Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2016
Cortázar, Julio: Axolotl ****
Ja, jag kapitulerar efter endast två genomläsningar. Den här novellen är sällsynt bra. Men om det är världens bästa, tja lika gärna den som någon annan...
Jag är ju ingen novellälskare direkt. Novellens form begränsar med sin korthet. Men här är rummet slutet, koncentrationen kan och det sker en igenkänning mellan mannen och axolotlin, omedelbart. Inte kärlek vid första ögonkastet men en slags visshet.
Vari består denna visshet? Ja det vill Cortázar att vi ska fundera på. Det är gåtan. Själv lutar jag åt en vision av den felande länken, det vattenlevande urtidsdjuret har ett samband med människan och vice versa. Just där, vid glaset upplevs ännu en gång människans födelse ur axolotlin, men det är mannen som är med om förvandligen. För axolotlin blir inte människa, bara tvärtom. En omvänd evolution eller vad?
Otroligt långsökt men min egen vilda teori. Vem har en annan, och finns det ett svar i någon analys? Jag är väldigt nyfiken.
Läst 2016
Olofsson, Elin: Gånglåt ***
Till flickorna i sjön gjorde att jag även ville läsa den här boken av Olofsson.
Och den här var också läsvärd. Den berättar en historia, två historier, tre, fyra. Kanske den borde hetat hemligheter eller nåt sånt. För mig skulle spelet mellan de två åldrande systrarna ha räckt. Om bara de kommit till tals oftare skulle mer av livet som kom och gick ha skildrats. Det var för mycket ord om "de andra" och för lite om de som verkligen fanns i huvudrollen. Men då kanske det skulle blivit en annan bok.
Annars gillade jag naturen, hjortronen och strävsamheten.
Läst 2016
Essbaum, J A: Hausfrau ****
Anna är likt en flykting i landet där hon bor sen ett antal år, Schweiz. Hon flyttade från USA med schweziske maken Bruno, och bor nu nära hans mamma i hans barndomsstad. De tre barnen är hennes jobb, även om svärmor tar hand om (har lagt beslag på) dem så Anna kan göra lite vad hon vill. Företrädesvis med sina älskare. Är hon sexmissbrukare eller bara ensam eller behöver Essbaum ett lockbete för att marknadsföra boken? Vem vet. Men de osentimentala sexskildringarna finns här och var.
Nu efter åtta år ska hon lära sig tyska, äntligen. Och lär sig grammatik och hittar (såklart) en ny älskare.
Men vad pågår inom henne? Vad gör Schweiz med henne? Samma som händer många kvinnor som lämnar allt för att lyda sina mäns önskan att få bo nära morsan och syrran. Och de gamla kompisarna.
Anna däremot fascineras av landskapet, (man ska fascineras av landskapet i Schweiz, eller hur, det vet väl alla. Precis som Norges landskap.)
Hon hade många många gånger funderat på sin ambivalens, och till slut hade hon satt en diagnos på det, satt ett sjukdomsnamn på det. Schweizsyndromet. Precis som Stockholmssyndromet. Men i stället för att vara fäst vid gisslantagaren är jag fäst vid rummet där jag hålls fången. Det är fängelset jag är bunden till, inte fångvaktaren.
sid 196
Men nej, så är det knappast, jag tror att Anna är drabbad av depression och/eller Nostalgi* (Förklaringen från Wikipedia nedan säger mycket. Kanske att jag är helt fel ute här, men jag fascineras av Anna och känner när jag läser att det här är inte enkelt, inte alls. Författaren gör mig nyfiken på Anna: kvinnan som flyttade, eller flydde)
Men när hon frågade sig Vart? blev svaret alltid hopplöst ologiskt: Jag vill åka hem. Men efter vad man kunde förstå var hon redan där. sid.196
Ja, man kan reta sig på eller förstå Anna. Hessbaum har serverat ett kvinnoporträtt som stannar kvar. Mellan "erotiken" lyser intelligensen igenom. Här är en författare som skapat en ny genre. Vad den ska heta? Kanske nostalginoir. För det svartnade till slut.
* (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande)[1] betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.)
Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan.[2][3] Vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.
