Levlin, Kurt: Dröm 19 ****

Det hör till ovanligheterna att jag offrar min nattsömn för att få veta hur det går. Men när jag fick fortsättningen på Isamone i min hand började jag läsa direkt och sen var det bara att fortsätta. 

Det här är spännande, det här är starka kvinnor, det här är krigets verklighet (och sanningen om den). 

Det här är gemenskap, våld, krigsflykt, maktfullkomlighet och faktiskt, en del humor. Periodvis är det lika vackert som omslaget.

Levlin väver skickligt ihop Isamone med denna fristående fortsättning. Kanske att en av den här bokens fyra stjärnor lyser lite svagare, men den var mycket läsvärd. Läs en, läs båda. Du glömmer dem inte. 

Levlin har lyckats skriva de här böckerna med ett innehåll som passar hen, både yngre och äldre. Och fast min motvilja mot krig växt sig än starkare, lämnar de mig med nånting varmt inombords. Jag hoppas att det kommer en del tre, och att det fick bli film av alltihop. 

Läst 2018

Köp den här: Bokus, Adlibris, CDon. 

Tack för exemplaret, Kurt Levlin och Visto förlag

   Falkenland, Christine: Själasörjaren ***

Falkenlands böcker är aldrig trevliga. Så inte heller den här. Och jag förstår inte hur en sekulariserad person överhuvudtaget ska kunna förstå den.

Den påminner obehagligt mycket om Pastoralsymfonien av nobelpristagaren André Gide som jag läste i december. Om hur manliga strukturer parat med en snedvriden bibeltolkning kan leda vart som helst. 

Jag känner stor sympati med prästens hustru som håller sina tankar för sig själv i motsats till prästfrun i Gides bok som verkligen förstår allt.

Det här är ju verkligen den bild av prästen som förmedlats i svensk litteratur under lång tid. Men Falkenland lyckas trots allt förmedla en slags, om inte förståelse, så i alla fall insikt om hur just den här prästen kan göra det här. Att han är en människa med fel och brister och den enda chans han har att handla rätt är att utforma stategier för det. 

Det finns mer att skriva men vill man ta till sig Falkenlands insikter tycker jag man ska läsa själv. Med ett öppet sinne. 

Läst 2018

Hage, Anna: 30 år av tystnad **** Lz

Det här är inte i första hand en bok om mordet på Olof Palme. Det här är en bok om hur samhället såg ut för 30 år sen. Och om det blivit någon förbättring beror det på mordet på Olof Palme, på hur samhället brutalt väcktes ur den falska trygghet som Sverige levt i under lång tid. Så, ja det är en bok om mordet, men det centrala i boken och det som jag bär med mig, är hur det påverkade den unga människa som försökte rädda Palmes liv, som visade civilkurage och stod upp för det rätta. 

Och även en bok om hur terapi kan fungera när den är som bäst. "Ingrid" visar sig kunna lotsa Anna genom det trauma som hon, helt naturligt, upplevde den där gången på Sveavägen. 

Jag kan inte annat än tänka härskartekniker, meto, tystnadskultur. Männen som utredde mordet, männen som anklagade och skulle försvara, männen som höll varann om ryggen. Kvinnan (barnet) som framhärdade och stod på sig. Har ni hört det förut. 

Anna besitter ett stort mått mod, hon låter sig inte tystas, hon är en människa som makten inte tål. Men hon har skrivit en bok ( med god hjälp iofs, boken är lättläst och flytande) som är genreöverskridande och därför så intressant att läsa.

Läs den!

Läst 2018

  Unge, Christian: Har jag en dålig dag kanske någon dör *** (Lz)

En brutalt uppriktig bok som innehöll mycket intressanta tankar och åsikter. Dock fick jag en känsla av att de var nedskrivna under längre tid och ingen riktig sammanhållen röd tråd fanns.

Jag, som både är intresserad och har erfarenhet från sjukhusvård förstod ju det som står, men jag kan ändå säga att det kanske inte är en bok för precis alla. Är man sjukhusrädd så kanske det inte är så bra att höra om alla misstag en läkare kan göra. Fast bara titeln avhåller nog en sådan person att läsa.

