Pearlman, Edit: Kikarseende****

Det här är en novellsamling att bita i för den som verkligen vill ha tänkvärda, välskrivna, lite över gränsen noveller. Det är nästan så att varje novell i denna omfångsrika bok är en egen bok i sig. Det är omöjligt att minnas alla, men det konstiga är att jag minns hur det var att läsa dem. Att varenda en fångade mig just den stunden jag läste. 

Jag borde ha dragit ut på det genom att läsa bara en eller två varje dag, men jag förmådde inte begränsa mig så pass. På slutet sträckläste jag bara.

Redan den första novellen sticker ut och anger tonen för de undertexter som finns överallt. Så gillar du den gillar du alla!

Det händer mycket på raderna och överallt dyker det judiska upp, mer eller mindre betydelsefullt dock. Det känns inte som att just det påverkar livet för novellernas människor speciellt mycket. Även om det var anledningen till att jag hittade boken till en början. Jag har ju läst lite om judendomen senaste tiden och ville läsa mer. Men som sagt, här är det mest en sekulariserad judendom som beskrivs. Så novellerna läste jag i deras egen rätt, som just noveller med ett galleri av öden.

Det är också en hel del sjukdom och död. Lite deppigt blir det. Eller kanske snarare allvarligt. Ja, kul ska vi inte ha när vi läser.

Jag upprepar mitt råd, vill du leva dig in i ett antal texter och verkligen ta till dig dem, läs denna bok!

Läst 2018

Bythell, Shaun: En bokhandlares dagbok **** Lz

Att jag tvekade inför denna bok är en underdrift. Efter flera omlån tog jag den ändå och började läsa. Och blev verkligen positivt överraskad. Den är kul, den är upplysande, där finns boktitlar och en katt. Dessutom småjobbiga karaktärer som gjorda för en film om bokhandeln och dess medarbetare. En partsinlaga för att bevara den lokala handeln och framförallt boken som fysiskt exemplar.

Jag njöt av att läsa det här som är skrivet med distans, humor, erfarenhet och uppriktighet. Den får placeras under vilsamma böcker här hos mig för jag kände det lugn som endast mitt barndomshems välfyllda bokhyllor kunnat ge mig tidigare. Och det är inte illa.

Läst 2018

   Carrington, Leonora: Den ovala damen ****

Inte visste jag att min humor rör sig mot det absurt surrealistiska! Men det bevisar Carringtons bok för mig.

Alla novellerna innehåller allt från hästar som leker omöjliga lekar till hyenor som föreställer sig och drottningar som någon måste mörda. Men jag kan inte låta bli att skratta och önska att jag själv fick skriva något liknande, tänka något liknande och känna den frihet det skulle innebära. "Jag har inte tid att vara någons musa" sa Carrington. Nej hon tänkte själv! :-) 

Läst 2018

  Skugge, Linda: 45 morbus addison ****

Skugge, vad jag förstår dig. Jag bara tokförstår dig.

Så här är det att vara kvinna och sjuk och utmattad och färdig och helt enkelt urdålig i dagens samhälle. Dessutom att vara en person som säger sanningen om sitt tillstånd, och talar om vad ens egna efterforskningar lett fram till, och tror att det ska underlätta (?) läkarens bedömning. Då det tvärtom gör läkaren ( som i de flesta fall nu förtiden verkar lida av dålig självkänsla och inte vill bli sagt åt) rasande. Ibland lyckas de dölja det, ibland inte. Men alltid känner patienten sig förvirrat kränkt och till slut övertalad att tro något som den innerst inne vet inte stämmer. 

Ja, det är sorgligt och orättvist och klagar gör Skugge rätt i. 

Men det är klart, det kan ju uppfattas som gnäll och nämns inte utebliven sjukskrivning flera gånger och vad vill hon egentligen människan? Ha betalt av oss andra för skriva kränkande krönikor. Det är bara förbehållet män, fatta! Före metoo hände det här också, vad kan man begära? (obs ironi)

Jag gillar verkligen att Skugge läser samma litteratur som jag, som jag samlat under kategorin sjukdom här. Jag önskar mig visserligen en litteraturförteckning längst bak hos Skugge, men jag är ändå nöjd att få så många citat mig till livs.

Dessutom har jag lärt mig vad Addisons sjukdom är. Det bör öka min förståelse om jag träffar en sådan person. För mitt livsord är och förblir, var snäll mot din nästa, så länge du inte själv blir skadad.

Gcz är klassificering på mitt bibliotek. Knepigt att hitta dit kanske.

Men ni mina litteraturäskande vänner, läs och lär denna bok.

PS Upplägget störde mig i början men sen insåg jag vitsen. Läser snart 40 constant reader också.

