Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2017

Av violen - 25 oktober 2017 16:00

   Lindholm, Margareta: Vi är bara besökare här ****


Jag konstaterade förvånat att jag inte läst den här boken av Lindholm. När jag läst ett tag förstod jag varför. Jag brukar konsekvent försöka undvika böcker om demens och Ahlzeimers sjukdom. Det smärtar för mycket, då min mamma hade den sjukdomen sista åren av sitt liv.

Men nu började jag och slutförde boken. Och som det mesta av Lindholm är den vacker, stilren, omfamnande. Såklart.

Fast så sorgsen att jag gärna avstått från läsningen.


Läst 2017

Av violen - 22 oktober 2017 15:36

   Keilson, Hans: Komedi i moll ****


En missvisande titel har den här boken. Väldigt missvisande. Varför författaren valde den är en gåta, men Den gömde eller Tvättnumret, som enligt förordet också var aktuellt, kanske inte skulle ha låtit lika intressant. Titeln ledde också till att författaren sent om sider upptäcktes och fick boken utgiven.

Och det här är en riktig pärla, precis som förordet skriver. Faktiskt spännande och den kastar ett nytt ljus över andra världskriget, vilket jag inte trodde var möjligt. Oförutseende och bildande om människans psyke. Men komisk, inte direkt. 


Läs den och upplev något uttjatat på ett helt annorlunda vis.


Den är utgiven på Nilsson förlag, vars utgivning är minst sagt spännande. Jag tror jag vill läsa alla deras böcker. Jag tror jag kommer att läsa många av deras böcker framöver. 

De har också klassikerförlaget Absint

De har även startat Absint noir äldre deckare.


Läst 2017

Av violen - 19 oktober 2017 20:28

   Gyllenhammar, Cecilia: Sängkammartjuven ***


Gyllenhammars två tidigare böcker har jag läst men inte tyckt speciellt bra om. Stäpplöperskan var väl bättre än En spricka i kristallen men ambitionen att skriva stackarsrikaflickas bekännelser står helt klart över författarambitionerna. 

Nu har jag läst den här och början var kort sagt trög. Men jag läste på och pötsligt vände det och blev en medberoendeskildring som var både intressant och bitvis även spännande. Även om allt missbruk naturligtvis är tragiskt. Däremot hade jag egentligen inte behövt läsa den för att få veta innehållet, det hade jag redan hör det mesta om i Utviks podd. 


Det som ändå gör boken läsvärd är att någonstans lyckas Gyllenhammar få fram varför hon faller för denne man, hur det kunde ske. Djupt borrar hon sig in i sin längtan efter bekräftelse, kärlek, omtanke. I övrigt håller sig boken på ytan men just där slår en insikt till.


Lästa 2017


Av violen - 15 oktober 2017 09:45

   Ishiguro, Kazuo: Återstoden av dagen ****


Efter de första femtio sidorna som var riktigt tunga och ointressanta tog boken fart. Det är naturligtvis en satir över ett utdött yrke och en svidande vidräkning över många britters roll i nazistsympatiernas GB. Jag lydde bara order får en annan vinkling i butlerns liv. 

En grundlig analys av texten måste nog göras för att förstå alla undertexter men nu känns det inte så intressant. Men eftersom detta är en klassiker som läses fullt ut i skolor och lärarutbildningar idag, har den bara vid en genomläsning mycket att säga.


Läst 2017

 

Av violen - 13 oktober 2017 16:10

  von Sivers, Malou: Mitt hjärtas oro ***

 


Om inte författaren hetat det hon heter hade jag inte läst ut den här boken. Det var alldeles för mycket ord och knepiga förvecklingar (med Hjalmar Bergman ex.vis vars citat "jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet" citeras minst en gång för mycket) och för lite innehåll. Historien om Axel och Sara blir till slut tröttsam i sin oförmåga att låta någon av dem ta tag i situationen. Och barnmisshandeln, som jag först efter lite googlande inser är den bärande punkten, känns mer som en bisak.

Jag läste ut den trots allt och ända fram till slutet hade jag tanken att inte läsa nästa del. Men så kommer där en cliffhanger av rang och nu är jag inte så säker längre. Kanske jag vill veta hur det går i alla fall.


Läst 2017

Av violen - 7 oktober 2017 22:30

   Lerner, Ben: På väg från Atocha ****

 


För första gången önskade jag att jag hade någon, en vän, en syster, en partner eller någon för litteratur brinnande, som jag kunde ha läst den här boken högt för.