Jag skulle gärna läsa en hel bok enbart om Läkare utan gränser, här fanns det med men bara som en del.

Läst 2018 

   Barnes, Julian: Tidens larm ***

Barnes bok Känslan av ett slut, reflektion här, var en riktig höjdare. Så jag vill gärna läsa det han skriver. 

Men den här boken gör mig fundersam. Är det ett beställningsverk som Barnes åstadkommer eller vad? Litteratur för nya generationer som inte läst eller kommer att läsa Solsjenitsyn, men som ändå bör få veta hur det var där i Ryssland när det var Sovjetunionen, inte bara under Stalin utan även framgent. 

Jag bara undrar eftersom texten känns så väldigt fragmentarisk och liksom själsdöd och lite tråkig.

Visserligen måste jag erkänna att böcker om musik och särskilt klassisk sådan, lämnar mig lika oengagerad som böcker om fiske. Musik måste höras och fiske har aldrig intresserat mig nämnvärt.

Efterhand ändrar boken inriktning, och jag inser att det här är inte (enbart i alla fall) en bok om konstnärens tröstlösa situation under diktaturens nyckfulla förtryck. Det här "ett hörn av verkligheten speglad genom ett temperament". Barnes är inte speciellt intresserad av Sjostakovij verkar det som. Han rekommenderar till och med i efterordet att om man inte tycker om hans bok ska man läsa Elizabeth Wilsons: Shostakovich: A Life Remembered (1994) Tyvärr fins den inte översatt. Varför jag beklagar det kan jag ju undra, jag tänker inte läsa den, det räcker väl med Barnes bok.

Det finns dock en hel del citat att teckna ned från Barnes bok, de talar för sig själva. 

Wagner var en lågsinnad själ, och det märktes. Hans ondska tog sig uttryck i antisemitism och andra rasistiska åsikter. Därför kunde han inte vara ett snille, trots det glansfulla och överdådiga i hans musik. sid 82

Konsten är historiens viskning, som hörs genom tidens larm. Konsten är inte till för konstens skull: den är till för människornas skull. sid 108

Om den vida världen blir omöjlig att kontrollera, måste man se till att kontrollera de områden man kan. Hur små de än må vara. sid 159

[...] kapitalismens självmotsägelser, vilka med visshet, logiskt sett, skulle leda till dess sönderfall. Och ändå höll den fortfarande. Ingen som hade ögon att se med kunde vara omedveten om kommunismens självmotsägelser; men vem kunde veta om de skulle räcka till dess sammanbrott. Det enda han kunde vara säker på var att människorna när - om - de här tiderna var över , skulle önska sig en förenklad version av det som hänt. Ja, det hade de rätt till. sid 191

[...] De mest tillkrånglade manöver för att nå det allra enklaste mål; enfald, självbelåtenhet; oemottaglighet för andras åsikter; upprepande av samma misstag. Speglade inte allt detta, förstorat genom miljoner och åter miljoner människoöden, hur det hade varit under Stalinregimens sol: en diger katalog över små farser som tillsammans blev till en oerhörd tragedi? sid 195f

Jag skulle säga att det här är en politisk bok. Barnes besitter mod.

Läst 2018

----------------------------------------------------

Sverige i boken

Svenska sjöfåglar som fladdrade förbi ovanför huvudet på honom. sid 13

Under de två senaste åren hade operan applåderats överallt - från New York till Clevland, från Sverige till Argentina. sid 35

[...] de dirigerades om till Stockholm istället. Svenska tonsättare gladdes åt det uppehåll som deras framstående kollega hade tvingats till. Men när de bad honom nämna namnen på de svenska kompositörer som han tyckte bäst om, [...] Svenskarna var ändå för civiliserade för att ta illa upp, och morgonen därpå fann han på sitt hotellrum ettstort paket med svikinspelningar av svenska kompositörer. sid 130

Läst 2017

-----------------------------------------------------------

Bibliografi Julian Barnes: 

Piggsvinet

England, England

Över kanalen

Flauberts papegoja (debut)

Livslägen

Arthur och George

Kärlek etc

Känslan av ett slut

En världshistoria i 10½ kapitel 

   Modan, Rutu: Egendomen *** Hci

Serieroman av den israeliska serieskaparen Rutu Modan. Jag läste den med behållning, och fick faktiskt en ytterligare aspekt på andra världskriget.