"På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater - som låg i krig långt hemifrån - som led av nostalgi." [3]
Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: "De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...".[4]
En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där.[källa behövs] Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag.
Läst 2016
Lönnlöv, Sebastian: Varje dag är en vårdskandal **** (fack)
Lönnlöv har delat med sig av sina egna erfarenheter, och det är såklart nästan olidlig läsning. Outbildade timvikarier kommer och går och tiden räcker aldrig till. Vårdtagarna är i detta fall dementa med de problem det innebär, aggressivitet och våldsamt uppträdande t.ex Men eftersom utbildningen är i stort sett obefintlig vet personalen inte hur man ska handskas med vårdtagarna.
Lönnlövs bok är ett kraftigt debattinlägg. Läs den, den är personlig, upplysande, välskriven. Vi läsare måste också visa mod och lyssna efter sanningen, här är den mycket nära nämligen.
För övrigt är boken kanske även att likna vid en slags kampskrift, men det hindrar inte att Lönnlöv helt klart kan skriva. Språket flyter lätt trots sitt bedrövliga innehåll.
Läst 2016
Hwang, Sun-Mi: Hönan som drömde om att flyga ***
En blandning av Aisopos fabler, barnsaga och realism finns det i den här boken. Ovanligt. Det finns även, mod (hönan som slår sig ut) rädsla (ja men den där illern är ju en iller) värme (hönan får chans att ruva och bli mor, även om "barnet" främst kan ses som adopterat).
Ja jag gillade den, kände mig vid gott mod när jag läste och förundrades över den fantasi (med verklig touch) som genomsyrar boken. Och kretsloppet rullar vidare liksom flyttfåglarna.
Den känns både som en saga och en sanning!
Läst 2016
Nesbř, Jo : Blod på snö ***
Ja, byta stil ville Nesbř tydligen göra och det ordentligt. Men gillar jag det, nja. Det skulle nog föreställa vackert och lättsamt och av den gamla sorten. Och jag erkänner, hade det inte varit herr Nesbř som skrivit den skulle jag ha gett upp. Trots det lilla formatet. Men senare delen av boken hade sina poänger, även om våldet väl var nästan to much för mig. Och hur var egentligen huvudpersonen? Jag måste ha läst slarvigt, men hur var han egentligen?
Ger del två, Midnattssol, några svar? Kanske jag läser den bara för att få veta...
Läst 2016
Billmark, Mats & Billmark Susan: Lär dig leva ***
Jag har läst många självhjälpsböcker, med blandad entusiasm. Den här var jag verkligen intresserad av då den varit så omskriven.
Dess största förtjänst är att den är lättläst, mycket lättläst skulle jag vilja säga. Det är fullt möjligt att läsa om den om man vill det.
Men det finns frågetecken, ex vis hävdas att blinda kan uppfatta färger. sid 157. Hur är det möjligt? Jo genom vibrationer där färg kan uppfattas genom huden?
Efter det påståendet blev jag lite mer tveksam och när jag i kapitlet Förändringar och vanor sid 176 ff. läste meningen:
Du behöver lära dig att ta ansvar för dig själv och eventuellt sluta att skylla på andra kände jag mig beklämd
Och en berättelse om en man som inte blev fri från sin ångest, avskydde sitt jobb och "levde" (?) på sjukpenning.
Undra på att han inte blev frisk! Hans utdelning för att inte bli frisk var att slippa gå till ett arbete som han avskydde! sid 178.
Det här borgar kanske för att man bör vara någorlunda klartänkt för att läsa boken, detta för att undvika skuldkänslor.
Varje människas ångest, utmattningssyndrom och stress är en väv av många händelser. Många blir aldrig friska, många måste acceptera sina svårigheter och leva ett begränsat liv. Kanske denna man hör till dem. Den här boken är säkert till hjälp för många, men knappast för alla just precis nu.
Läst 2015
Indridason, Arnaldur: Nätter i Reykjavik ***
Första delen av den unge Erlendur som jag tog och läste direkt efter andra delen. Och de bör såklart läsas i ordning, för det var en del ur den första i den andra såklart, så jag visste en del.
Den här var även bättre tyckte jag, få se om tredje boken kan tangera den första som intressant.
De böcker jag läst av Indridason finns här
Läst 2016
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se