? Finns det förslag bland er som läst....?


Jag blir väldigt sugen att läsa fler av Marwood, men det är nog inte att tänka på. Jag menar, i mina bokhyllor vinkar så många böcker, ta mig! För att inte tala om förlagens utgivning....


Tack modernista!


Läst 2016

Av violen - 31 maj 2016 16:15


   Oswald, James: Bödelns sång ***

Inte så tokig var den här tredje boken i serien om Mclean. Den förra, Själarnas bok, hade lite väl mycket ockulta inslag
Det fanns här också men det tog inte över lika mycket. Själva beskrivningen av självmorden var lite väl detaljerat, men psykologin bakom det hela var behållningen i boken.

Personerna är fortfarande ytliga, utom möjligtvis då katten som stryker omkring. Så Mclean måste sluta vara som en vit fläck om jag riktigt ska gilla honom. Fast det var riktigt spännande där ett tag och jag koncentrerade mig verkligen för att hålla isär personerna.


Tack modernista


Läst 2016




Av violen - 18 maj 2016 14:45

   Dolan, Eva: Döda talar inte ***


Dolans Lång väg hem, första boken i den här serien har fått väldigt med beröm. Men det ska mycket till innan jag börjar på en ny deckarserie så den fick vara. Nu fick jag i min hand del 2, Döda talar inte.


Lite väl rörig för min smak, jag lyckades inte trots tappra försök att riktigt hänga med. Angeläget ämne såklart, men det kom inte riktigt fram bland alla ord, och karaktärerna, som dessutom inte var särskilt urskiljbara.

Visst, den var bitvis spännande men jag var nära ge upp innan slutet som lämnade mig ganska oberörd. Jag brydde mig inte, och det var ju märkligt egentligen, då jag ändå läst varje ord i boken innan dess.



Tack modernista!

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards