Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2017

Av violen - Lördag 12 aug 13:30

  Ólafsdóttir, Audur Ava: Den sista kvinnan ***

 


Kanske var det författarens namn, eller nationalitet eller omslaget som fick mig att tro att det här var en mycket mer seriös roman än det visade sig vara. Förstå mig rätt här, jag är nämligen ingen vän av feelgoodgenren. Och trodde inte heller att Ólafsdóttir var det. 

Sådana här meningar talar väl för det:

När mina klienter klagar över att livet inte är så som de hade förväntat sig säger jag till dem: Livet består av lidande och besvikelser, förlika dig med det. Det är normalt att få sina törnar och trassla till det för sig. [...] Folk vägrar inse att världen är full med krossat glas och att djupt lidande skärper våra sinnen och ger livet värde. sid 61

 


Jag såg fram emot att möta dessa sargade, lidande människor och få veta hur i hela friden deras sinnen blivit så skärpta. Men, det hände inte alls. Istället delger den i nedervåningen hyrande spökförfattaren bitar ur sitt mobbade liv pga ett funktionshinder. Det var inte kul att läsa om förstås. Så det serverades sporadiskt och i förbifarten.


I övrigt händer saker för huvudpersonen, dåliga iofs, men sen blir det bättre. Som det ska vara i feelgood, eler?


Slutet är lite väl öppet, blir det en del två med den, som vanligt, ursnygga och hjälparbetande kvinnan Maria som alla män vill ha? Utom hennes egen av uppenbara skäl. 


Det som är svårt med feelgoodliknande böcker är att de, likt deckare, inte riktigt går att analysera och ha åsikter om handlingen, då spoilar man. Det känns som att jag skrivit för mycket redan.


Som omväxling läser jag gärna Ólafsdóttir. Om jag ville skriva fanns det tom en del tips som jag inte avslöjar här såklart.


Läst 2017

Av violen - Tisdag 8 aug 08:00

  Jag är imponerad. Det här är nånting så annorlunda som en deckare med något som skulle kunna kallas katolsk charm och besatthet. Och insikt om denna.

Helt fascinerad sträckläste jag den och njöt av den kunskap som författaren förmedlade. Om medicin, om religion, om levnadsförhållanden. Om insikt, mod och kärlek. Om tro, tvivel och ondska som baksidestexten beskriver det. Med vackert språk och så spännande in i det sista.


Jag kan inte skriva mer även om jag ville, kan bara säga, är du det minsta intresserad av en annorlunda deckare; Läs den här.


Tack Louise Bäckelin förlag


Av violen - Måndag 7 aug 11:00

   Bauer, Belinda: De vackra döda

 

Bauers senaste bok var riktigt bra. Mest för att boken känns så nutida. Det är svårt att skriva om det för mig mest intressanta utan att avslöja för mycket. Men jag gillar ju deckare där man även lär känna mördaren, och det gör man till viss del här.

Sen ger Bauer en känga till pressen och dess metoder. Eller ger hon pekpinnar eller skildrar hon bara ingående tillstånd med tveksam moral?


I vart fall är boken mycket läsvärd, även om den hjärttransplantation som skildras har sina brister i trovärdighet.

 .................................................

Hjärttransplantation i  boken

 Han oroade sig hela tiden för sitt hjärta. Ibland fungerade det inte ens. Om han satt helt stilla i ett tyst rum kunde han höra att det inte slog. sid 81

Ärret rann nerför hans bröst som hett flott. sid 135

En nagel plockade på kanten av ärret, men det hade blivit till en naken vit ås som ringlade sig nedför bröstet som Anderna. sid 205

..................................................



 

Tack Modernista


Läst 2017


Bauers deckare på svenska.

Mörk jord

Skuggsida

Ni älskar dem inte

Betraktaren

Livets och dödens villkor 
Det slutna ögat 



Av violen - Fredag 4 aug 18:00

  Sundström, Gun Britt: Maken ****


Jag har läst den efter alla år, Maken. 


Det är just det där med äktenskapliga rättigheter som jag inte står ut med. Att Gustav över huvud taget skulle ha någon rätt till mig - juridisk, moralisk, de facto eller sedvanerätt - det är det som ger mig eksem. sid 184

 

Ja tänk vad Martina tror på jämställdheten. Precis som många gjorde där på 70-talet. Många kvinnor kanske jag ska tillägga. Kanske även män. Människor helt enkelt.


Men vad hände egentligen? Jo, precis det Sundström beskriver, på ett väldigt utdraget sätt, i Maken. Fast det kan sammanfattas med citatet ovan. De äktenskapliga rättigheterna som en man har gentemot sin fru. Och de skyldigheter hon har. Ex. vis hustruplikten som tydligen dröjde sig kvar under lång tid. 

Eftersom Martina inte visade sig lika intresserad av just denna hustruplikt som Gustav var av att utnyttja den, hade han tydligen rätt att ha det med andra. Och Martina tror att det går att leva på det fria viset, även för henne. Utan hustruplikt, ingen trohetsplikt.