Läst 2018

   Cristoff, Maria Sonia: Håll mig utanför ****

En intelligent kvinnas uppror mot tingens ordning gör den här boken så läsvärd. Den är lite av en thriller och saker pågår tydligen som vi inte får veta något om. Eller så är det bara kvinna till kvinna syndromet i positiv bemärkelse, som helt enkelt slår igenom. Gåtor, jag vet, men läs boken och tänk själv. 

Handlingen är bitvis absurd, men det är det hästarna som gör. Maras utbrändhet (för det handlar också om det) får henne att vilja tystna, men inom henne pågår samtalet för fullt ändå. 

Mycket skrivs om kvinnor som flyr och bor ensamma på främmande patser. Beroende på vilken genre författaren håller sig till skildras de på olika sätt. Här lyckas Cristoff förmedla Maras tillstånd utan direkta åthävor. Hästarna står för resten som sagt var.

Jag gillade den här boken. Den gav liksom något att bita i. Att slappna av vid läsningen finns inte. 

Är du taggad efter sommarens slöläsning och vill komma igång är det här ett utmärkt val.

Läst 2018

   Sauma, Luiza: Kött och ben och vatten ***

Språket flyter utan begränsning i Saumas debut. Plötsligt har jag läst allt och känner mig aningen besviken. 

Jag grubblar på varför och känner att det jag saknar är den kvinnliga blicken som så många kvinnliga författare fokuserar på nuförtiden. 

Det kändes som att jag läste en historia om en bortskämd man, en historia som likaväl kunde vara skriven av en man. Den kvinnor han möter är vackrast i världen (såklart), det sex han har är alltid bäst (såklart), han gör sin ungdomsresa (därför att han kan det pga ett arv) för att till slut stadga sig och så skilja sig (förstås).

Men han glömmer aldrig Henne (såklart).

En del av boken kändes som utfyllnad när jag läste den, men så här i efterhand kan jag inte erinra mig var det hände. Så stilmässigt höll den men historien kändes lite väl "grabbig" för min smak. Och saknade djupet som jag funnit hos många andra författare.

Men det är en debut och Sauma är en intressant författare, så jag hoppas hon skriver mer.

----------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

"Du borde ha valt en man från ett progressivt land, som Sverige eller Danmark. De hade varit längre och stiligare också.".sid196

-----------------------------------------------------------------------------------

Läst 2018

Tack Modernista!

   Helle, Helle: Om du vill ***

Jag hade sett fram emot Helles bok. Men tji fick jag. Det var endast det lilla omfånget som gjorde att jag läste ut den. 

Helle skriver helt ok men innehållet är hbara så ointressant. Som att någon bokat henne för att skriva om en företeelse som ingen annan vill skriva om, och så har hon skrivit. Ett beställningsjobb helt enkelt. 

Men vilket är ämnet? Ensamhet, kanske. Vad vet jag.

Det måste finnas bättre av Helle som verkar vara välkänd i Danmark. Så jag får leta vidare bland hennes böcker.

Uppdatering: Har nu läst en intervju med Helle här. Det låter texten komma i en annan dager. Nästa bok kommer jag att, trots att jag som alltid läser vart ord, läsa långsammare och mer eftertänksamt. Jag greppade inte hennes berättarperspektiv, som säkert var intressantare än innehållet, som tydligen bara är en kuliss. Spännande!

Läst 2018

   Funder, Anna: Stasiland ****

En riktigt fascinerande bok. Full av intervjuande fakta. Jag läste och läste och läste. För Funder ger lite motstånd. Ibland känns boken snudd på skönlitterär, ibland är det på ytan torra fakta som vibrerar av erfarenheter. Att höra f.d Stasimän hävda sina ståndpunkter och förklaringar, att äntligen få klarhet i vad som hände när muren föll är bara så intressant. 

De på andra sidan acceptansen, de som detta stasi livnärde sig på, de som ville tänka annorlunda. Alla dem har ju fått en röst långt tidigare. Men de finns också med och gör en så sorgsen. Hur kunde det hända?

Funder har gjort ett gediget arbete. Boken kom redan 2003 och hon fick The BBC Four Samuel Johnson Prize for nofiction 2004. 

Redan 2005 gavs boken ut på Forum förlag, men den har verkligen varit en doldis. Jag har inte hört talas om den förrän nu, då den gavs ut i ny upplaga hos Lind & co.

Det här är en riktigt bra fackbok. Läs den även om du var en av dem som grät när muren föll. Sanningen kan göra ont men är ändå sanningen. Och i en demokrati omhuldar vi väl alla just sanningen.

Läst 2018