Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2017
Anyuru, Johannes: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar ***
Det var ett bra tag sen jag läste denna dystopi med förhoppningstouch. Den var så annorlunda att jag har varit tvungen att smälta den ordentligt.
Den var inte helt lättläst. Jag hade lite svårt att hänga med men jag tror att det finns intertexter som jag inte hängde med på riktigt, den beskrivs ha SF inslag och det är inte vad jag läser direkt. Absolut inte heller fantasy eller skräck. Kanske innehåller den alltihopa? Svårt att veta. Men jag måste erkänna att det är just den biten som intresserar mig mest. Jag hoppas att någon väl förtrogen med genrerna skriver en analys av denna bok och förklarar allt. Den vill jag läsa. Det vill jag veta!
Och det är kanske det Anyuru gömmer sig bakom. Att plocka in alla dessa intertexter (?) gjorde säkert boken lättare att skriva, för det här är nyskapande. Det finns inte direkt någon mall att hålla sig till. Den springer helt ur invandrarnas egna erfarenheter i nutid och och en oroande framtid. Något ingen skrivit förut men som jag väntat på en tid.
Anyurus förr bok En storm kom från paradiset tyckte jag verkligen om och berördes av. Där fanns meningarna som lyste med sina ord. Här upplever jag en trånghet i texten, det finns liksom ingen anledning att brodera ut skeendet. Och det saknas den styrka som fanns i förra boken. Anyuru famlar, men är trots allt den förste att göra detta ärliga försök. Det är modigt och nödvändigt gjort.
Läst 2017
Pamuk, Orhan: Att titta ut genom fönstret ****
En novell om Pamuks barndom. Så mycket kan man se från fönstret, men det går inte att se katastrofen komma. Plötsligt är den där.
Det finns en spänning i handlingen som tilltalade mig. Generationernas möte och samspelet mellan bröderna. Idolbilderna som byts i en så betydelsefull process, med oturen som drabbar hårt. Pamuk lyckas komprimera barndomens bilder inom en snäv ram. Plötsligt vet jag allt om hans uppväxt. Mycket bra novellkonst.
Pirandello, Luigi: Krukan ***
Faktiskt tror jag att det är den här sortens noveller som fått mig att förhålla mig kallsinnig til formen under många år.
Även om det är en nobelpristagare, vars text borde hålla, så känns den konstig, gammalmodig och ointressant. Visst, det är en gammal novell men ändå. Lite knivigheter som jag inte bryr mig om alls. Nånstans måste en röd tråd finnas, ett sammanhang, en händelse som griper tag. Envishet kanske är sensmoralen. Men nej.
Läst 2017
Bolaño, Roberto: Telefonsamtal ***
Många noveller innehåller Bolaños första novellsamling. Jag har ägnat lång tid åt att läsa ut boken. Novellerna är ojämna, ingen är riktigt intressant. Jag blev lite besviken. Dessutom var det flera som faktiskt var lite väl kvinnoförnedrande. Det gillar jag inte. Pubertalt kanske, det är ju hans första noveller som sagt var.
Nåväl, jag vet att Bolaño kan bättre för det har jag läst nånstans. Så jag kommer att läsa mer noveller av honom, nu när de ändå getts ut. Men när vet jag faktiskt inte.....
Läst 2017
Munroe, Alice: Dolly ***
Det känns som jag läst det här förut. Eller något liknande. Eller är det en annan poet som också skriver dikt om andra och oron river i hustrun?
Jag vet inte, minns inte, men sorgligt är det med poeter och deras kvinnor.
Läst 2017
Klassikerserien från Novelllix:
Thórarinsson, Árni: Den sjunde sonen **
Häxans tid av samme författare var riktigt bra, så jag har en längre tid väntat på bok nr 2. Och blev besviken.
Jag gillar isländska deckare men den här var ett hopkok av alla andra jag läst, Massor med isländska namn, bränder, döda hittade i iskallt vatten, snö som döljer spår. Droger av olika slag.
Och så titeln som ett försök att låta det urgamla komma till tals.
Thórarinsson skriver med humor och mer för filmen än för läsaren. Jag menar, vem kan motstå Lisbet Salander lookalike med polare smyga omkring på stadens gator?
Nej, jag borde ha väntat till filmen/tv serien om den nu kommer.
Anledningen till att jag läste ut den var att mittenpartiet plötsligt blev spännande och så ville jag trots allt veta vem, var, hur och varför.
Läst 2017
Salomonsson, Anita: Ängeln i posthuset ***
Jag har läst flera av Salomonssons böcker och de är alltid läsvärda, mest för de som kommer från västerbottens in- och kustland skulle jag tro.
Den här boken är inget undantag. Men hade den handlat om min hemby skulle jag förstås ha läst den med ännu större förtjusning. För så är Salomonssons böcker, de har hög igenkänningsfaktor för de som levt och verkat i de byar hon berättar om.
Salomonssons kvinnoporträtt på hennes moster beskrivs så oerhört naket och inpå skinnet. Här speglas de norrländska (västerbottniska) levnadsvillkoren som kanske var sig lika i alla byar överallt, vad vet jag. Det här är ju fiktion (?) blandat med Salomonssons minnen, medan den ensamståendes utsatthet, längtan, lojalitet speglas på ett kanske lite rörigt men mycket trovärdigt sätt. Slutet, ska inte avslöjas, men de sista sidorna berörde mig djupt.
Hon kan inte mäta sig med Lidman, Enquist, Lindgren men hennes böcker kommer att leva länge som tidsdokument. Hennes produktion är en stor kulturgärning. Även om hon debuterade sent, har hon hunnit med ett antal böcker. Jag har inte läst så många inser jag nu, bara de fetstilta.
Läst 2017
Wieslander, Jujja: Sent i september ****
Jag blev tvungen att skapa en ny kategori för att kunna ge den här boken rättvisa; vilsamma böcker.
Varvad av sparsmakade så vackra bilder finns en underbar text för alla, men för en trädgårdsälskare är den guld. För vår tids stressade utmattade mänsklighet är den som ett mjukt täcke med läkande beröring. Ja, jag skulle vilja skriva ut den som recept. Några sådana befogenheter har jag ju inte, men lämnar den som ett ödmjukt boktips, att läsas i lugn takt.
Wieslander, mamma till Mamma Mu, tack!
Läst 2017
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se