Jag avslöjar inte hur det går, men boken visar det dilemma den fria kärleken hade i sin linda. Och de skillnader mellan kvinnor och män som är lika tydliga idag. Om inte ännu tydligare, tyvärr. 


Jag rekommenderar den här boken för de människor som funderar över det här med jämställdheten, liksom jag själv ofta gör, och tänker vad sjutton var det som hände egentligen? 

..................................................
...................................

En liten utvikning: Alla dessa bibelcitat, Gustavs teologiska tankar osv. Varför är det med? Var det så accepterat 1976? Känns inte så. Var det, som så mycket annat vid den tiden, en dold kritik mot de gamla kristna värderingarna? 


Läst 2017

Av violen - Fredag 4 aug 12:15

  Griffiths, Elly: Dolt i mörker

 


Ja, nu är Griffiths tillbaka fullt ut. Det här är en bok, skriven med den humor och charm som de tidigaste böckerna av Griffiths. De senaste har varit lite tröga har jag tyckt. Men den här blev sträckläsning. Och den privata delen med Ruth och Kate och Nelson och hans familj kommer att räcka många böcker än. Det är väl bara Flint som ev faller för åldersstrecket längre fram.


Men det är ju mysterierna, om man kan kalla dem det, som har varit lite svåra att få till i de senaste böckerna. Den här var väl iofs också lite märklig, men kanske är den sann. Kanske är underjordens tunnlar befolkade? 


Här har Griffiths gått åt det sociala hållet och det upplevde jag positivt. Dessutom vävde hon in tidigare händelser på ett mycket diskretare sätt än tidigare, framförallt nämns det man bör veta mest i förbifarten.

Med andra ord känns den här boken helt klart mer genomarbetad än de senaste. Det gör att väntan på nästa bok blir än mer otålig förstås. 

 

Läst 2017


..................................................
...............................


Jag är väldigt förtjust i omslagen, så här finns de allihop.


     

   

             

Av violen - Onsdag 2 aug 21:30

  Levlin, Kurt: Vänstertrafik ****

 

Personerna som befolkar Levlins noveller är så sanna i all sin sorgsenhet. Deras liv vibrerar som ett hjärtdjur i deras kroppar och i deras tankar. 

Så skenbart enkelt han skriver Levlin. Av allt han skrivit är det här nog det enda som fått mig att svälja gång på gång för att hindra den vemodiga, sorgsna, ytterst veka känsla som vill nå mina tårkanaler. Och då är jag mycket svårt att få rörd måste jag erkänna.

...............

Vid en omläsning kan jag bara konstatera att allt är sig fortfarande likt. Personerna finns kvar och lever sina liv om och om igen på sidorna. Vart tar de vägen, vart hamnar de när novellen de befinner sig i är slut? De är fasta, dömda att om och om igen genomleva de skeenden Levlin ger dem. 

Trots den noirstämning som råder är många av personerna så starka, de inser att livet, det är det här. Det är inget positivt tänkande, ingen medveten andning, ingen framgångsteologi, ingen visualisering. Det är liv och det är gott nog för att platsa i Levlins noveller. Som jag personligen alltid tyckt bäst om av det Levlin skriver.


Det är bara att konstatera att Levlin har lyckats nå fram än en gång. Att nå fram med sin drabbande syn på verkligheten. Jag kan inte annat än omfamna även denna bok och säga: Läs!


Tack Kurt för exemplaret.


Recensioner:

Dezmin

Eva-Stina Byggmästar skriver i Österbottens tidning (tyvärr låst artikel)



Av violen - Tisdag 11 juli 16:15

  Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****


Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.


I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?


[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."

"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"

"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."

Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294

 

Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån. 


Vem av dem gör det mest rätta valet?


Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.


Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen? 


Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.



 

Min fantastiska väninna

Hennes nya namn

Den som stannar, den som går

Det förlorade barnet

 

Av violen - Lördag 24 juni 20:00

  Gappah, Petina: Memorys bok ****


Gappahs Sorgesång för Easterly här var hennes debut. En novellsamling  som jag inte kommer ihåg och ser att jag tyckte var lite övervärderad. 

Memorys bok är mer läsvärd så till vida att den är intressant ändå in i slutet. Utan åthävor förmedlar Gappah Rhodesias omvanding till Zimbabwe. Intressant. 

Historien är flera olika, men med Memory som springpunkt i alla. Det jag imponerades av var att Gappah lyckades förmedla så mycket med korta infallsvinklar. Ofta svävar ett så omfattande skeende ut i ömsom händelser som känns otydliga pga av att de är nedkortade, ömsom längre berättelser av upprepande innehåll. Men här känns liksom allting lika relevant och lika genomtänkt. Jag gillade verkligen både stilen och berättargädjen som Gappah förmedlar. 


Om boken känns trög i början, ge inte upp, det kommer mera så att säga. Helt klart läsvärd.


Läst 2017

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se