Just litteratur om hur israeler kände inför sin flytt till Israel, påtvingad eller frivillig, finns det faktiskt väldigt lite skrivet om kom jag på nu. Ävenså om hur deras liv gestaltat sig under de år de tillbringat där. Och även om hur det levs idag.

I den här boken finns det lite ledtrådar. Intressant

Läst 2018

   Modiano, Patrick: Straffeftergift ****

Jag måste motvilligt (då han inte är så välsedd hos mig) hålla med Stig Larsson som i denna intervju i Expressen benämner sin läsning av Modiano "Den här boken slutar aldrig att göra mig lycklig" och "jag visste att den skulle göra mig ännu mer behaglig till mods". Det handlar visserligen om en annan av Modianos böcker (Villa Triste) men det kan sannerligen gälla för allt som jag hittills läst av honom.

Naturligtvis så även denna bok som är en barndomsskildring av ett år i Modianos liv. Den benämns inte Lz, men jag skulle vilja benämna den Lz för hela Modianos produktion. För det är ju alltid detta han skriver om, gatorna, husen, människorna, skeenden skenbart öppna men med något thrillerartat under ytan. Sanningen skildras aldrig tydligt utan antyds bara och lämnar åt läsaren att förstå. Eller inte. Det går också att bara låta sig följa med på resan genom den bokskatt som Modiano låter oss ta del av.

Jag föredrar det senare, jag längtar orden, meningarna, melodin som de bildar i mitt huvud. 

Varje ny översättning av Modiano är en fest. Aldrig har jag önskat att jag behärskat franska som efter 2014 när Modiano vann Nobelpriset. Då var så lite översatt och jag ville läsa, men nu önskar jag läsa även det översatta oöversatt. 

Läst 2018

  Beard, Mary: Kvinnor och makt ****

Om kvinnorna inte befinner sig helt innanför maktens strukturer, då är det väl makten vi behöver omdefiniera snarare än kvinnorna?

Jag hoppas det kommer många fler liknande böcker framöver. För jag utbrister hela tiden, jajaja så är det, hon har rätt, intressant historiskt sett, hon äger lösningen. Och pennan stryker under och ringar in. För den här boken kommer jag att läsa många gånger framöver.

För hur det har varit är vi väl alla mer eller mindre medvetna om. Och historielektionerna får en att sucka över hur otroligt lite som förändrats. Men det absolut viktigaste är Beards framtidsvision:

I framtiden skulle jag vilja fundera närmare på hur exakt vi skulle kunna bära oss åt för att omvandla de "maktbegrepp" som nu utestänger alla utom ett litet fåtal kvinnor; och jag skulle vilja försöka bena ut själva tanken om "ledarskap" (vanligtvis manligt) som numera förmodas var nyckeln till framgångsrika institutioner - från skolor och unversitet till företag och stasskick. Men det får bli en annan gång. sid 106

Jag tror att Beard är något viktigt på spåret, och är övertygad om att det kommer mera.

Måste bara lägga in en länkt till Dukes recension på youtube här

Läst 2018

Tack för exemplaret Norstedts

Men ju mer jag har tittat på de hot och förolämpningar som kvinnor tagit emot, desto mer verkar de passa in i de gamla mönster jag har nämnt. Till att börja med spelar det inte så stor roll vilken linje du väljer som kvinna – om du vågar dig in på traditionellt manligt territorium kommer påhoppen i alla fall. Det är inte vad du säger som utlöser dem, utan helt enkelt det faktum att du talar. sid 48