Den är så pojkaktig, humoristisk, inriktad på språket, kärleken och allvaret. Kanske är händelsförloppet lite vrickat och haschdimmorna täta, lögnerna många och terrordåden lämnade utan speciell skärpa. Men ändå, att känna sig besläktad med denna omogna amerikan vars dåliga självförtroende vad gäller det spanska språket plötsligt förbyts i en bildningsromans slutsatser, det trodde jag inte var möjligt.


Kanske att omslagets bild hjälper till, inspirerad av Goyas hunden (?) som inramad och förminskad och kopierad hänger på min vägg.


Rekommenderas varmt till dig som vill följa en ärlig språkresa. Läs den, läs den!


Läst 2017


--------------------------------------------------------------

Sverige i boken

[...] och mot en av väggarna en låg säng som såg japansk ut men troligen var svensk. sid 164

Av violen - 4 oktober 2017 15:00

   Müller, Majvor: Alla resor är en omväg hem ***


En feelgood, skriven med alla för genren igenkännande tecken, men med väldigt mycket innehåll.

Jag läser ju nästan aldrig feelgood, det ska erkännas. Men eftersom jag är nyfiken av mig så tackade jag ja till den här boken. Och faktiskt, jag läste den nästan i ett svep. Den var så lätt att läsa, med ett flöde som drev på hela tiden. Inte alls så dum om man säger så.

När jag nu funderar på varför jag riktigt slukade den inser jag att det beror på flera saker. Det händer hela tiden saker och det dyker upp personer och möten som skildras på några rader, utan att det känns krystat. De här sýstrarna lever ett gott och blandat liv. En är vackrast och en är smartast. I deras påsar är det övervägande favoriter som kommer upp när de sticker ned handen. De flesta sura har hamnat i för-alltid-askungens korg. Främlingens, den avvikandes. 

Samtidsämnen avverkas i rasande fart, otrohet, skilsmässa, utmattning, arbetslöshet, eldsvådor, demens, invandring, frånvarande fäder i olika konstellationer och tidsepoker, partyn, sjukdom, äldrevård och såklart, en känga till prästen/kyrkan. Dessutom lite undervisning i form av historiska samtidsfakta. Lite exotiskt sådär. 


Allt skrivet med god research bakom och lagom mycket känslor inblandade. 

Och på så sätt är det en riktigt bra feelgood, slutet gott. Allt ordnar sig. Läs lätt och glöm sen. 


Jag har läst en väl sammanhållen bok där författaren visste vad hon ville och säkert gjorde sina egna strykningar. Det märks i texten.


En bok jag rekommenderar till feelgood läsare som gillar norrland och afrika. Eller som bara vill ha en trevlig läsupplevelse. 


Tack Hoi förlag


Läst 2017

Av violen - 18 september 2017 16:00

  Westö, Kjell: Den svavelgula himlen ***

 


Det blir svårt att reflektera över den här romanen.

Jag gillar flytet som såklart finns även i Hägring 38. Det är nånting med texten som gör att jag läser även om innehållet inte riktigt tilltalar mig. Kanske är jag petig men pubertala uppväxtskildringar är inte så intressanta. Inte heller svavelgula himlar som dyker upp i klump lite oregelbundet på en del sidor. Och underbar sex med underbar kvinna med en "erotisk laddning [...] så tjock och vibrerande att den nästan gick att ta på." sid 336. 

Och så pojkgänget från förr vars personer är si och så. Många personer känns liksom planterade för att kunna få med aktualiteter som homosexualitet, invandring, omoraliska affärer, psykisk ohälsa, våld och otrohet. Och de åldrande föräldrarnas ålderdom och död. Tyvärr fick jag heller ingen känsla för Helsingfors, vilket jag sett fram emot.


Det som däremot löper genom boken är klassperspektivet. Berättarens oförstående när han som barn leker med andra barn, och tror att de kan vara jämlika. Och även den senare oförmågan att riktigt inse vad det innebär att ha pengar eller inte. Vilken status och möjlighet som följer med långt in i framtiden. Att vänskapen är på nåder. Men att till slut kan katastrofen drabba vem som helst. 


Greppet att låta författaren i boken, vara just författaren till boken kändes så uppenbart riktigt och sant att jag blev förvånad över att jag verkligen gillade det. Och ovissheten, kommer boken ut eller fegar författaren ur? Är det här en slags sann arbetarlitteratur som avslöjar allt, eller kommer han att bara gilla läget? Det är en intressant fråga, som antingen hjälper eller stjälper hela boken.


Läst 2017



 

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards