Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2018

Av violen - Tisdag 18 sept 16:21

  Boije af Gennäs, Louise: Skendöda

 

 

Blodlokan var del 1 Motståndstrilogin. Och den var så bra att jag med glädje nu har läst del 2.


Här kastas läsaren mellan kärlek och sorg, våldsam död och konspirationer som inte bara är teorier. Arbetsinsatser som tar all tid i anspråk. Men som inte hindrar besök på inneställen och att det finns tid till uteliv. Och med en huvudperson som upplever en ofattbar stress eftersom allt händer henne i rasande fart. (Jag är glad att katten fortfarande lever och får följa med till nästa bok).


Det här är en bok som både är aktuell och skildrar historiska skeenden. Citat (som jag antar är helt riktiga (?) dyker upp från olika tidningar. Ett väldigt intressant upplägg. Dessutom följer den tidsmässigt IRL med det som hänt i närtid. Så nästa bok lär ha med valet i en eller annan form. Ett bra grepp som hela tiden överraskar. 


Som tur är verkar del 3 redan vara på gång till våren, jag skulle gärna ha läst den direkt!


Läst 2018


Tack Bookmark förlag

Av violen - Torsdag 13 sept 12:00

  Strout, Elizabeth: Vad som helst är möjligt ****

 

Denna Strouts tredje bok är lätt att läsa. Men påminner för mycket om Mitt namn är Lucy Barton i sitt persongalleri. Och jag har vissa svårigheter att hålla isär personerna. Borde ha skrivit en personförteckning allteftersom.

Men de är såklart alla intressanta och helt utelämnade åt Strout som kan göra vad hon vill med dem. Och hon gör det. Alla har sitt, ingen har frid eller ro eller lycka i någon större omfattning. Och därav har det blivit en bra bok.


Fast jag kan tycka att det kanske ändå är ett sätt att hämta inspiration från Ferrante, som dock aldrig blev upprepande. Vilket jag kan tycka Strout blir nu och då. Trots allt är det böcker som den här som jag måste få läsa emellanåt. Annars tappar jag tron på litteraturen som den slukande kraft den alltid varit sen jag knäckte läskoden som det heter nu. Då lärde man sig läsa helt enkelt. 



Läst 2018


Olive Kitteridge

Mitt namn är Lucy Barton

Av violen - Söndag 9 sept 16:30

  Bannerhed, Tomas: Lugnet****


Är inte själva poängen med naturen att den är kaotisk och oordnad, att det är därför den är så vacker? Oförklarad liksom. Befriad från människan. sid 278

 

 

Bannerheds debut Korparna (reflektion här) var en riktig topptio bok. Den fick ju också Augustpriset. Jag tillhör också de fåtal (?) som såg filmen och verkligen gillade den. Att inte Brynolfsson fick sitt pris är för mig en gåta.

 

Nog om då, nu har jag läst Lugnet. Och ja, jag sträckläste den, jag berördes av särskilt mammans brev och även av fågelparens och framförallt de ruvande honornas förtvivlan. Inte så synlig men förnimmbar.

 

Men resten kändes liksom ovidkommande. Det finns passager som liksom bara flyter ovanpå. Skuld och skam och galenskap är temat. Men det är återigen mammans skuld och skam som berör mig. 

 

Om jag ska uttrycka vad som blir kvar av Urban och vilken hans uppgift är, känner jag en svidande kritik mot psykvården. Helt krasst förstår jag att mamman inte gick att rädda, men Urban borde ha fått omsorg. Just det, visst säger vi vård och omsorg? (Eller är omsorgen borta? Är det bara vård kvar?) Jag hoppas verkligen att något är på väg att bli bättre, någon måste ägna dessa människor omsorg, ity de klarar inte av det själva.

 

Jag saknar den genomarbetning som Korparna hade. Det vägande av varje mening som den boken innehöll. Här är jobbet gjort men ibland är det upprepningar som känns krystade och kanske borde strukits i korrekturen.

Här finns också något vämjeligt som inte alls tilltalar mig som kvinna men som säkert män kan förstå.

Och ändå är det något ömt i berättelsen som uppväger. Kanske tänker jag ändå på Korparna och vill se det här som en fortsättning?



Läst 2018

Av violen - Onsdag 5 sept 13:20

  Jong, Dola de: Åkern är världen *****

 


Vilken otroligt stark, gripande, klok och aktuell bok det här är. Jag skulle nästan vilja läsa om den direkt och anteckna alla nedslag i det mänskliga psyket som Jong förmedlar. Nu missade jag det nämligen.


Det som gör boken så aktuell är berättelsens ram, flyktingens utsatthet, vånda och ändå, förmåga till anpassning. Det händer naturligtvis saker som inte borde hända, men nånstans finns överlevarna där. De som vågade ta språnget ut i det okända trots att de bara är barn. Och de vuxna som vågade visa barmhärtighet, trots att de inte var en perfekt hjälpinsats. 


"Och just prat var man urless på. Den som hungrar talar om bröd,

den ensamme om det förgångna, den bestulne om rikedom, fången om frihet.

En emigrant talar om både bröd, det förgångna, rikedom och frihet." sid 265


Jong har skrivit en bok som verkligen borde läsas, och läsas nu. Likt en slags "Barnen från frostmofjället" söker barnen nya hem, men kommer ändå till slut tillbaka för att, om möjligt finna friheten tillsammans. 



Läst 2018


____________________________________________________________________________



Det här är en klassiker som äntligen kommit på svenska på Nilssons utmärkta förlag.

 

r finns deras klassikerutgivning, av vilka jag läst: 

Hans Keilson – Vedersakarens död

Hans Keilson – Komedi i moll

Dola de Jong – Trädet och vinrankan

 

Och vill läsa alla de övriga.



Av violen - Måndag 3 sept 10:15

  Slaughter, Karin: Triptyk


En mycket uppmärksammad deckare på så sätt att många det senaste året angett den som bästa bok, bästa tips osv.


Så jag slog till och läste den som omväxling till annan mer "komplicerad" litteratur.


Den började inte bra, våldsam och fångade inte intresset som deckare ofta gör på första sidorna. Men den tog sig och blev bättre och bättre allt eftersom för att till slut få det vanliga våldsammare än våldsamma slutet.

Ett tag tänkte jag att tja, kanske jag lägger Slaughter till listan med deckarförfattare jag fortsätter läsa.

Jag ska ju inte säga aldrig för det ska man ju inte säga, men det är tveksamt om jag stöter på dyslektikern Will igen. Även om han kanske är en nice guy.


Läst 2018

Av violen - Söndag 2 sept 14:00

  Pearlman, Edit: Kikarseende****



Det här är en novellsamling att bita i för den som verkligen vill ha tänkvärda, välskrivna, lite över gränsen noveller. Det är nästan så att varje novell i denna omfångsrika bok är en egen bok i sig. Det är omöjligt att minnas alla, men det konstiga är att jag minns hur det var att läsa dem. Att varenda en fångade mig just den stunden jag läste. 

Jag borde ha dragit ut på det genom att läsa bara en eller två varje dag, men jag förmådde inte begränsa mig så pass. På slutet sträckläste jag bara.


Redan den första novellen sticker ut och anger tonen för de undertexter som finns överallt. Så gillar du den gillar du alla!


Det händer mycket på raderna och överallt dyker det judiska upp, mer eller mindre betydelsefullt dock. Det känns inte som att just det påverkar livet för novellernas människor speciellt mycket. Även om det var anledningen till att jag hittade boken till en början. Jag har ju läst lite om judendomen senaste tiden och ville läsa mer. Men som sagt, här är det mest en sekulariserad judendom som beskrivs. Så novellerna läste jag i deras egen rätt, som just noveller med ett galleri av öden.

Det är också en hel del sjukdom och död. Lite deppigt blir det. Eller kanske snarare allvarligt. Ja, kul ska vi inte ha när vi läser.


Jag upprepar mitt råd, vill du leva dig in i ett antal texter och verkligen ta till dig dem, läs denna bok!


Läst 2018

Av violen - Torsdag 23 aug 15:15

  Bythell, Shaun: En bokhandlares dagbok **** Lz

 


Att jag tvekade inför denna bok är en underdrift. Efter flera omlån tog jag den ändå och började läsa. Och blev verkligen positivt överraskad. Den är kul, den är upplysande, där finns boktitlar och en katt. Dessutom småjobbiga karaktärer som gjorda för en film om bokhandeln och dess medarbetare. En partsinlaga för att bevara den lokala handeln och framförallt boken som fysiskt exemplar.


Jag njöt av att läsa det här som är skrivet med distans, humor, erfarenhet och uppriktighet. Den får placeras under vilsamma böcker här hos mig för jag kände det lugn som endast mitt barndomshems välfyllda bokhyllor kunnat ge mig tidigare. Och det är inte illa.


Läst 2018

 

 

Av violen - Onsdag 22 aug 13:45

  Carrington, Leonora: Den ovala damen ****


Inte visste jag att min humor rör sig mot det absurt surrealistiska! Men det bevisar Carringtons bok för mig.


Alla novellerna innehåller allt från hästar som leker omöjliga lekar till hyenor som föreställer sig och drottningar som någon måste mörda. Men jag kan inte låta bli att skratta och önska att jag själv fick skriva något liknande, tänka något liknande och känna den frihet det skulle innebära. "Jag har inte tid att vara någons musa" sa Carrington. Nej hon tänkte själv! :-) 


Läst 2018

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se